Varför stavas världen med ett l? Frågan ställdes i ett mejl. Det snabba svaret är att det fanns ett l i uttalet av ordet en gång i tiden.
Det finns två förklaringar bakom konstiga stavningar i svenskan. Antingen speglar stavningen ett äldre uttal, eller så är det ett lånord som övertagits i sin utländska form. En del skriver mail med engelsk stavning, andra skriver mejl, en försvenskad stavning som jag använde för ett par rader sedan.
Men hur är det med ordet värld? Det standardsvenska uttalet innehåller tre ljud: ett v, ett ä och ett sammansmält rd. Något l hörs inte, men i flera svenska dialekter uttalas ordet med tjockt l, så att världen ofta heter väLa.
Arvord
Ordet värld är ett gammalt arvord, och då är det klokt att jämföra med näraliggande språk. Engelskan har world med ett l i både stavning och uttal. Tyskan har Welt, också här med l i både stavning och uttal.
I fornsvenskan fanns ordet väruld, där vär står för ’människa’ (jämför varulv ”människovarg”) och uld står för ”ålder, tid” (jämför ålder, old, alt). Ursprungsbetydelsen blir alltså något stil med ”människoålder”.
Som barn tvingades man lära sig att stava ord som ljus och hjord, som båda inleds med en konsonant som inte uttalas. Men en gång fanns det ett l och ett h där i det svenska uttalet. Engelskan har light och herd. Tyskan har Licht och Herde.
Stort bekymmer
Ett stort bekymmer när vi lärde oss stava var hur sje- och tje-ljudet skulle stavas. Vi har ord som sju, stjärna, skinn och skjorta med fyra olika stavningar av sje-ljudet. I samtliga fall speglar de ett äldre uttal. Vi kan jämföra med engelskans seven, star, skin och shirt/skirt.
Alltså, konstiga stavningar av gamla svenska ord förklaras av äldre uttalsmönster. Den andra förklaringsgrunden för konstiga stavningar har att göra med lånord, även om det länge har funnits en tradition att försvenska deras stavning. Redan i början på 1800-talet fick en lieutenant i Sverige finna sig i att bli löjtnant. Militärerna var inte överdrivet förtjusta.
Ett intressant exempel är engelskans tape som blivit tejp när man talar om klisterremsan, men som stavas tape när man talar om en musikinspelning.
Ordet sjangsera ”förändras, försämras” kom in i Svenska Akademiens ordlista i denna stavning först 2013. I tidigare ordlistor fanns changera (fransk stavning) och från 1986 också alternativet chansera. Då fordrades det kunskaper i franska för att hitta i ordlistan. Ofta är det klokt med försvenskning, men ibland får vi finna oss i att bära med oss 500 års språkhistoria eller mer i stavningen.
Vem vill läsa Jötebåsch-Påsten?
Lars-Gunnar Andersson
professor i moderns svenska vid Göteborgs universitet