Under förra året var det mycket uppståndelse kring kungahuset. Uppståndelsen grundades inte på kungafamiljens arbetsinsatser utan på rykten och utsagor, huvudsakligen från personer som står utanför samhällets ramar. I kölvattnet av detta har en tveksamhet mot vårt statskick accelererat med en direkt återverkan på förtroendet för vår svenska monarki.
Det är i dag den 28 januari och allmän flaggdag för namnsdagsbarnet Karl. Det är en dag som gjord för att reflektera över vårt statskick. Som symbol för vårt land och vårt näringsliv är monarkin ovärderlig och ute i världen öppnar kungafamiljens besök dörrar för handelsdelegationer och besökare.
Monarkin som institution har en speciell status i förhållande till andra uttryck för det offentliga Sverige och har fördelen att den är skild från den dagliga exercisen i riksdag och regering. Monarkin saknar politiska kopplingar och står för kontinuitet i ett föränderligt samhälle.
Kungahusets centrala roll i samhällslivet och dess politiska oberoende ger också kungafamiljen en viktig roll inom områden dit politiken inte når. Kungen uttalar sig inte i politiska frågor men han får och förväntas agera som en representant för det gemensamma goda. Det finns inte något statsskick utan nackdelar, monarkin har dock under tusen år tjänar det svenska folket väl.
Kungen har valt att uppmärksamma enskildas insatser som ingen annan. Hela den kungliga familjen engagerar sig i ideella verksamheter såsom Scouterna, World Childhood Foundation, Min Stora Dag, Konungens Stiftelse för Ungt ledarskap med mera.
Vi är ett antal medborgare som vill stå upp för och utveckla vårt statskick och därför återstartar vi nu den rojalistiska föreningen i Göteborg. Sverige behöver monarkin!
Cecilia Magnusson (M)
riksdagsledamot
Jerker Schmidt
präst i Svenska kyrkan