DIRCH

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

På ABC-teatern i Köpenhamn1955 gör radarparet Dirch Passer (Nikolaj Lie Kaas) och Kjeld Petersen (Lars Ranthe) revysuccé kväll efter kväll. Ingen kan ana att Passer bakom den komiska masken föraktar sig själv och hatar sitt jobb. Han vill hellre ägna sig åt seriös teater (Lennierollen i Möss och människor). Privatlivet är ett enda stort kaos, präglat av svartsjuka, alkoholism och en alltmer ansträngd vänskap med Kjeld.

Dirch, skickligt regisserad av Martin Zandvliet, inleds ruggigt starkt med superb scenografi, djärva, snygga och intensiva kameraåkningar och ett fenomenalt samspel mellan Kaas och Ranthe.

Efter ungefär en timme blir filmen, som är tydligt influerad av Bob Fosses All that jazz (1979), en One Man Show från Nikolaj Lie Kaas sida.

ANNONS

Han är kusligt porträttlik och gör något av sitt livs roll, men när filmen var slut kändes det som jag fått min livsdos av både Passer och Kaas.

ANNONS