Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Annika Hernroth-Rothstein, politisk krönikör för National Review, Israel Hayom och Washington Examiner

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Vänsterns antisemitism går inte att förklara bort

    Jag vet inget annat förtryck, ingen annan typ av rasism, som tillåts definieras av förövaren snarare än offret. Men när det gäller antisemitism så är det snarare regel än undantag att den utsatta får höra att hen har fel i sin upplevelse, skriver Annika Hernroth-Rothstein.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Slutreplik

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Israel-Palestina, 19/7 och 23/7

    Ovanstående är fallet med Bo Widegrens replik på min debattartikel, där jag attackeras och ifrågasätts med hjälp av ad hominem-krumbukter och ämneshopp. Med en enda mening bemöter Bo Widegren min artikel om vänsterns antisemitism:

    “Naturligtvis kan det även inom Vänstern finnas enstaka personer som har antisemitiska åsikter men att beskylla ovan nämnda personer för antisemitism är bara absurt”, skriver Widegren.

    Han skriver därmed av frågan innan han ägnar resten av sin replik åt att kritisera Israels nya grundlag – något som varken nämnts i eller har att göra med den artikel han säger sig replikera.

    Oärlig debatteknik

    Jag är mer än villig att, i detta och andra fora, diskutera Israelisk inrikespolitik, men att som Widegren påstå att mina åsikter om vänsterns antisemitism är ogiltiga på grund av att Israels lagstiftande organ antagit en ny grundlag är inte bara ett exempel på oärlig debatteknik utan bevisar även min tes om att vänsterns antisemitism ursäktas mot bakgrund av Israelisk politik och att den judiska upplevelsen avfärdas av dem som anser sig företräda allt som är rent, gott och heligt.

    Jag önskar att Widegren hade bemött min artikel och inte minst de specifika citat och exempel som angavs, men i stället avfärdas jag som ultrakonservativ och därmed ovärdig sådan hänsyn. Att jag är en politiskt konservativ judinna som arbetat många år i Israel och USA är knappast någon hemlighet men jag har svårt att förstå hur det kan diskvalificera mig ifrån att debattera en fråga som berör mig personligen när Bo Widegren, en aktiv socialdemokrat och icke-jude, tar sig samma rätt?

    Kärnan i problemet

    Jag kan enbart anta att det beror på just vad jag poängterade i min originalartikel, nämligen att vänstern anser sig representera det goda och därmed har monopol på dessa subjektiva sanningar och att jag som judinna skall acceptera att få min verklighet och min utsatthet minimerad och förklarad för mig av människor som aldrig gått i mina skor. Det är kärnan i problemet och den fråga som Widegren så skickligt undviker – att judar inte längre har ett hem i den svenska vänstern och att mörka krafter tillåts gömma sig i ljuset av dess solidaritet.

    Widegren säger att vänstern alltid stått på de förfördelades sida, så i stället för att anamma påhoppen så vill jag be honom och hans politiska allierade att ära den traditionen och inte avfärda den judiska minoritetens utsatthet eller ursäkta attacker på oss genom att hänvisa till politiska beslut i andra länder. Jag ber alla som läser detta att ta de citat jag nämnde i min originalartikel och byta ut ordet ”jude” eller ”Israel” mot valfri annan minoritet och fråga sig själva vad reaktionen varit om attacken inte gjorts på den folkgrupp som blivit hela världens slagpåse.

    Borde skrämma var och en

    Om jag vore palestinier, afghan eller syrier och skrev exakt samma debattartikel hade Bo Widegren inte avfärdat mig som ”absurd” och Oldoz Javidi (FI) hade inte kunnat sitta kvar på riksdagslistan efter att ha luftat sina fria fantasier om att förflytta hela mitt folk från sitt land. Men med judar kan man göra så, för det finns ett antagande om ondska och en inbyggd ursäkt för rasism, och det är just där det skaver i mig och vad som borde skrämma varje medveten människa i detta land – oavsett politiskt hemvist eller etnicitet.

    Annika Hernroth-Rothstein

    politisk krönikör för National Review, Israel Hayom och Washington Examiner