Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Amineh Kakabaveh (V)ordförande Varken hora eller kuvad (VHEK) och Hans Ekbrandlektor och forskare i sociologi vid Göteborgs Universitet

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Stötta förtryckta tjejer och stäng religiösa friskolor

Hedersförtrycket i Göteborgs förorter är omfattande. Hela 78,4 procent av flickorna i vår undersökning känner sig mycket hårt kontrollerade av sina föräldrar. Vi hoppas att beslutsfattarna i Göteborg vill satsa resurser på att bekämpa denna hederskultur, skriver Amineh Kakabaveh, VHEK och sociolog Hans Ekbrand.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är i år 17 år sedan Pela Atroshi mördades av sin farbror och 14 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin far. Fadime dödades trots att hon under flera år hade fört en kampanj i medierna och i ett tal i riksdagen pekat på det hot i hederns namn som många unga flickor med utländskt påbrå levde under.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

De femtusen hedersmord som FN rapporterar årligen är bara toppen på ett växande isberg som heter diskriminering och förtryck i hederns namn och som berör hundratals miljoner ungdomar världen över. Vad gäller Sverige presenterade vår förening Varken hora eller kuvad (VHEK) i våras en undersökning som visade att könssegregationen är utbredd i Stockholms socialt utsatta områden och förorter. Den undersökningen, som fick titeln Elvahundra, bestod dels av en omfattande enkät besvarad av 1 100 ungdomar mellan 12 till 18 år, dels av ett 50-tal intervjuer med vuxna.

Ny undersökning i Göteborg

Nu har VHEK låtit göra en undersökning av förhållandena i Göteborgs förorter. Vi kallar den Tolvhundra, för drygt 1 200 barn och ungdomar har besvarat enkäten. Av dem som har svarat har 41 procent kristna föräldrar och 53 procent har muslimska föräldrar, cirka 80 procent av dem har två föräldrar som är födda utomlands.

Det är i första hand flickorna som drabbas av föräldrarnas kontroll.

Av flickorna svarar 78,4 procent att de känner sig mycket hårt kontrollerade av sina föräldrar. 83 procent av pojkarna uppger att deras systrar är kontrollerade av sina föräldrar.

Omfattande begränsningar

Kontrollen och begränsningarna i flickors frihet gäller många olika områden, till exempel att få delta i sex- och samlevnadsundervisning, simaktiviteter, skolans prao, få besöka fritidsgårdar, delta i sportaktiviteter, äta middag ute på stan i könsblandade sällskap, gå på bio, åka på klassresor med övernattning, gå på skolfest. På alla dessa områden har flickor mindre friheter än pojkar.

När det gäller umgänge över könsgränsen får 93,2 procent av pojkarna umgås med båda könen. För flickorna är samma siffra 23,2 procent. Av flickorna får alltså 76,8 procent bara umgås med andra flickor.

Kontrolleras av sina bröder

En överväldigande majoritet av de pojkar som har systrar vill inte tillåta sina systrar att ha en relation, medan flickorna är betydligt mer tillåtande gentemot sina bröder. 71 procent av föräldrarna förväntar sig, enligt deras barn, att flickorna skall vara oskulder när de gifter sig, motsvarande siffra för pojkar är 54 procent. 48 procent av föräldrarna har redan ”så smått” börjat tala med sina barn (mellan 12–18 år) om äktenskap. Homosexuella relationer finns praktiskt taget inte på kartan.

VKEH är inte först med att påpeka att det bildas enklaver av könssegregerande kulturer i våra förorter, exempelvis har socialantropologen Aje Carlbom beskrivit denna utveckling, tyvärr utan att politiker eller myndigheter verkar ha agerat för att minska hedersförtrycket.

Tvärtom fortsätter politiker att stödja och finansiera en del manliga föreningar och religiösa samfund, både moskéer och ortodoxa kyrkor, som predikar oskuldskontroll och hat mot homosexuella.

Glädjande början

Det är glädjande att beslutsfattarna i Göteborg vill satsa på de utsatta förorternas barn och unga. Det är viktigt att med arbete och utbildning bryta segregationen. Ungdomarna måste få förtroende till myndigheter och till samhället. En förutsättning för detta är att de känner att de är en del av samhället. Som det nu är har många flickor anledning att känna sig både förtryckta av sin familj och diskriminerade av samhället som underlåter att agera för att minska förtrycket i hederns namn.

Vi hoppas att beslutsfattarna i Göteborgs stad nu vill satsa resurser på det förebyggande arbetet och inte bara på att ta fram ytterligare en kartläggning. Vi har redan information om hur förorternas barn och unga upplever sin frihet i vårt feministiska land som värnar om Barnkonventionen och sätter barnets och ungdomars bästa i främsta rummet.

Religion tillhör hemmen och skolan ska vara en sekulariserad arena och undervisningen ska baseras på vetenskap i stället för tusenåriga dogmer. Därför bör diskussionen om att lägga ned religiösa friskolor komma till ett beslut efter tjugo år av diskussioner.

Fem punkter till förbättringar

* Vi föreslår att det ska finnas handlingsplaner på nationell och på kommunal nivå samt på varje skola vad gäller hedersförtryck.

* VHEK anser vidare att man omedelbart bör dra in bidragen till religiösa samfund som inte respekterar kvinnors och HBTQ-personers rättigheter.

* Tillsynen av hur de religiösa skolorna uppfyller skollagen och jämställdhetskriterier måste skärpas så att alla barn får den undervisning de har rätt till, till exempel i sex- och samlevnad och i simning.

* VHEK anser att religionsfriheten aldrig får åberopas för att inskränka jämställdheten och de mänskliga rättigheterna. För en feministisk regering är detta självklart.

* Utbildning i jämställdhet, demokrati, samt barn och kvinnors rättigheter för föräldrar och för ungdomar i SFI, folkhögskolorna och gymnasiet.

Amineh Kakabaveh (V)

ordförande Varken hora eller kuvad (VHEK)

Hans Ekbrand

lektor och forskare i sociologi vid Göteborgs Universitet