När jag var barn var Pippi Långstrump min hjälte och förebild. Hon var okuvlig, modig, rolig och hon hade frihet att göra som hon själv ville. Hon lärde mig att vara stark, hon visade att jag kunde bo i mitt eget hus, att jag kunde ha mina egna pengar, att jag skulle stå upp för mig själv och att jag hade rätt att fatta mina egna beslut. Hon visade mig att mitt liv är mitt äventyr, och framför allt gav hon mig friheten att vara mig själv.
Jämlikhet en grundpelare
Jag växte upp i ett Sverige där jämlikhet var en av samhällets grundpelare och jag uppfostrades därför till att vara oberoende och att ha en egen karriär. Vägen hit har varit lång och krokig, och vi har mycket att tacka de starka kvinnor genom historien som kämpade för de rättigheter som vi ser som självklara idag.
Min mormor föddes ungefär när svenska kvinnor fick rösträtt, längre sedan är det inte. När min mamma gifte sig fanns inte begreppet våldtäkt inom äktenskapet, det var självklart att kvinnan tog mannens efternamn och de flesta kvinnor var hemmafruar utan egen inkomst. Medan min mammas generation tvingades underordna sig mannen som familjens överhuvud, fick min generations kvinnor friheten och rätten att vara och bli vad de ville. Precis som Pippi.
Vi svenska tjejer såg på jämlikhet som en självklar rättighet, omedvetna om att andra tjejer runt om i världen fick växa upp som en andra klassens invånare, bestulna inte bara på sina rättigheter, utan helt rättslösa i samhällen som betraktade dem som ägodelar, inte som fullvärdiga människor.
Medan vi klättrade i träd, cyklade, spelade fotboll och badade i sjöar, växte andra flickor upp tvingade att som barn gifta sig med vuxna män, de riskerade att mördas av sin egen far om de blev kära, de fick lära sig att deras kroppar måste skylas, att något så naturligt som mens var skamfullt och gjorde att de inte fick vistas överallt, de könsstympades, de var fråntagna sin rösträtt, förnekades utbildning, stängdes in i hemmen förpassade till hushållsarbete och de var offer för legaliserade våldtäkter och fysisk misshandel av sina äkta män. De växte upp i samhällen där sådana illdåd var accepterade och ofta till och med legaliserade, och i vissa länder fick de till och med lära sig att det var Guds vilja.
Medan vi njöt av vår jämställdhet, led kvinnor i andra länder i tystnad i dessa arkaiska, patriarkala kulturer med kvinnovåld rättfärdigat och dolt bakom en slöja av kultur och religion.
Hopp om en bättre framtid
Dessa kvinnor står nu på vår tröskel. Dessa immigrantsystrar, mammor, döttrar, far- och mormödrar har kommit till vårt land, många med hopp om en bättre framtid, men många också helt omedvetna om vår kultur där kvinnor och män är lika mycket värda och åtnjuter samma rättigheter och skyldigheter. Våra fri- och rättigheter är i vissa fall så främmande för dem att de har svårt att relatera, och Pippi Långstrump har de ingen aning om vem det är.
Till alla immigrantsystrar: I Sverige är kvinnor och män jämlika. Dagen du kom hit fick du samma rättigheter som alla andra kvinnor och män här. Från den dagen du anlände har din man, bror, eller far inte längre rätt att bestämma över dig. Du har rätt till utbildning och en egen karriär. Du har rätt till din frihet, ditt oberoende och kan låta din egen analytiska förmåga guida dig i dina val.
Om din man slår dig eller tvingar dig att ha sex, bryter han mot lagen och du kan anklaga honom för misshandel och våldtäkt. Om du är trakasserad av ”moralpolisen” är det kvinnoförtryck, och olagligt här. Om din far hotar att döda dig för att du blivit kär i en man du själv har valt, tala om för honom att han kommer att hamna i fängelse. Säg till honom att utbilda sig om kvinnors rättigheter i Sverige, för om han inte själv hade varit ett offer för en bakåtsträvande uråldrig patriarkal kultur varför skulle han då mörda sin egen dotter?
Om du kom hit som barn gift med en vuxen man – eller om du är ett barn och din familj vill gifta bort dig med en vuxen man - ska du veta att i Sverige är det olagligt. Det kallas pedofili och våldtäkt och det är straffbart eftersom vi vet att det skadar ett barn för livet. Här har alla flickor rätt till sin frihet.
Könsrasismen har tagit fart
Svenska kvinnor har blivit så vana vid jämlikhet och vi har tagit våra rättigheter så för givet, att vi har missat den skrämmande fart med vilken könsrasism har slagit rot i lokala områden runt om i Sverige. Kanske har vi velat visa hur vidsynta och öppna vi är mot andra kulturer, att vi inte har insett att vi själva har blivit en del av förtrycket?
Hur har vi kunnat tillåta att kvinnor i Sverige inte tillåts att röra sig fritt och öppet, att kvinnor i Sverige skyls bakom skynken, att kvinnor i Sverige gifts bort redan som barn, att kvinnor i Sverige är rädda för män?
Kanske har vi varit tysta på grund av en malplacerad rädsla att bli kallade rasister, och inte insett att den jämlikhet som vi tagit för given inte är en allomvärldslig rättighet, utan en rättighet som vi måste värna varje dag, och att den, tillsammans med våra lagar måste omfatta alla kvinnor i Sverige.
Vi måste inse att vår tystnad angående könsrasism hotar säkerheten och framtiden för alla kvinnor i Sverige.
• Vi kan inte längre sitta tysta och se hur regering och kommuner av misstag finansierar organisationer som i hemlighet predikar könsdiskriminering och våld mot kvinnor. Offentliga medel ska bara finansiera demokratiska organisationer som kan visa att alla är välkomna dit på lika villkor.
• Vi kan inte längre sitta tysta och låta utomlandsfödda flickor få bo och vara gifta med sina förövare och barnvåldtäktsmän, för att svensk lag inte kan försvara dem.
• Vi kan inte längre sitta tysta och acceptera att det finns ställen och platser i Sverige där kvinnor inte tillåts att vistas.
• Vi kan inte sitta tysta och låta kvinnor bli trakasserade på offentliga platser för att de utövar sina rättigheter att leva sina liv, förtryckta av värderingar som inte hör hemma här.
• Vi kan inte längre tillåta att förövares etnicitet döljs för oss, för det hindrar vår förmåga att göra informerade val angående vår egen säkerhet.
• Vi kan inte acceptera att kvinnor går rädda på kvällarna i många områden i vårt land, i oro över att bli attackerade.
Vi kan inte längre sitta tysta och använda religion och kultur som en ursäkt för våld, förtryck, misshandel och diskriminering av kvinnor och kalla det religiös och kulturell frihet.
I Sverige vet vi att ett samhälle där alla medborgares begåvningar och talanger tas till vara har mycket större chanser att överleva och utvecklas. Vi vet också att det varken är kön, hudfärg eller etnicitet som gör ett land stort. Det är våra gemensamma värderingar som bestämmer kvaliteten på landet. Vi måste kraftfullt lära ut, försvara och vidmakthålla de värderingar som vi värnar när vi ställs mot värderingar som inte hör hemma i ett demokratiskt och jämställt samhälle.
Om vår regering inte kan stoppa detta växande och fruktansvärda förtryck av kvinnor som nu existerar på våra gator, maskerade bakom patriarkala religioner och kulturer … hur kan vi då känna oss säkra på att kvinnors rättigheter i Sverige är tryggade?
Vi får aldrig gå så långt i vår vilja att visa förståelse och respekt för andra kulturer och religioner att vi inkräktar på kvinnors rättigheter. Ett förtryck som har pågått så länge att det har blivit en kultur, är ändå fortfarande bara ett förtryck. Ett förtryck kamouflerat bakom religiösa regler och ritualer, är fortfarande bara ett förtryck.
Vi ska aldrig någonsin låta könsdiskriminering kallas för något annat än vad det är. Svenska lagar gäller i Sverige och vilken religiös åskådning man än hänvisar till, eller vilken kulturell bakgrund man än har färgats av, så är det fortfarande svenska lagar som gäller. Och i Sverige är könsdiskriminering – precis som all annan diskriminering – olaglig.
Vad skulle hända om Pippi Långstrump var tvungen att dölja sina flätor under en burka för att undvika att bli slagen och kallad för hora - vilka är vi då?
Jill Sörensen
Knock Out Abuse Against Women
Knock Out Abuse Against Women är en välgörenhetsorganisation i Washington och Los Angeles som arbetar för att öka medvetenheten kring mäns våld mot kvinnor. Organisationen anordnar varje år välbesökta galor och har under åren samlat in tio miljoner dollar som används till stöd för utsatta kvinnor och deras barn. Jill Sörensen är grundare och ordförande (www.knockoutabusewest.org).