Replik
Mänskliga rättigheter, 9/12 & 14/12
Mänskliga rättigheter ifrågasätts och kränks i Europa. Det handlar inte enbart om ett hårdnande debattklimat utan även om konkreta repressiva åtgärder som syftar till att inskränka grundläggande fri- och rättigheter. Populistiska partier och rörelser bedriver en auktoritärt präglad politik ofta med inslag av främlingsfientlighet och nationalism. Partier som tidigare försvarat mänskliga rättigheter tar intryck av denna politik och anpassar sin retorik och ibland även sin politik därefter. Det finns därför anledning att vara uppmärksam, och att följa och övervaka på vilka sätt respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls i Sverige. Vi kan inte vara säkra på att Sveriges politiska stabilitet kommer bestå och att dessa krafter och tendenser inte kommer att utvecklas och stärkas i Sverige.
Jag har nyligen, på uppdrag av Kulturdepartementet, lämnat ett förslag på hur en nationell institution för mänskliga rättigheter (MR-institution) kan inrättas.
Oberoende institution
En utgångspunkt för mitt uppdrag har varit att en sådan institution ska vara oberoende från regeringen eftersom regeringen är ansvarig för genomförandet av mänskliga rättigheter. Kravet på oberoende omfattar institutionens uppdrag, uppgifter, sammansättning, finansiering och arbetsmetoder.
En annan utgångspunkt har varit att institutionens sammansättning ska garantera en bred representation av olika samhällskrafter som arbetar för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter.
Utgångspunkterna följer av de så kallade Parisprinciperna, som formulerades 1991. Principerna har bekräftats i en rad olika sammanhang både inom FN, Europarådet och EU.
Institutionell autonomi är särskilt viktig i dag när mänskliga rättigheter ifrågasätts och rättsstatens principer utmanas
Mitt förslag är att institutionen inrättas som en statlig myndighet, Sveriges nationella institution för mänskliga rättigheter. Nedan följer några viktiga delar i mitt förslag.
Institutionens uppdrag ska vara brett och omfatta alla Sveriges förpliktelser på de mänskliga rättigheternas område: rättigheter enligt grundlag, förpliktelser som följer av medlemskapet i EU och övriga folkrättsliga förpliktelser.
Institutionens huvudsakliga uppgifter ska vara att följa, undersöka och rapportera om och hur de mänskliga rättigheterna respekteras och genomförs, att lämna förslag till regeringen om de åtgärder som krävs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna, att främja utbildning och forskning och att öka medvetenheten om de mänskliga rättigheterna. Institutionen ska däremot inte pröva enskilda klagomål.
Kräver bred och fristående kompetens
Institutionen ska ledas av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsens sammansättning och kompetens är central för institutionens oberoende. Jag föreslår att regeringen ska utse ledamöter på förslag från aktörer inom tre verksamhetsområden: civilsamhället, rättsväsendet och forskningen och den högre utbildningen. Dessa verksamheter kan betraktas som fristående från regeringen. Inom styrelsen ska det finnas, förutom kompetens på de mänskliga rättigheternas område, erfarenhet från dessa tre verksamhetsområden.
Jag föreslår att styrelsen anställer institutionens chef, direktören. På så sätt hamnar direktören på armslängds avstånd från regeringen. Det innebär att regeringen inte kan förflytta direktören från tjänsten.
Jag föreslår att institutionen självständigt beslutar om sin organisation och verksamhet.
Jag föreslår att det ska finnas ett särskilt råd vid institutionen, benämnt Rådet för de mänskliga rättigheterna. Rådet ska ge råd och stöd och tillföra institutionen kunskaper och erfarenheter från det civila samhällets och andra aktörers arbete med mänskliga rättigheter. Rådet ska dessutom ge regeringen förslag på styrelseledamöter med bakgrund från civilsamhället.
Insyn och information
Det är viktigt att institutionen får insyn och tillgång till information i sitt arbete och därför föreslår jag att myndigheter, landsting, kommuner och andra aktörer som genomför mänskliga rättigheter ska vara skyldiga att lämna information och komma till överläggningar med institutionen.
Institutionens uppdrag, uppgifter och sammansättning ska fastställas genom lag för att ytterligare befästa dess oberoende.
Med mitt förslag får institutionen ett oberoende från regeringen som är så långtgående som det är möjligt att åstadkomma inom ramen för Sveriges konstitutionella ordning.
Sverige behöver en oberoende institution för mänskliga rättigheter. Institutionell autonomi är särskilt viktig i dag när mänskliga rättigheter ifrågasätts och rättsstatens principer utmanas. Sveriges riksdag och den kommande regeringen får inte svika åtagandet att inrätta denna institution.
Lise Bergh
utredare för Kulturdepartementet med uppdrag att ta fram ett förslag på en nationell institution för mänskliga rättigheter