De gamla stormakterna tassar i dag kring Mellanöstern som katten kring het gröt. Nu växer i stället kammen på Iran, Turkiet och Saudiarabien. De är regionala stormakter som tävlar om inflytandet i regionen. De bekämpar inte varandra öppet. I stället för de krig genom ombud under religionens täckmantel. Shiiter och sunniter bekämpar varandra.
Kvinnors ställning svag
I Mellanöstern har respekten för folkrätt och mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter, aldrig haft någon stark ställning. Revolutionen 1979 mot shahens diktatur i Iran och övergången till en islamisk diktatur försämrade situationen ytterligare. Störtandet av Saddam Hussein förbättrade inte heller situationen i Irak. Läget för kvinnor och barns rättigheter är förfärande och förbrytelserna rättfärdigas genom att hänvisa till religionen. Milis- och terrorgrupper som Isis avrättar tillfångatagna, våldtar kvinnor, dödar barn i religionens namn. I de överfulla flyktinglägren säljer eller gifter man bort minderåriga syriska flickor och pojkar till rika män från Saudiarabien och Qatar.
Kurder kämpar förgäves
Medan det är krig och kaos i Syrien och stora delar av Irak är situationen något annorlunda i Irakiska Kurdistan. Där har kurderna försvarat sitt nyvunna självstyre. Man har hejdat Isis framfart och är mäkta stolt över denna bedrift. Visst kan kurderna vara stolta över sin nyvunna styrka. Men denna seger är tillfällig. I den överdrivna nationella yran följer lätt etniska motsättningar och förtryck av minoriteter. Kurderna i norra Irak bör erinra sig att stormakter eller stater med regionala stormaktsambitioner inte är intresserade av demokrati och mänskliga rättigheter och använder kurderna som en bricka i sitt maktspel.
Mänskliga fri- och rättigheter, särskilt kvinnors, och de sekulära krafterna är i stor fara i Mellersta östern. Kan Sverige göra någonting? Numera får man ofta höra att Sverige är ett så litet land att man inte kan göra något. Stormakterna bestämmer eller så hänvisar man till EU. Men Sverige har en egen röst att höja och stormakterna är inte längre så maktfullkomliga som tidigare. I en rad internationella sammanhang har Sverige varit mycket aktivt – till exempel när det gäller vapenhandel. Sveriges vapenexport är snart uppe i samma nivå som det internationella biståndet. Den nuvarande regeringen försökte till och med i skymundan få till stånd en stor vapenaffär med Saudiarabien där könsapartheid gäller.
Sverige måste höja rösten
Det finns åtskilligt Sverige kan göra för att skambelägga de regimer med regionala stormaktsambitioner i Mellanöstern som bryter mot mänskliga rättigheter. Sådant har långsiktig verkan. Internationella fora för att göra detta saknas inte. Genom biståndspolitiken och flyktingpolitiken kan åtskilligt göras både på det nationella och internationella planet. Sverige kan rikta mycket kritik mot stater som försummar sina plikter när det gäller att försvara mänskliga rättigheter. Sverige har faktiskt fortfarande en röst som eget land, i EU och FN. Kvinnor och flickor, liksom minoriteter och sekulära krafter, behöver en röst. Om vi inte försvarar deras rättigheter och stödjer deras kamp finns inte något land i Mellanöstern och Nordafrika som gör det på riktigt. Sverige är inte för litet. Att höja rösten eller att vara tyst är för övrigt något man väljer.
Amineh Kakabaveh (V)
riksdagsledamot