Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Den nya filantropen är mer av en entreprenör

Inte en fisk. Men väl ett metspö och en krok. Bland näringslivets toppar märks en ny trend att ge ekonomiskt stöd.

Det är Karl Palmås, forskare om entreprenörskap och samhällsförändring på Chalmers, som gör liknelsen med fisken och metspöet. Han menar att de som kan kallas dagens filantroper går från ren välgörenhet till mer av ett entreprenörstänkande när de går in med ekonomiskt stöd.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– I dag vill många hellre ge hjälp till självhjälp och stödja entreprenörsverksamhet, säger han och menar att det bland näringslivet också finns en strömning mot det mer anglomaerikanska sättet att skänka pengar, med en önskan om större avdragsmöjligheter för donationer till stiftelser och andra.

För drygt ett och ett halvt år sedan startades Filantropiskt Forum. Det är Pontus Braunerhjelm, professor i nationalekonomi vid KTH och chef för forskningsinsitutet Entreprenörskapsforum, som står bakom. Han är övertygad om att filantropi har goda samhällseffekter.

– Vi har en tro att den goda staten tar hand om allting, men så är det inte. Göteborg är ett bra exempel, flera byggnader och forskningsområden är helt eller delvis finansierade av privatpersoner, säger han.

I samband med sin forskning om filantropi gjorde han ett 20-tal intervjuer med förmögna svenskar och amerikaner. Samtliga var övertygade om att det svenska skattesystemet – det vill säga högt skattetryck samt att skatten inte är avdragsgill om man skänker pengar till välgörenhet – är den främsta anledningen till att rika svenskar avstår från att donera.

Braunerhjelm menar inte att sänkta skatter nödvändigtvis leder till att folk ger bort mer pengar. Men för att över huvud taget öka viljan att ge bort en del av sin förmögenhet krävs förändringar i lagstiftningen.

– I Sverige kan man få en skattereduktion upp till 1 500 kronor för donationer. Vi skulle kunna ha ett betydligt generösare regelverk. Amerikaner klättrar uppåt på den sociala statusstegen i och med att de donerar. I Sverige kan det uppfattas som skrytigt att berätta att man ger bort pengar, säger Pontus Braunerhjelm.

Och skillnaderna mellan USA och Sverige ger avtryck i statistiken. Enligt en rapport från Center of Philantrophy skänker amerikanerna bort 1,5 procent av BNP. Med svenska mått skulle det betyda att varje medborgare donerar runt 5 000 kronor till välgörenhet varje år. Enligt Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, FRII, donerade svenskarna 2011 en dryg femhundring var.

Helena Stensöta Olofsdotter, statsvetare vid Göteborgs universitet, anser att filantropi i grunden är något bra, men vill också nyansera bilden genom att diskutera det som två olika sätt att organisera hjälp till de utsatta.

Välfärdsstaten bygger på att med relativt höga skatter organisera sådan hjälp på politisk väg.

 – I USA finns en mycket större tilltro till att civilsamhället ska ta hand om de utsatta. I Sverige och andra generella välfärdsstater löser vi liknande problem genom offentliga åtgärder som finansieras via skatten. Amerikanerna är å sin sida oförstående till vår beredskap att frivilligt betala relativt stora summor i skatt, säger hon.

Den filantropiska idén i ett liberalt välfärdsstatssystem, som USA, bygger på att rika människor ger stöd när de vill och till en verksamhet de väljer själva. Någon vill stödja medicinforskning, andra vill bidra till ett nytt kulturhus.

– Ett sådant system kan leda till att insatserna blir mer sporadiska eller ojämnt fördelade mellan olika grupper. Man brukar ofta lyfta fram att det sätter den behövande i ett slags tacksamhetsskuld till givaren. Att fördela hjälp via välfärdsstaten ger i stället möjligheter att tala om rättigheter för de behövande – rätt till hjälp, vilket är en stor fördel.

Från och med i fjol kan man få skattereduktion för gåvor. Avdraget är maximalt 1 500 kronor per person och år. Reformen har fått kritik bland annat från Sektor 3 – en oberoende tankesmedja för det civila samhället.

Maria Graner, tillförordnad verksamhetschef på Sektor 3, anser att reformen är för snäv.

– Vi har varken tagit ställning för eller emot en skattereduktion. Men genom att bara peka ut viss verksamhet som godtagbar för skatteavdrag, pekar man i praktiken ut vilka insatser det civila samhället bör stödja. Det är exempelvis avdragsgillt att ge pengar till Stadsmissionens arbete med missbrukare men inte till Nykterhetsrörelsens arbete mot missbruk, säger hon.

– Det här har av regeringen beskrivits som ett första steg. Men steget kan inte tolkas på något annat sätt än att våra beslutsfattare vill att civilsamhället i större utsträckning ska ägna sig åt välgörenhet. Det är en ideologisk fråga i grunden: Tycker vi att det är statens eller civilsamhällets ansvar att se till att alla får lika tillgång till välfärd? frågar sig Maria Graner.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.