Svenskar är naiva kring korruption, menar Erik Skoglund vid EY, ett globalt redovisnings- och konsultföretag, när deras femtonde rapport om korruption och bedrägeri nyligen publicerades. Den mycket läsvärda rapporten bygger på intervjuer med 2 550 företagsledare runt om i världen inklusive 50 i Sverige.
Vi kan inte fortsätta skylla korruptionen på att svenskar är naiva. Jag tror att det handlar om en cynism som breder ut sig i samhället. Cynism som har sin grund i bristen på ansvarstagande och konsekvenser, en dalande social tillit, och som leder till korruption. Det är dags att slå hål på några myter.
Den naive svensken. EY:s rapport bekräftar att de flesta chefer känner till sina riktlinjer mot korruption. En majoritet av de tillfrågade säger att ledningen har introducerat ”antikorruptionspolicyer”, visselblåsarsystem och etiska koder, men att effekten uteblir. Det är en stor skillnad mellan att känna till en policy och att agera därefter. Flera stora skandaler visar att korrupt beteende varit känt under längre tid innan det kommit upp till ytan.
Eugene Soltes, professor i Business Administration vid Harvard, kommenterar i rapporten att riktlinjer mot korruption som företag använder i dag kan liknas vid ”tomma fasader”. När inget tydligt ansvar utkrävs uteblir effekterna av riktlinjerna. För vem bryr sig om tandlösa pappersprogram? Om man händelsevis blir upptäckt, och informationen om mutan krånglar sig igenom en väv av relationer och ömsesidiga beroenden, så återstår en oerhört marginell risk att det blir en konsekvens.
Att skylla på naivitet är ett omyndigförklarande, som ger ett tacksamt utrymme att slippa ta ansvar.
Den yngre generationens rättspatos. Enligt EY:s rapport säger 20 procent av chefer under 35 år att de kan ta till oetiska och olagliga medel. Det beror på att ”vi lever i ett snabbare samhälle i dag, vilket gör att många individer vill synas här och nu”, menar Skoglund i en intervju i SvD.
Sorgligt men sant. Den yngre generationen har inte en starkare moralisk kompass vilket vi så gärna vill tro. Men jag tror att det finns flera orsaker till det. I dag måste man i princip ha universitetsexamen för att jobba som receptionist. Fast anställning är snart ett minne blott i gig-ekonomins tidevarv. I en extremt tävlingsinriktad och osäker miljö beter man sig inte korrupt på grund av girighet eller fåfänga, utan på grund av osäkerhet.
Näringslivet i stort saknar förebilder som pratar om vikten och värdet av transparens och integritet. Och jag vågar påstå att korruption knappast alls diskuteras i samma andetag som nyckeltal och leveransmål. Transparency Internationals mätningar visar att Sverige nu är sämst i Skandinavien vad gäller den upplevda förekomsten av korruption. Korruption går hand i hand med minskande social tillit.
Myten om mutlagstiftningen. En ytterligare fråga som lätt kan låta sig missuppfattas och därmed leda till mytbildning gäller lagstiftning. ”Ett problem med den svenska mutlagstiftningen är att den inte gäller brott som begås i andra länder, utan att själva mutbrottet måste begås innanför landets gränser”, säger Skoglund.
Mutbrott som begås av svenska aktörer utomlands kan straffas i Sverige. Två saker krävs. Dels att man kan bevisa att någon del av brottet begås på hemmaplan. Det kan räcka att ett telefonsamtal gjorts från Sverige för att godkänna en handling. Dels gäller dubbel straffbarhet: att mutan är brottslig även i det land det sker. Tyvärr har Sverige en mager historik vad gäller att samarbeta med myndigheter utomlands för att utreda och döma mutbrott som begås av svenska personer/bolag i andra länder.
Jag håller helt med kritiken att en företagsbot för mutbrott på max tio miljoner kronor är alldeles för låg. OECD har kritiserat oss under många år för detta. Om vi till att börja med använder oss av vad som finns så kan det ge en effekt. Max böter som utdömdes 2017 i Sverige var 150 000 kronor. Genomsnittsboten var 30 000 kronor (!), en summa som knappt motsvarar en flygbiljett i affärsklass till Asien. Totalt fem företag fick böter.
Lag utan domar ger ingen effekt
Striktare lagstiftning har enligt EY:s rapport införts i flera länder, men effekten eftersläpar. För att lagar ska få någon effekt krävs lagföring och böter. Sverige är inget undantag. Vad skickar det för signal när vår internationellt kritiserade låga maxbot på tio miljoner kronor aldrig utdöms? Jag noterar också ingen har fällts för vårdslös finansiering av mutbrott, en ny lag som trädde i kraft 2012. En fjäril gör ingen sommar. En lag utan domar ger ingen effekt. Den ger bara cyniker.
Louise Brown
antikorruptions- specialist, styrelseledamot Transparency International Sverige