Replik
Elevhälsan, 14/6
En eloge till Karin Pleijel (MP) och Miljöpartiet som lyfter betydelsen av elevhälsans arbete ute på skolorna, men jag menar att analyserna och slutsatserna de presenterar är bristfälliga. Karin Pleijel skriver att många unga har en alltför knapp elevhälsa och att det inte är acceptabelt – en uppfattning som jag helt delar. Vidare skriver hon att politikerna behöver förbättra läget och se till att skolorna får bättre förutsättningar att bedriva elevhälsa – här är vi fortfarande helt överens. Men att hävda att framtidens elevhälsa består i att bredda kompetensen och satsa på fler yrkesgrupper är ett hån mot den befintliga elevhälsopersonal som i dag kämpar och sliter för att med minimala tidsresurser stödja så många elever som möjligt att nå kunskapsmålen i skolan. Detta parallellt med rapporter om elevers ökade psykiska ohälsa utan ökade resurser till den befintliga elevhälsopersonalen.
Olösliga ekvationer
Göteborg stad har riktlinjer för elevantal per skolsköterska, skolläkare, skolkuratorer och skolpsykologer i dag som innebär att elevhälsans yrkesgruppers möjligheter till återhämtning, reflektion samverkan brister och att den egna hälsans äventyras av en hög och stigande arbetsbelastning och dåliga arbetsmiljö. I Göteborgs stad förväntas till exempel en skolsköterska att bygga och upprätthålla förebyggande och hälsofrämjande relationer varje läsår med 500 elever och deras nära 1 000 vårdnadshavare. Det krävs också ett teamarbete med, ibland upp till tre till fyra olika elevhälsoteam, minst 60 pedagoger samt olika myndighet och externa vårdgivare. Enligt skollagen ”kan elevhälsans samlade kompetens bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. I lagen anges att elevhälsan ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål”. Detta är en ekvation som är omöjlig att lösa med dagens bristfälliga resurser.
Vidare skriver Karin Pleijel att ”eleverna har bästa förutsättningar att fokusera på sina studier när de känner sig trygga, sedda och vågar lita på att vuxna i skolan tar ansvar för den sociala miljön” – vilket jag helt instämmer i. Men trots detta konstaterande saknas resonemang kring betydelsen av det systematiska arbetsmiljöarbetet tillsammans med eleverna – trots att vi sedan länge konstaterat att elevhälsan börjar i klassrummet. Det är de förtroendevalda politikerna i kommunfullmäktige och dess nämnder som har det yttersta arbetsmiljöansvaret för att säkra att skolorna utser elevskyddsombud och arbetar tillsammans med eleverna från och med år sju i grundskolan och gymnasieskolan. Jag menar att även elever i F-6 har rätt till att vara delaktiga i sin egen arbetsmiljö på skolorna.
Fokusskifte
Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lämnat ett yttrande till Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige om "Utvärdering av elevhälsan 180605" utan att reflektera över behovet av att öka resurser till elevhälsan och att problematisera kring rutiner i det systematiska arbetsmiljöarbetet för eleverna. ”Utvärderingen av elevhälsan” är en gedigen rapport och synliggör bland annat att elevhälsans processer har förbättrats på flera sätt under mandatperioden. Elevhälsan har skiftat fokus från ett i huvudsak åtgärdande sätt att arbeta, mot ett mer främjande och förebyggande. Det framgår dock att det fortfarande är en bit kvar innan det arbetet har fått tillräckligt med utrymme och genomslag. Utvärderingen synliggör en tydlig förbättringspotential inom flera områden som den nya nämnden därmed kan utgå ifrån när den tar över ansvaret från och med 1 juli. Inte minst gäller det hur elevhälsans funktioner kan samordnas och stärkas inom rektors övergripande uppdrag. Liksom hur riktlinjer för elevhälsans framtida inriktning ska utformas.
För att utveckla arbetet för en bättre elevhälsa i skolan, utifrån resultaten från Folkhälsomyndighetens rapport "Brister i skolan kan förklara ökande psykisk ohälsa" från april i år, föreslår jag ett pilotprojekt med fokus på två saker:
Förbättra arbetsmiljön genom att fördubbla resurser till elevhälsan samt utveckla det systematiska arbetsmiljöarbetet tillsammans med eleverna i skolan.
Det råder brist på specialistsjuksköterskor i landet och för att trygga kompetensförsörjningen gällande skolsköterskor föreslår vi en löneuppvärdering samt införandet av Akademisk Specialisttjänstgöring, anställning med betald specialistutbildning (AST).
Åsa Sundin
barnsjuksköterska, skolsköterska och barnmorska HSO, Vårdförbundet Göteborgs stad Ledamot i avdelningsstyrelsen i Vårdförbundet, Västra Götaland