Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
Trots larmrapporter om ökad svält och brist på mark i fattiga länder utgör importerade biobränslen en hörnsten i regeringens transportpolitik såväl som i den transportpolitik som oppositionspartierna hittills bedrivit, skriver Carl Tham, Carl Schlyter och Ylva Jonsson Strömberg.

Det räcker inte att bara byta bränsle

Just nu driver Sverige igenom en biobränslepolitik som riskerar att tränga undan matproduktion i fattiga länder. För att på allvar möta klimathotet krävs en grundläggande omställning av hela transportsystemet. Och vi måste kunna minska våra utsläpp av koldioxid utan att fattiga kvinnor i utvecklingsländer får stå för notan, skriver bland andra Carl Tham, ordförande för ActionAid i Sverige.

I många av de länder där EU planerar att odla biobränslen saknar kvinnor idag laglig rätt till sin mark. De är chanslösa mot internationella biobränsleföretag. Varken regeringen eller de rödgröna har hittills presenterat en konkret handlingsplan för hur transportsektorn kan ställas om på ett sätt som inte hotar försörjningen för fattiga kvinnor i utvecklingsländer.

EU har antagit ett mål om att 10 procent av allt transportbränsle ska vara förnybart senast 2020. Just nu tar Sverige och de andra EU-länderna fram handlingsplaner för hur målet ska uppfyllas. Bakom målet finns goda avsikter, att minska utsläppen av koldioxid genom mindre bensin och mer förnybara bränslen. Problemet är att EU och Sverige planerar att fylla stora delar av målet med biobränslen som importeras från fattiga länder. Därmed kommer gigantiska arealer mark att användas för att odla biobränslen i stället för mat.

Över en miljon hektar mark används i dag för att odla biobränslen bara i fem afrikanska länder, en yta motsvarande Belgien. För att EU ska uppnå sitt mål om 10 procent förnybart transportbränsle krävs 17,5 miljoner hektar mark. Om 10 procent av transportbränslet globalt ska ersättas med biobränsle krävs mellan 118 och 508 miljoner hektar, som mest en tredjedel av jordens totala odlingsbara yta.

Sveriges politik djupt problematisk

I det remissvar på Sveriges handlingsplan för förnybar energi som ActionAid kommer att överlämna till regeringen menar vi att EU:s och Sveriges politik är djupt problematisk, främst av två skäl:

För det första räcker inte marken i fattiga länder till både biobränslen i EU och inhemsk matförsörjning. Över en miljard människor i världen går till sängs hungriga varje kväll och siffran har stigit kraftigt på senare år. Organisationer som IMF, OECD och FAO är överens om att den ökade efterfrågan på biobränslen bidragit till de senaste årens matprishöjningar.

De kommande åren blir det ännu hårdare konkurrens om marken. Enligt FN krävs ytterligare 200 till 700 miljoner hektar mark för att klara den ökade efterfrågan på mat fram till 2020. De rika ländernas möjlighet att köpa transportbränsle kommer alltid vara större än fattiga människors möjlighet att köpa mat.

I många afrikanska länder brukar kvinnor den gemensamma marken där de odlar mat, jagar eller samlar ved. Kvinnorna saknar ofta laglig rätt till marken, och därmed kan den köpas upp billigt av utländska biobränsleföretag. Men i själva verket är marken helt central för människors försörjning.

För det andra finns inga garantier för att EU-målet ens leder till minskade utsläpp. Samtidigt som andelen förnybart transportbränsle ska öka planeras stora motorvägsprojekt, bland annat i Stockholm, som kommer att öka biltrafiken och därmed de totala utsläppen av koldioxid.

Krävs en kraftfull klimatpolitik

Trots larmrapporter om ökad svält och brist på mark i fattiga länder utgör importerade biobränslen en hörnsten i regeringens transportpolitik såväl som i den transportpolitik som oppositionspartierna hittills bedrivit. Så länge vägtrafiken ökar så ökar utsläppen, och de har ökat kraftigt de senaste 20 åren. Att byta drivmedel kan förändra siffrorna på marginalen men bara i kombination med en kraftfull politik för minskade utsläpp.

För att på allvar möta klimathotet krävs en grundläggande omställning av hela transportsystemet, det räcker inte med att bara byta bränsle. Vi måste kunna minska våra utsläpp av koldioxid utan att fattiga kvinnor i utvecklingsländer får stå för notan. Action-Aid ser följande åtgärder som centrala för att detta ska kunna ske:

* Stoppa exploatering av ny mark för biobränslen i länder som saknar fungerande lagstiftning om markrättigheter.

* Minska vägtransporterna och satsa på transportslag som ger mindre utsläpp.

* Höj ambitionerna när det gäller forskning om förnybara drivmedel och miljövänlig fordonsteknik i Sverige. Biobränsle som produceras här hemma konkurrerar inte ut försörjningsmöjligheterna för fattiga kvinnor i utvecklingsländer.

Carl Tham

ordförande ActionAid i Sverige

Carl Schlyter

styrelseledamot ActionAid i Sverige

Ylva Jonsson Strömberg

generalsekreterare ActionAid i Sverige

Mest läst