Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Det är extra svårt att leva som fattigpensionär i de kommuner som inte ser klyftorna och som inte gör skillnad på pensionärer med mer eller mindre pengar. Göteborg är en sådan kommun, skriver bland andra Stina Svensson (FI).

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Vi måste sluta diskriminera fattigpensionärerna

    Kan vi sluta diskriminera pensionärer? Klart vi kan! Men då krävs systemförändrande åtgärder i vilka resurser omfördelas från de som har mycket till de som har lite, skriver bland andra Stina Svensson (FI).

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Gränsen för EU:s fattigdomsnivå är en inkomst på 11 380 kronor per månad före skatt. I dag lever mängder av pensionärer i Göteborgs stad under den nivån och de allra flesta som drabbas av fattigdom är kvinnor.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det är extra svårt att leva som fattigpensionär i de kommuner som inte ser klyftorna och som inte gör skillnad på pensionärer med mer eller mindre pengar. Under en utfrågning av politiker från partierna i Göteborg, arrangerad av de samlade pensionärsorganisationerna i staden, blev det tydligt att Göteborg är en sådan kommun.

    Kollektivtrafiken i Göteborg fungerar i dag på ett sätt som gör att äldre med sämre ekonomi måste avstå från aktiviteter som slutar under rusningstrafik, då pensionärer måste betala för sig efter ett visst klockslag. Det är en diskriminering av dem som har det sämst ställt.

    Rena hånet

    Det digitala samhället är här för att stanna men det innebär också begränsningar för den som inte har god ekonomi. Visst kan Göteborg erbjuda kostnadsfria datorutbildningar. För den som inte har råd att köpa en dator blir erbjudandet rena hånet. Likaså kostar det att äga en mobiltelefon. Den som är fattig får avstå från den trygghet det innebär att ha telefonen med sig.

    Om du har låg pension och är beroende av färdtjänst blir det svårt för dig att ta dig utanför din lägenhetsdörr. En resa kostar 45 kronor enkel väg och ytterligare 45 kronor om du exempelvis reser till en väninna i en kranskommun. För ett besök i, säg, Partille behöver du lägga ut 180 kronor.

    Riv den nuvarande pensionsöverenskommelsen och höj garantipensionen till minst 11 800 kronor

    Och även om du har råd får du endast tre tur- och returresor i veckan via färdtjänsten. Dessutom stänger bokningssystemet klockan 21, för den som inte har möjlighet att boka via dator eller smartskärm.

    Allt detta bidrar till begränsningar för den fattigpensionär som vill ta sig ut. Att kommunen erbjuder möjligheter till förströelse och gemenskap spelar ringa roll om du inte har ekonomin att ta dig dit.

    Ingen chans till guldkant

    En förutsättning för att få bostadsbidrag är att mottagaren inte erhåller några extrapengar den månaden. Även en gåva innebär att bostadsbidraget sänks. Någon chans till guldkant i form av ett besök på operan, en resa eller ett restaurangbesök är inte att tänka på. Visst kan det vara skönt att inte arbeta längre, men om du inte har ekonomi att lämna hemmet kan dagarna bli långa.

    Det här vill vi i Feministiskt initiativ ändra på.

    I hela riket: riv den nuvarande pensionsöverenskommelsen och höj garantipensionen till minst 11 800 kronor. Då kan många äldre, främst kvinnor, lämna hemmet och använda sin pensionärstillvaro till ett liv med möjlighet att göra det de vill, efter ett långt arbetsliv.

    I Göteborg: öppna färdtjänstväxeln så att alla kan boka sina resor dygnet runt. Inför fri kollektivtrafik dygnet runt för alla som fyllt 65. Möjliggör för dem som inte har tillgång till dator eller mobiltelefon att ta till sig information. Feministiskt initiativ gick emot att lägga ner papperstidningen Vårt Göteborg, som för många är den enda information de får från kommunen.

    Alternativa boenden

    Vidare ställer vi oss positiva till att återinföra den form av boenden som fanns förr och kallades servicehus. Där kunde äldre människor ha ett tryggt eget boende i gemenskap med andra. Det fanns personal i huset och en tillgänglig matsal med hemlagat. Det fanns också olika aktiviteter, som utflykter, dans och musik. FI vill också se fler alternativa boenden, som kollektivboenden och HBTQ-inriktade boenden.

    Kan vi ge människor som gått i pension ett värdigt liv utan diskriminering?

    Klart vi kan!

    Stina Svensson (FI)

    gruppledare FI Göteborg

    Denise Cresso Nydén (FI)

    riksdagskandidat

    Gudrun Tibbe Tiberg (FI)

    regionkandidat, Västra Götaland