VD för tankesmedjan Fores
Replik
Fossillobbyn och klimatet, 18/11
EU-parlamentarikern Max Andersson (MP) begår trippelfel när han skriver: ”Varför ska vi gång efter gång tillåta världens största olje- eller gasbolag vid förhandlingsbordet när vi formar vår klimatpolitik? Det är dags att vi sparkar ut klimatbovarna från förhandlingarna”.
För det första: Inga bolag sitter vid förhandlingsbordet. På FN:s klimatmöte förhandlar enbart FN:s medlemsstater. Ingen annan har rösträtt eller får lägga beslutsförslag. Näringslivet representeras av Bingo, Business and Industry, som på klimatmötena får yttra sig i ett par minuter men aldrig lägga förslag – samma villkor som lantbruket, ursprungsbefolkningar, ungdomar (Youngo) och forskning (Ringo). Enskilda företag får inte tillträde, utan får hålla till i den yttre zonen med utställningar och montrar, men där inga klimatavtal förhandlas.
För det andra: De värsta fossillobbyisterna är enskilda stater. Andersson bör vidga sin kritik till de olje- och kolaktörer som faktiskt sitter vid förhandlingsbordet; länder som Saudiarabien och Polen. Deras agerande är djupt problematiskt, just för att varje land – men inget företag– har veto mot FN:s beslut.
För det tredje: Dialogen med näringslivet måste fördjupas. Det har tagit mycket möda och lång tid att få näringslivet att bry sig om klimatförhandlingarna, men nu ser vi hur allt fler företag ställer om utifrån Parisavtalets klimatåtaganden. Ju fler som likt Andersson skäller ut företag som vill engagera sig, desto djupare vallgrav får vi att överbrygga.
För att nå klimatmålen behöver 60-80 procent av världens fossilresurser stanna i marken, skriver Andersson. Det är en mycket viktig sanning. Därför vore det trippelfel att utesluta de med störst hemläxa från klimatsamtalen.
Mattias Goldmann
VD för tankesmedjan Fores