Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Vi menar att den svaga hållbarhetspolitiken beror på att näringslivsutvecklande organisationer har getts ett stort handlingsutrymme i inramningen av strategin, samtidigt som aktörer som förespråkar mer tillväxtkritiska perspektiv har hållits utanför, skriver debattörerna. Bild: Bild: Stefan Berg

Debatten om Västlänken missar de stora frågorna

Debatt Västsvenska paketet och regionens tillväxtstrategi utgår från en svag definition av hållbarhet som missar en lång rad frågor och åtgärder för att hantera miljöavtryck, ökad konsumtion och resande med mera. Våga gå före och ställ frågan: Vilken politik löser klimatkrisen och den sociala polariseringen? skriver Stig Montin och Nazem Tahvilzadeh.

Debatten om Västsvenska paketet berör framtiden men missar den stora frågan: Är Göteborgsregionen (GR) på väg mot hållbar utveckling eller befäster vi ytterligare klimatkrisen och den sociala polariseringen?

Västsvenska paketet är en del av ett politiskt program för hållbar utveckling som har diskuterats mellan GR: s 13 kommuner och andra parter i över tio år. Programmet sägs främja socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling, men huvudsyftet är ekonomisk tillväxt, att göra Göteborgsregionen till en mer attraktiv och konkurrenskraftig region för den globala tillväxtekonomin.

Enligt Brundtlandskommissionen (1987) innebär hållbar utveckling att tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Vad som i dag sägs vara hållbart varierar dock avsevärt. Grovt kan vi skilja mellan en svag respektive stark tolkning av hållbarhet. Svag hållbarhet innebär att olika typer av kapital (naturkapital, realkapital och humankapital) ses som i huvudsak utbytbara. Grundtesen är att ekonomisk tillväxt är nödvändig för att hantera miljöproblem, sysselsättning och social välfärd, men att detta kan göras utan att framtida generationer får ta hand om negativa konsekvenser av dagens konsumtionsmönster.

Ökar kravet på politik och ekonomi

Stark hållbarhet fokuserar i stället på att de olika dimensionerna i sig har inneboende värden för utvecklingen av mänsklig och ekologisk samvaro. Ekologin har då en grundläggande betydelse utifrån perspektivet att naturresurserna inte kan bytas ut mot ekonomiska resurser, då de är unika och inte kan återskapas. En viss ekonomisk politik kan då inte ses som ett självändamål, utan ett medel som ska stödja en form av mänsklig samvaro som inte hotar miljön eller präglas av skeva maktstrukturer.

Klimathot och fattigdom är de största globala utmaningarna och stark hållbarhet ökar därför kravet på politik och ekonomi. Men i praktiken har svag hållbarhet befästs som idé, vilket vaggar in oss i föreställningen att vi kan få allt: Konsumtion av varor och fossilberoende energi kan lösa klimatkrisen och skapa en jämlik värld.

I vår rapport inom Mistra Urban Futures forskningsplattform visar vi att svag hållbarhet också ligger bakom infrastruktursatsningarna i regionen. 2002 samlades politiker inom Göteborgsregionen i en rådslagsprocess, med syfte att bygga ett samarbete för att skapa en hållbar stadsregional utveckling. Rådslaget motiverades med behovet av att samarbeta för att minska de sociala klyftorna i stadsregionen.

Hur hållbar är strategin?

Fem rådslag senare har kommunernas kraftansträngningar resulterat i en rad olika satsningar på infrastruktur, bostäder och arbetsplatser i syfte att stärka sammanhållningen, attraktiviteten och utvecklingen i regionen. En av överenskommelserna berör Västsvenska paketet och diskussionen har kommit att handla om effektivast placering av stationer och trängselavgifternas vara eller inte vara. Överenskommelsens senaste version (2013) benämns hållbar tillväxt, men hur hållbar är denna strategi?

Infrastrukturspaketens huvudsyfte är tillväxt. Även om satsningen på kollektivtrafik skulle resultera i att biltrafikens koldioxidutsläpp minskar, skulle det behövas betydligt fler åtgärder för att uppnå målet om två ton utsläpp per person, en minskning av våra utsläpp med 90 procent till 2050. Flygresande, köttätande och konsumtion i övrigt kommer att äta upp trafiksatsningarnas nytta för klimatet. Det är också osannolikt att bättre villkor för näringslivet i sig skulle bidra till en mindre polariserad stadsregion. De senaste tre årtiondenas tillväxt har ju inte resulterat i ökad jämlikhet, snarare tvärtom.

Paradoxal strategi

Hållbar tillväxt är en paradoxal strategi: Globala miljöavtryck beaktas inte och hänsyn tas inte till varken ohållbar konsumtion eller resande. I stället formuleras mål om ökat flygresande. Målsättningen om 10 000 nya invånare per år vägs inte upp med konkreta åtgärder för var de ska ha råd att bo. Inga åtgärder om den ökande sociala polariseringen ingår.

Vi menar att den svaga hållbarhetspolitiken beror på att näringslivsutvecklande organisationer har getts ett stort handlingsutrymme i inramningen av strategin, samtidigt som aktörer som förespråkar mer tillväxtkritiska perspektiv har hållits utanför.

Hur skulle då Göteborgsregionen kunna gå vidare? Samla till nya rådslag och sätt miljö och social polarisering främst och våga gå före i världen genom att ställa den kritiska frågan: Vilken politik löser klimatkrisen och den sociala polariseringen?

Stig Montin

professor i offentlig förvaltning, Göteborgs universitet

Nazem Tahvilzadeh

doktor i offentlig förvaltning, KTH

Bild - 2
Bild - 3
Mest läst