Vem ansvarar för livspusslet?

Alla kämpar vi med ett livspussel som är svårt att få ihop. Men är det verkligen arbetsgivarens ansvar att Simon behöver lära sig simma just på torsdagar klockan 14.30 om det gör att jag inte kan göra mitt jobb som förväntat? skriver Christina Stielli.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vi envisas med att kalla livet för ett pussel och det handlar ofta om ett som vi inte lyckas lägga. Vi vill räcka till som föräldrar, leverera på jobbet, hämta och lämna på skolan, handla, träna, träffa vännerna, hälsa på föräldrarna och så ska vi hinna sova. Vi kämpar med ett livspussel som vi inte får ihop, i värsta fall med en sjukskrivning som konsekvens.

Jag har föreläst om arbetsglädje och stress i flera år och möter förvånansvärt många som utgår ifrån att chefen bär ansvaret för medarbetarnas livspussel. En vd jag mötte slet sitt hår för att en medarbetare var tvungen att gå tidigare varje torsdag för att sonen hade simskola – en del i medarbetarens livspussel som i det här fallet krockade med att kunna fullfölja sina arbetsuppgifter. Är det verkligen arbetsgivarens ansvar att Simon behöver lära sig simma på torsdagar kl. 14.30?

ANNONS

Kvinnor i riskzonen

Enligt en rapport från TCO ökar risken för sjukskrivning hos kvinnor när de får barn, framförallt hos tvåbarnsföräldrar och cirka två år efter att det yngsta barnet fötts. Förhoppningsvis kommer vårt enormt viktiga jämställdhetsarbete ikapp så att båda föräldrar tar lika stort ansvar men i dag är det i kvinnornas sjuktal vi ser en stor del av problematiken. Och ofta kan siffrorna relateras till att vi inte får ihop livspusslet.

Många av oss verkar tro att tiden är elastisk. Att det går att klämma in 28 timmar på ett dygn. Men dygnet har 24 timmar, varken mer eller mindre. Jag var en av dem som under småbarnsåren outtröttligt trodde att jag kunde tänja på dygnets antal timmar. Jag kastade mig mellan barnens aktiviteter, tvättade golvet när jag satt på toaletten, sov mindre för att hinna mer. Jag kämpade för att lägga ett pussel med för många bitar. Det gick naturligtvis inte.

Mitt ansvar

Under vissa faser i livet behöver vi acceptera att vi inte hinner med allt vi vill göra och i stället fokusera på vad vi har utrymme att göra. Livspusslet är inte arbetsgivarens ansvar, det är mitt. Så länge arbetsgivaren tar ansvar för att mina arbetsuppgifter ryms inom den arbetstid jag är anställd för, så ligger ansvaret för mitt livspussel i mitt eget knä och det ger mig också makt att påverka. Ibland vill vi så mycket men dygnet har 24 timmar. Jag har både makt och frihet att välja vad jag fyller dem med och inte lägga ett pussel med livet utan helt enkelt bara… leva livet.

ANNONS

Christina Stielli

författare och föreläsare

ANNONS