Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

image_46809 kopia (kopia)
De som bär slöja drabbas av en ökad utsatthet för hatbrott och diskriminering. Dessutom skymmer skendebatten om slöjor sikten för allvarliga strukturella problem i fråga om deras rättigheter, ekonomiska trygghet, deras tillgång till bostad, arbete, sjukvård, och så vidare, skriver Edda Manga.

Samma gamla slitna pamflett om slöjan

Skendebatten om slöjor skymmer sikten för allvarliga strukturella problem som försvårar livet för hijabis, kvinnor som bär slöja, skriver idéhistorikern Edda Manga.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Slöjan, 8/3

Lars Åberg öppnar sitt senaste inlägg 8/3 i den ”slöjdebatt” som han till och från drivit i GP i över ett decennium med att han kom till konferensen "Hijab som politiskt motstånd" i söndags i jakt på svar på två frågor: ”Hur ser detta politiska motstånd ut? Mot vad riktar det sig?”

Det lät lovande, inget är så intressant som när en gammal meningsmotståndare tar in och analyserar ny information.

Eftersom det handlade om något så unikt som en tillställning där hijabis själva fick dryfta sin analys av de maktförhållanden under vilka de lever och sätta agendan för vilka politiska problem de uppfattar som viktiga, hoppades jag på att Åberg äntligen skulle få tillfälle att förnya sitt tankematerial. Men snart blev jag besviken. Åberg kunde ha besparat sig resan till Botkyrka eftersom han uppenbarligen är oförmögen att lyssna på och ta in andra röster än de som huserar i hans eget huvud.

Ny variant av sliten pamflett

I stället för en analys av de många och intressanta svar som gavs på hans frågor under konferensen skrev han ytterligare en variant av samma slitna pamflett han skrivit om och om igen genom åren (exempelvis ”I Frankrike ska alla bli fransmän” 2 juni 2005, ”Slöjor för flickor i barnvagn” 2 juli 2009, ”Inte någon oskyldig accessoar” 9 november 2009, ”Någon måste snart förklara” 5 juli 2010, ” Varför inte sitta naken i klassrummet?” 13 januari 2012).

Åberg slår fast att hijab är ett plagg som markerar underordning i ett patriarkalt regelverk, upprepar sin åsikt om att dess användning är oförenlig med offentlig tjänst, påstår vidare att ingen kan välja hijab fritt, fortsätter med att förlöjliga ”kvinnor med hijab” som anser att de är ”handlande subjekt som väljer sin uniformering [hijab]”, kopplar ihop denna ståndpunkt till ”68-vänstern” och kommer slutligen fram till slutsatsen: hijabs politiska motstånd riktas mot den sekulära demokratin. Han avslutar det hela med att insinuant peka ut Postkodslotteriet och DO som medlöpare till denna islamistiska konspiration.

Islamofobin drabbar hijabis

Låt oss för en gångs skull hoppa över att försöka bemöta denna samling troper om hijabs betydelse – som Åberg för övrigt delar med allehanda islamofober, ultranationalister och sekularistiska antimultikulturalister – då han verkar immun mot såväl empiri som sakliga argument. Låt oss i stället diskutera några av de svar på vad konferensens talare menar med hijab som politiskt motstånd och vad detta motstånd riktas mot.

Maimuna Abdullahi, som skrivit rapporten "The Forgotten Women", talade om hur islamofobin drabbar hijabis på två sätt. För det första drabbas de av en ökad utsatthet för hatbrott och diskriminering. För det andra skymmer skendebatten om vad som hotar deras rättigheter – exempelvis slöjdebatter – sikten för allvarliga strukturella problem i fråga om deras ekonomiska trygghet, deras tillgång till bostad, arbete, sjukvård, och så vidare. Det är mer väsentligt för mormor att vi löser frågan om hennes rätt till pension än att vi diskuterar huruvida hennes sjal är förtryckande, menade Abdullahi.

Utgör en form av motstånd

Aftab Soltani (från Hayats förortskvinnorörelse) menade att hijab utgör en form av motstånd mot den manliga blicken och dess krav på att kvinnokroppen ska vara tillgänglig för den. Hijab symboliserar också motstånd mot kolonialism, tillade hon. I vår postkoloniala samtid finns arvet från den koloniala dominansen i viljan att av-slöja kvinnor. Hon anmärkte på hur riskfyllt det är att bära hijab i Sverige i dag och menade att hijabis beredskap att ta dessa risker är ett mått på deras vilja att motstå intersektionella dominansstrukturer.

När hijabis själva talar framträder hijab som bland annat ett trotsigt hävdande av det egna värdet och de egna rättigheterna i en situation av ojämlikhet, diskriminering, rasism samt patriarkalt och kolonialt förtryck. Vidare intresserar sig hijabis mer för att diskutera politiska strategier för att uppnå jämlikhet i det svenska samhället än att ägna sin tid åt skendebatter. Allt detta gick Lars Åberg förbi.

Edda Manga

idéhistoriker, antirasistisk feminist och skribent

Mest läst