Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
tad9a3f2

Bild: Elise Amendola

Den nya ekonomins verklighet

Ledare En rad snabbväxande företag aktualiserar behovet av omfattande utbildningssatsningar för vuxna i Sverige.

Världens just nu högst värderade försäljningsbolag, Alibaba, har inget eget lager. Världens största medieföretag, Facebook, skapar inget eget innehåll. Det snabbast växande filmbolaget, Netflix, äger inga biografer. De mest framgångsrika telefonibolagen som WeChat och Skype äger ingen telekominfrastruktur. Världens största taxibolag, Uber, äger inga taxibilar. En av de snabbast växande hotellföretaget, Airbnb, äger inga fastigheter.

På bara ett decennium har snabbväxande företag revolutionerat otal marknader. Och deras idéer bygger i regel på att redan befintliga produkter som bilar, bostäder och prylar saluförs och används på helt nya sätt.

Dessa framgångssagor understryker att kunskap inom organisation, logistik och programmering är helt central om man ska öka produktiviteten och skapa ekonomiska värden under 2000-talet.

Det är både en välkommen och skrämmande utveckling. Välkommen eftersom vi globalt på ett bättre, billigare och mer effektivt sätt använder fysiska ting som redan är producerade. Det finns både ekonomiska och miljömässiga vinster att göra på en sådan utveckling.

Skrämmande eftersom det innebär att många arbetsplatser helt plötsligt blir överflödiga.

Nima Sanandaji uppmärksammar i en nyutkommen bok ”Miljonprogram för kunskap” (Almega 2016) värdet av vuxenutbildning i ljuset av en snabbt föränderlig global ekonomi. Vuxenutbildning låter mossigt, något som man tvingas till vid karriärbyte eller då man helt saknar en utbildning.

Men vuxenutbildningar är, om man läser Sanandajis redogörelse, skälet till att många länder genomgått en snabb utveckling från låglöneländer, med en outbildad och fattig befolkning, till rika nationer med starkt fokus på kunskapsintensiva näringar. Vuxenutbildningar kan också potentiellt vara ett sätt att hantera den snabba förändringen av vår ekonomi.

Sverige är inte ett land som utmärker sig med ett stort bestånd av ”enklare” arbeten. De yrken som ökat i antal är kunskapsintensiva tjänsteyrken med höga krav på utbildning. Svenska företag har varit framgångsrika inte bara eftersom de sålt efterfrågade produkter och tjänster, utan för att de har premierat ökad produktivitet, det vill säga mer intjänade pengar per arbetad timme.

Den utvecklingen kommer bara att accelerera, andelen lågkvalificerade arbeten i Sverige kommer bara att minska det kommande decenniet. En studie från USA (Frey & Osborne 2013) visade att nästan vartannat jobb kan automatiseras eller bortrationaliseras inom en snar framtid. Det finns inga skäl att tro att Sverige kommer vara undantaget den utvecklingen.

Detta innebär, för majoriteten av alla svenskar oavsett härkomst eller om de levt länge i landet, krav på utbildning och förvärv av kunskaper som efterfrågas i en modern ekonomi. Det ställer givetvis landets politiker inför ett prekärt problem: en omfattande invandring av personer med låg utbildning förutsätter, som Sanandaji skriver i sin bok, omfattande satsningar på utbildning, även i vuxen ålder.

Men räcker det för att möta en snabb förändring av svensk ekonomi? Sannolikt inte är det nedslående svaret.

Mest läst