Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Skolan arena för religiös diskriminering

Barn och ungas utsatthet på grund av sin etniska eller religiösa bakgrund bör tas på mycket stort allvar och det är viktigast att nu yrkesverksamma och framtida lärare får större kunskaper om de religiösa minoriteter som finns i Sverige i dag, om deras religionshistoria men också om deras roll i samtida konflikter, skriver Göran Larsson, Göteborgs universitet och Simon Sorgenfrei, Södertörns högskola.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Sverige har på relativt kort tid genomgått stora demografiska förändringar vilket bidragit till att vi lever i ett allt mer mångreligiöst och mångkulturellt samhälle. Sådana förändringar innebär både stora möjligheter och utmaningar. Många migranter har kommit på flykt undan konflikter med etniska och religiösa förtecken i Afrika, Mellanöstern och andra delar av Asien. I bästa fall bidrar den förbättrade situationen i Sverige till att trauman och meningsmotsättningar kan bearbetas, men vi kan också se hur vissa konflikter och motsättningar som driver på och ligger till grund för krig och flykt också riskerar att följa med till Sverige.

I en ny rapport som presenteras under Almedalsveckan, Andra antireligiösa hatbrott och diskriminerande attityder som ges ut av Myndigheten för stöd till trossamfund och Segerstedtinstitutet, har vi fokuserat på så kallade andra antireligiösa hatbrott. Brottsförebyggande rådets (BRÅ) kanske lite märkliga kategori rör dels hatbrott som begås mot andra än judar, kristna och muslimer, liksom inomreligiös brottslighet – alltså mellan personer med samma religiösa tillhörighet. Bakgrunden till rapporten är att tidigare arbeten pekat på att sådana konflikter ökat i Sverige, inte minst i kölvattnet av konflikterna i Syrien och Irak.

Friktion avtagit

Glädjande kan vi se att friktioner mellan vissa grupper i Sverige avtagit i takt med att IS trängts tillbaka och att uppmärksamheten i olika medier riktats från dessa konflikter. Vi kan exempelvis se att sunni-shia-relationer i Sverige, på organisatorisk nivå, är goda och att dialoginitiativ eller mötesplatser drivna av staten eller samfunden själva tycks ge resultat över tid. Det är hoppfullt, eftersom det pekar på att de oroande tendenser som ändå finns faktiskt kan gå att arbeta med på konstruktiva sätt.

Det mångreligiösa samhället ställer kunskapskrav inte bara på lärare utan på alla som arbetar med dessa frågor – polis, utredare, socialsekreterare etcetera

Samtidigt kan samtliga grupper rapportera om olika former av hatbrott – vandaliserade lokaler, hot och våld, diskriminerande tillmälen – och det är också tydligt att det finns stor misstänksamhet mellan vissa grupper. Representanter för religiösa minoriteter med rötter i Turkiet och Mellanöstern kan uttrycka oro för att det ökade antalet individer med muslimsk bakgrund kommer att påverka andra minoritetsgrupper på ett negativt sätt. Samtidigt kan de rapportera om få incidenter där muslimer är förövare.

Den oro grupperna uttrycker bör dock tas på allvar, både för att dessa grupper kan vara utsatta i Sverige men också för att trauman som ligger till grund för misstänksamhet, oro eller fientliga attityder kan överföras på kommande generationer och bidra till framtida konflikter. Tidigare offer kan i en ny situation bli förövare.

Representanter för muslimska grupper ger också uttryck för att historiska konflikter har haft en tydligt negativ inverkan för muslimer i Sverige. Dessa problemkomplex är ytterst viktiga att inhämta mer kunskap om för att finna arbetsmetoder som inte riskerar att ytterligare öka befintliga spänningar eller stigmatisera redan utsatta grupper i samhället.

Barnens och skolans värld sticker ut

Det område som sticker ut i materialet, och som samtliga grupper nämner med oro, är barnens och skolans värld. Skolan tycks vara en plats där troende kan utsättas för hån och trakasserier. Både skolkamrater och lärare kan vara del av detta problem genom att de antingen ifrågasätter och sprider vad som uppfattas vara felaktiga bilder av religion eller specifika grupper.

Exempelvis kan icke-muslimer från Mellanöstern berätta om hur deras barn löper risk för att utsättas för trakasserier från muslimska klasskamrater då de inte fastar under ramadan. Hinduer och buddhister vittnar om att vissa kristna och muslimer kan betrakta deras tro som djävulsdyrkan. Muslimer rapporterar att de upplever skolan som en otrygg plats för deras barn, varför vissa väljer muslimska friskolor framför kommunala skolor där de menar att barnen inte skyddas från rasistiska eller islamofobiska påhopp.

Skolans roll

Barn och ungas utsatthet på grund av sin etniska eller religiösa bakgrund bör tas på mycket stort allvar och det är viktigast att nu yrkesverksamma och framtida lärare får större kunskaper om de religiösa minoriteter som finns i Sverige i dag, om deras religionshistoria men också om deras roll i samtida konflikter.

Attityder som befästs i hemmet eller bland kompisgäng kommer till uttryck i skolan och för att möta denna typ av utmaningar måste skolans personal skapa utrymme för diskussioner och en ökad kunskap om konflikter. I skolan måste man kunna adressera ”svåra frågor” som kan skapa intensiva och känsloladdade uttryck. Om så inte sker finns det en stor risk att dessa konflikter i stället kommer till uttryck på raster och efter skoltid. Då har skolan förlorat sin möjlighet att skapa mötespunkter och förebygga framtida konflikter.

Ställer stora kunskapskrav

Men det mångreligiösa samhället ställer kunskapskrav inte bara på lärare utan på alla som arbetar med dessa frågor – polis, utredare, socialsekreterare etcetera. Att kunna sätta sig in i vilka minoritetsgrupper som finns i de områden man arbetar i och även hålla sig uppdaterad om händelser i gruppernas ursprungsområden är viktigt.

Här finns ett behov av att inkorporera dessa aspekter i befintliga utbildningar för lärare, socialarbetare och poliser, men kunskap kring dessa frågor bör också inkluderas i fortbildningar och befintliga arbetsprocesser. Samtidigt som konflikter mellan och inom olika religiösa grupper primärt är en fråga för polisen är det tydligt att dessa frågor inte endast skall begränsas till en säkerhetspolitisk fråga, snarare finns det anledning att se de förebyggande och bearbetande perspektiven som en del av socialpolitiken.

Göran Larsson

Göteborgs universitet

Simon Sorgenfrei

Södertörns högskola

 

Läs mer om Debatt: Valet 2018
Mest läst