Sluta se på äldre som ett problem

I Sverige ses de äldre allt för ofta som problem. Det krävs en ny insikt om vad det egentligen innebär att vara äldre och en betydligt större ödmjukhet från beslutsfattarnas sida, skriver Bitte Assarmo, chefredaktör Katolskt magasin.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

När du tänker på äldre människor – vad tänker du då? Ser du framför dig en befolkningsgrupp som ökar i storlek och som tär på samhällets resurser? Eller ser du människor?

Allt för många väljer id ag det första alternativet. Äldre pressar vården, förklarade socialminister Annika Strandhäll (S) i en intervju i Aftonbladet i våras och det S-märkta kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson (S), sa förra hösten att ”allt fler äldre ställer till problem” för stadens ekonomi.

Samtidigt kommer den ena rapporten efter den andra om hur de äldre far illa. Enligt en serie reportage i Aftonbladet 2016 riskerar varje dag 41 äldre att dö av undernäring. Det tycks ha blivit standardförfarande att snåla in på äldre människors mat, och i många fall serveras de äldre mat som är både näringsfattig och smaklös. De sitter instängda i dagar i sträck – ibland längre – får duscha på nåder när det finns personal och får vackert finna sig i att den personalen växlar oftare än smaken på måltiderna.

ANNONS

Är det så man ska behandlas av det samhälle man byggt upp? Är det så man ska sluta sina dagar efter att en gång varit stark, arbetsför, skötsam och ansvarstagande?

I dag ser vi också hur många äldre har utmålats som rasister i svenska medier – för att de föredrar att ha personal som kan tala och förstå svenska. När utlandsfödda äldre behöver vård och omsorg ifrågasätts aldrig deras behov av att få höra det språk de känner, inte heller deras behov av att kunna känna igen sig i sin egen kultur. Samma sak måste naturligtvis gälla även infödda svenskar. Att neka dem detta, och att dessutom utmåla dem som rasister för att de ber om det, är ett oerhört svek.

Lång livserfarenhet

De äldre är människor som har långt mycket mer livserfarenhet än du och jag, och än de politiker som i dag håller i besluten om deras livsvillkor. De har varit barn, de har varit tonåringar, de har upplevt förälskelse, familjeliv och lycka – men också sorger och besvikelser. De har mist sina föräldrar, som en gång var tryggheten i deras liv, de blir änkor och änklingar och har fått lära sig den hårda vägen vad det innebär att leva utan dem man älskar.

ANNONS

Den absoluta majoriteten av dem har arbetat och betalat skatt i hela sitt vuxna liv enligt det samhällskontrakt som socialdemokraterna en gång hyllade och som innebär – ska innebära – att det man betalar för medan man är stark och frisk och kan betala ska man sedan få ta del av den dag då man inte längre orkar bidra.

Att i det läget snåla in på mat och omsorg och skamlöst tala om de äldre som en befolkningsgrupp där kostnaderna måste hållas nere är inte bara cyniskt utan också otacksamt. I själva verket borde det vara precis tvärtom. De äldre har rätt att få njuta av god mat, vistas ute närhelst de så önskar, duscha när de vill – och bli omhändertagen av personal som talar och förstår deras språk, även om det språket råkar vara svenska. Det är en självklar rättighet – och en rättighet de gamla betalat för.

För att detta ska ske måste det till en attitydförändring. En ny insikt om vad det egentligen innebär att vara äldre. Och en betydligt större ödmjukhet från beslutsfattarnas sida.

Bitte Assarmo

chefredaktör Katolskt magasin

ANNONS