Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Vem stöttar dem som tvingas bära slöja?

    När man ständigt propagerar för rätten att bära slöja och aldrig för rätten att slippa den tar man ställning för patriarkatet och spottar på de förtryckta, skriver bland andra Helene Bergman, Glöm aldrig Pela och Fadime, GAPF.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Två skånska bröder dömdes nyligen till fängelse efter att genom hot och misshandel ha tvingat sin lillasyster att bära slöja. En mamma i Uppsala fick villkorlig dom i slutet av förra året för sin misshandel av den nioåriga (!) dottern som inte heller ville ha slöja på sig.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Det är två fall – bland snart sagt otaliga andra – som är viktiga att ha i bakhuvudet när man i Sverige liksom världen över uppmärksammar Internationella hijabdagen 1 februari.

    Romantiserar slöjan

    Det finns en tendens bland svenska politiker och intellektuella att romantisera slöjan, men då struntar man i just dessa småflickor och unga kvinnor som dagligen lever i konflikten mellan familjens, släktens och grannarnas krav och sina egna önskemål. För vittnesmål, se till exempel undersökningen Elvahundra gjord av organisationen Varken Hora Eller Kuvad.

    Politiker som Gudrun Schyman (FI), Veronica Palm (S) och Åsa Romson (MP) deltog 2013 i det så kallade Hijabuppropet. Av Schyman kan vi eventuellt i år, enligt vad hon själv uttryckt, vänta oss en badsäsong i burkini (Nyheter24 26/8-16). Dessa politiker vinner kanske röster och Facebooktummar på en sådan populistisk attityd, men sviker svårt tusentals flickor. Om Schyman i konsekvensens namn skulle höja rösten även för rätten att vara lättklädd, till exempel genom att tillbringa en sommardag i bikini på Angereds torg, skulle det vara lättare att respektera hennes ställningstagande för slöjan. Men det lär inte hända.

    Hårdaste kritikerna av slöjan

    Slöjromantikern America Vera-Zavala undrade för en kort tid sedan varför det så ofta är ”intellektuella män som tillhör 68-generationen som ser problemen med muslimska kvinnor som valt att täcka håret?” (Göteborgs-Posten 11/12-16). Vår uppfattning är att de hårdaste kritikerna av slöjan snarare är kvinnor med ursprung i muslimska miljöer: Amineh Kakabaveh, Sara Mohammad, Nalin Pekgul, Parvin Kaboly, Hanna Gadban, och Gulan Avci, för att nämna några.

    I en västerländsk demokrati bör vuxna människor ha stor frihet i sitt val av klädsel. Personer som fysiskt och verbalt trakasserar kvinnor för att de bär slöja är bara värda förakt. Men det innebär inte att samhällets medborgare ska blunda för problem där klädseln ingår i ett systematiskt förtryck eller acceptera sexualisering av barn. När man ständigt propagerar för rätten att bära slöja och aldrig för rätten att slippa den har man tagit ställning för patriarkatet och spottat på de förtryckta. Ett minimikrav är att barn inte ska behöva utsättas för något som för dem bara blir ett val till namnet. De borde åtminstone i skolan slippa slöja, liksom andra religiösa symboler som krucifix och kippa.

    Helene Bergman

    feminist, journalist, författare och goodwillambassadör för GAPF

    Mariette Bremell

    f d SFI-lärare

    Linda Eliasson

    sjöbefäl

    Soleyman Ghasemiani

    författare och socionom

    Caroline Thelning

    samhällsdebattör

    Anna Thunes

    stödperson för hedersoffer och styrelseledamot i GAPF

    Mikael Thörnqvist

    författare och journalist

     

    Samtliga är aktiva medlemmar i GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) Arbetsgruppen i Västra Götaland