Varje år uppskattar Brottsförebyggande rådet att det sker över 36 000 våldtäkter i Sverige. Men många av offren vet inte hur de kan få stöd. ”Jag har blivit våldtagen, men jag vet inte vart jag ska vända mig” är en av de vanligaste fraserna vi får höra i vårt arbete som ideell stödorganisation för individer som utsatts för sexuellt våld. Tyvärr kan vi inte alltid ge dem ett bra svar, eftersom stöd i form av terapeutisk behandling för våldtäktsutsatta ofta är begränsad.
Dramatiska konsekvenser
I förra veckan släpptes en studie som visade att var femte gymnasieungdom utsatts för sexuella övergrepp. Många av dem mådde dåligt då de upplevde att de inte fått rätt hjälp att bearbeta det inträffade. Att våldtäktsutsatta inte får stöd i form av en terapeutisk behandling kan få dramatiska, men också kostsamma konsekvenser, för både den utsatta och samhället.
För den utsatta kan det innebära att traumat inte bearbetas vilket ofta leder till posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) något som kan göra vardagliga sysslor som att jobba, eller besöka offentliga platser mycket svåra för den drabbade. En sådan liten sak som att se någon som liknar ens förövare kan leda till att man hamnar i ett chocktillstånd där det känns som om allt runt om rasar. Även saker som för de flesta av oss inte ses som problematiskt kan utgöra svåra hinder för den som inte får bearbeta ett övergrepp. Allra tydligast blir detta i nära relationer där tillit ofta är något som blir svårt för den drabbade, men också att våga och kunna njuta av sex kan vara problematiskt om man inte fått hjälp att bearbeta det trauma som ett sexuellt övergrepp innebär. Detta kan sedan få mycket mer långtgående konsekvenser i form av långa sjukskrivningar och djupa depressioner.
Allt för ofta vet vi också att personer som inte får snabb tillgång till en bra terapeut ofta börjar självmedicinera för att lindra den ångest och depression man bär på. Detta kan ta sig uttryck i både alkohol- eller drogmissbruk, men också självskadebeteende eller självsvält. Det som alla dessa scenarier har gemensamt, utöver att det är skadligt för den enskilda individen, är att det kostar samhället mer än vad det hade gjort att se till att de utsatta från början hade fått tillgång till rätt vård.
Vi vet att tillgången till den hjälp man som drabbad får varierar stort beroende på var i landet man bor. I Stockholm finns på Södersjukhuset en specialiserad mottagning för våldtäktsutsatta, men i övriga delar är stödet mycket begränsat. I ett Sverige där det centrala är jämlikhet är det oacceptabelt att stöd och hjälp till utsatta för sexuella övergrepp i vissa delar är obefintligt.
Saknar riktad vård
I Göteborg, Sveriges näst största stad finns det i dag ingen riktad vård eller stödverksamhet som är tillgänglig till alla personer som utsatts för våldtäkt. Det stöd som finns är begränsat antingen i form av ungdomsmottagningen, där åldersgränsen kan vara ett hinder. Eller så bedrivs stödet enbart i ideell form, vilket såklart är bra, men det bör ses som ett komplement till den offentliga vården och inte något som man från staden eller landstingets sida kan luta sig tillbaka på.
Detta får som följd att alla individer inte har samma möjlighet att få det stöd som krävs för att kunna bearbeta och gå vidare. Därför föreslår vi att Göteborg tillsammans med Västra Götalandsregionen inom en snar framtid etablerar en vård och stödenhet, likt den i Stockholm, som enbart är inriktad på att hjälpa individer som utsatts för sexuella övergrepp.
Vi gör vad vi kan för att ge stöd, precis som många andra ideella organisationer. Detta räcker dock inte, utan det krävs att hela samhället tar sitt ansvar och sätter in de resurser som behövs för att ge rätt stöd. Det kommer att vara en investering som gynnar både den enskilda individen och samhället i stort.
Emma Blomdahl
Julia Östfeldt
grundare av föreningen Tillsammans, stödorganisation för utsatta
