Vi får gå tillbaka till förstudien för Västlänksprojektet från december 2002 där dagens Västlänk beskrivs som en första etapp av ett framtida mycket mer omfattande pendeltågssystem inom Göteborgs kommun.
Förstudien för Västlänken visade en helt ny pendeltågslinje från Torslanda via Volvo, Lindholmen, Centralen, och in i tågtunneln till Haga. Därefter vidare under jord i en ny etapp till Chalmers, Sahlgrenska och slutligen till Högsbo/Askim/Särö. Förstudien lockade läsaren med att hela detta tågsystem kunde vara färdigt till år 2025 och dessutom till en relativt låg kostnad.
Vilken Göteborgspolitiker kunde säga nej till en sådan kollektivtrafiksatsning med stora nyttor inom kommunen? Inte många skulle det visa sig. Göteborgs politiker föll pladask för idén att koppla ihop Hisingen med snabba pendeltåg direkt till både Chalmers och Sahlgrenska. Efter en omfattande remissrunda beslutades förstudien i januari 2004. I beslutet så framgår det tydligt att Göteborgs kommun understryker betydelsen av Västlänkens fortsatta utbyggnad mot Hisingen.
I dag vet vi att en förlängd Västlänk mot Hisingen är en utopi. En stark utopi som bländade Göteborgs politiker så att de inte kunde se klart när verkligheten kom ikapp. I dag vet vi även att den i ”Målbild tåg 2035” planerade kraftfulla ökningen av antalet pendel- och regiontåg från dagens pendelstråk igenom Västlänken också är en utopi. Det saknas cirka 100 miljarder kronor i investeringar för dubbelspår till Landvetter/Borås och Bohusbanan, samt fyrspår till Alingsås och Kungsbacka med mera. Ett eventuellt färdigställande ligger i verkligheten långt bortom år 2050, och då ingår alltså inte ens den ursprungliga idén om nya tågspår till Torslanda och Volvo. Kapaciteten på Centralens perronger är därför heller inte en begränsning med denna närmast obefintliga utbyggnadstakt av kringliggande tågbanor.
Utopin och de grundläggande argumenten för Västlänken har alltså redan spruckit. Det enda som blev kvar av förstudien från 2002 är omvägstunneln via Haga, och Västlänkens svek mot Hisingen är därför tredubbelt:
1. Hisingen fick inte den kraftfulla satsningen på en ny pendeltågslinje från Torslanda via Volvo som planerades till år 2025.
2. Kompensationen från dagens politiker är en exkluderande linbana, men den ger synnerligen begränsad nytta för boende i Biskopsgården, Torslanda och stora delar av Hisingen. Hela Hisingen skulle däremot få stor nytta av förbättrad spårväg och snabbare bussförbindelser, samt tidigareläggning av ny fast älvförbindelse vid Lindholmen. Men i dagsläget är Västlänken högre prioriterat av de styrande politikerna, och därför ligger satsningarna på kollektivtrafiken på Hisingen långt bort i tiden.
3. Finansieringen av omvägstunneln via Haga drabbade boende på Hisingen värst. Trängselskattens betalstationer blev både en barriär mot fastlandet och gav en orimlig uppdelning av områdena inom Hisingen.
När tystnadskultur rådde
Idén om Västlänken baserades på antaganden som saknade kontakt med verkligheten. Typiskt nog hämtade satsningen sin näring i en tid då många var rädda för stadens ledare och sträng tystnadskultur rådde bland både politiker och ledande tjänstemän. Socialdemokraterna och Moderaterna gjorde upp i slutna rum och ”muteborgsandan” förgiftade vårt fina Göteborg. Västlänken är därför kulmen på den bristfälliga politiska styrningen som skadat vår stad. Och som skadar vår demokrati.
Demokraterna vill häva avtalen för Västlänken. Projektet bryter mot beslutade begränsningar av luftföroreningar och projektet vilar på en orealistisk och falsk bild av en kraftigt utökad tågtrafikering. Som avtalspart och med kommunalt självstyre så är det Göteborgs rättighet och skyldighet att häva avtalen. Eventuella tillkommande kostnader för att avveckla projektet ska bäras av den part som har brutit mot avtalet och som är huvudansvarig, det vill säga staten.
En stoppad Västlänk innebär en direkt ekonomisk besparing, samt besparar oss sociala och demokratiska problem:
Ekonomiskt – När utopin om Västlänken som ”viktig pusselbit” i ett utbyggt tågsystem fallit så kvarstår bara en omväg via Haga med enorma kostnader och stora negativa miljökonsekvenser. Stoppad Västlänk innebär alltså en mångmiljardbesparing för samhället.
Socialt – Västlänken tränger i dag undan andra satsningar. Demokraterna vill i stället för Västlänken uppgradera spårvägen och bussystemet så att alla förorter kan nå centrum på maximalt 15 minuter. Detta ger bättre möjligheter för utbildning, arbete och nöjen när man bor (kvar) i Göteborg. Demokraternas satsningar i stället för Västlänken bidrar till att minska segregationen och kan minska utflyttningen från Göteborg av invånare som är etablerade på arbetsmarknaden.
Demokratiskt – Västlänken är ett odemokratiskt projekt. Göteborg har grundläggande problem med muteborgsandan och tystnadskultur. Göteborgarnas förtroende för politiken kan återuppbyggas när Västlänken stoppas.
Västlänken är det yttersta beviset på bristande styrning av Göteborg, och en stoppad Västlänk är det främsta medlet vi har för att återskapa förtroendet och ena staden.
Låt oss bygga ett starkt Göteborg. Tillsammans. Utan Västlänken.
Martin Wannholt (D)
partiledare Demokraterna
Veronica Öjeskär (D)
partisekreterare Demokraterna
Jahja Zeqiraj (D)
ordförande SDN Västra Hisingen
Henrik Munck (D)
vice ordförande trafiknämnden Göteborg