Naturvårdsverket arbetar för närvarande med en ny avfallsplan, som ska fungera vägledande från 2018 till 2023. Men den föreslagna planen innehåller två fundamentala brister. För det första är den föreslagna avfallsplanen ingen plan för framtiden, utan snarare en presentation av befintliga politiska mål och styrmedel inom avfallssektorn.
För det andra uppges att minskningen av avfallsmängder är en prioritet, men dribblas bort i den intensiva fokuseringen på källsortering. Avsnittet om avfallsförebyggande, sju sidor av totalt 107, handlar lika mycket om hantering av existerande avfall som om att förebygga uppkomsten av nytt avfall.
Nya sätt att producera
Det handlar emellertid inte om avfall, utan om att hitta nya sätt att producera och konsumera varor och tjänster som leder till betydligt mindre avfall.
Det förblir oklart hur den kommande avfallsplanen ska ta sig an de stora utmaningar som Sveriges avfallssektor står inför med ökade avfallsmängder och utsläpp av fossil koldioxid från avfallsförbränning. Bristen på förebyggande arbete kommer leda till att miljöförtjänsterna från effektiviseringar äts upp av de växande avfallsmängderna. Tvärtemot vad som behövs i en tid då Sverige har förbundit sig att minska klimatpåverkan och utsläpp av miljögifter.
En vägvisare behövs
Planen i sin nuvarande form vittnar om osäkerhet kring vilken riktning avfallspolitiken ska ta. Därför uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att komma överens om en långsiktig avfallsstrategi som kan fungera som en vägvisare. En sådan politik bör sikta mot att – i enlighet EU och nationell lag – i första hand minska avfallsmängderna och i andra hand hantera det uppkomna avfallet.
En rimlig utgångspunkt för svensk avfallspolitik vore att kartlägga hur mycket avfall som skapas inom och utanför Sveriges gränser beroende på inhemsk konsumtion. Avfallsförebyggande kräver troligen en ny form av politik som i första hand inte bygger på kontroll och monopol, utan på flexibilitet eftersom många initiativ kommer från medborgarna och företagen själva. En avfallsförebyggande politik behöver samtidigt utmana den obegränsade rätten att producera avfall. Avfallsintensiva verksamheter behöver motivera sin rätt att finnas, medan avfallssnåla verksamheter premieras. Med målet att vi alla ställer oss frågan, inför varje tillfälle till produktion och konsumtion: är det värt avfallet?
Nils Johansson
post doc i miljöstrategisk analys, Kungliga Tekniska Högskolan
Richard Ek
docent i kulturgeografi, Lunds universitet
Anette Svingstedt
lektor i tjänstevetenskap, Lunds universitet
Patrik Zapata
professor i offentlig förvaltning, Göteborgs universitet