Med mindre än 100 dagar kvar till Europaparlamentsvalet står EU vid ett vägskäl. Samtidigt som reformförslag för samarbetets grund, EU:s inre marknad, skjutits ner i förhandlingar har mängden överstatlig arbetsmarknadslagstiftning ökat. Startskottet för den utvecklingen gick i Göteborg 2017 när Sverige stod värd för det EU-toppmöte där den sociala pelaren – principer för arbetsvillkor och sociala rättigheter i EU – undertecknades.
Den fackliga centralorganisationen LO var drivande för att den sociala pelaren skulle bli verklighet. I sin plattform inför Europaparlamentsvalet, ”Ta tillbaka kontrollen!” som presenterades nyligen, vill de gå ännu längre och skriva in ett socialt protokoll i EU:s fördrag. LO verkar inte ha dragit någon som helst lärdom av att EU-kommissionen gått fram med lagstiftning som täcker frågor som i Sverige regleras i kollektivavtal. På sikt kommer mer EU-lagstiftning på arbetsmarknadsområdet att flytta tolkningsrätt över svenska kollektivavtal från parterna till EU-domstolen. LO säger sig värna den svenska modellen, men vill se politik som undergräver den.
Finns ingen motsättning
LO påstår också att det finns en motsättning mellan en union för företag och en union för medborgare. Få saker har dock varit så bra för arbetare och konsumenter som EU:s inre marknad. Till exempel har matpriserna sjunkit med en femtedel jämfört med övriga priser sedan Sverige gick med i EU, vilket gynnat dem med lägst inkomster. Samtidigt har löneökningarna varit stadiga, även inom yrken där LO menar att det förekommer ”lönedumpning”. I byggbranschen, branschen med flest utstationerade arbetare från andra EU-länder, är lönerna näst högst inom LO-kollektivet. Med tanke på att de svenska byggkostnaderna är högst i EU behövs det mer konkurrens från utländska företag för att höja produktiviteten i byggbranschen och på andra tjänstemarknader.
LO säger sig värna den svenska modellen, men vill se politik som undergräver den
LO:s EU-agenda får inte styra utvecklingen i fyra år till. EU behöver mer marknad, inte mindre. Tre områden är särskilt angelägna för att skapa en inre marknad värd namnet:
* Släpp tjänsterna fria: Utvecklingen av EU:s tjänstehandel har gått i stå sedan EU:s tjänstedirektiv trädde i kraft för tio år sedan. I dag menar vissa tjänsteföretag att det är lättare att handla med Kanada och Japan, som EU nyligen ingått handelsavtal med, än med andra EU-länder. Det är oroväckande eftersom även tillverkningsindustrin behöver tjänster som insatsvaror. I första hand måste EU-kommissionen, med nationella regeringars hjälp, se till så att tjänstedirektivet faktiskt efterlevs.
* Respektera medlemsstaternas arbetsmarknadsmodeller: Om arbetsmarknadspolitiken blir mer överstatlig kommer den svenska modellen att komma i andra hand. I stället för bindande lagstiftning borde EU:s medlemsländer enas om gemensamma mål och riktlinjer för arbetsmarknadsfrågor genom den så kallade öppna samordningsmetoden.
* Skapa en digital inre marknad med tydliga spelregler: Nästan all ekonomisk verksamhet är i dag beroende av data. Fria dataflöden inom EU bör vara grundregeln. EU-lagstiftning om ny teknik bör också utformas med snabbväxande europeiska företag, inte amerikanska teknikjättar, i åtanke. Just nu förhandlas till exempel upphovsrättsdirektivet, där ett förslag är att även småföretag ska tvingas installera filter för att sålla bort upphovsrättsskyddat material. Syftet med sådana regler är att sätta dit Google och Facebook, men de riskerar att slå hårdast mot små europeiska teknikföretag.
LO:s protektionism är inte vägen framåt för Europa. Vill LO gå till val på att ”ta tillbaka kontrollen” bör borgerliga partier vara beredda på att ta strid för fria marknader och öppenhet.
Karin Svanborg- Sjövall
vd Timbro
Emanuel Örtengren
projektledare för Timbros EU-projekt “Ett frihetligt Europa”