Årets val till EU-parlamentet står mellan två idéer. Den om att rädda banker och lugna finansmarknader och den om solidaritet och omtanke om människor och om den välfärd vi alla behöver. Bryssel påtvingar krisländerna privatiseringar, neddragen välfärd och försämrad arbetsrätt. För att hjälpa banker finns obegränsade medel, för unga arbetslösa finns ingen hjälp.
Krisen håller många länder i unionen i ett järngrepp. Medan EU har ägnat sig åt att rädda banker och lugna finansmarknader så breder hopplöshet, arbetslöshet och fattigdom ut sig.
Löntagare ställs mot varandra
Hundratusentals människor lämnar krisen i sina hemländer för att söka försörjning på annat håll. En del av dem kommer till Sverige och arbetar i restaurangkök, på byggen, i bärskogen eller kör lastbil. Ofta erbjuds de låga löner och usla arbetsvillkor. Löntagare från olika länder ställs mot varandra i en Europeisk union där arbetskraft betraktas som en vara bland andra. Vänsterpartiet bemöter EU:s kalla marknadstänkande med en solidarisk vänsterpolitik. Det innebär att den som kommer hit från ett annat land för att arbeta ska ha kollektivavtal och behandlas anständigt.
Men krisen är också politisk. Två av de idéer som unionen har byggt på har visat sig fungera dåligt i verkligheten. Å ena sidan har vi centralstyret, där makten hamnar allt längre från medborgarna. Å andra sidan valutaunionen med euron, som har låst fast länder i en ekonomisk politik som skapar arbetslöshet och stagnation. Bryssels svar på detta har varit att kräva ännu större nedskärningar i välfärden och försämrad trygghet för löntagarna. Det har inte fungerat. I stället borde man tänka om. Länder som vill lämna euron borde få det.
Berättigad vrede mot unionen
Bryssels ovilja att se hur nedskärningarna påverkar människor gör att en ofta berättigad vrede mot unionen växer. Utvecklingen är en farlig grund för en växande högerextremism och nationalism som försöker att utnyttja den frustrationen. Det är djupt oroväckande. Vänsterpartiets kritik mot EU är aldrig nationalistisk. Den bygger i stället på solidaritet mellan människor oavsett var man bor.
Precis som i valen i Sverige är det en fråga om höger och vänster. Men det finns också en annan dimension, den om hur mycket makt EU ska ha. I den frågan är borgare, liberaler och socialdemokrater överens. På plats i Bryssel röstar de väldigt lika, men under valrörelserna brukar de ofta låta skeptiska till överstatlighet. Vi vänsterpartister är konsekventa – vår politik har inget bäst föredatum. Den håller även efter valet.
Utvecklingen på många håll i Europa är på många sätt dyster men det finns positiva motkrafter. I EU-parlamentet är vi den främsta kraften för att få bort vinsterna i välfärden, en starkare arbetsrätt och ökad jämställdhet. En röst på Vänsterpartiet i maj är en röst för mer solidaritet och omtanke.
Malin Björk (V)
kandidat till Europaparlamentet
