Slutreplik
Vinster i välfärden, 13/3 & 20/3
Med den snabba framväxten av privata sjukvårdsförsäkringar håller vi på att skapa ett klassamhälle även inom välfärden. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska alla få vård efter behov och på lika villkor, men lagen är inte mycket värd när 650 000 personer köper sig före i vårdkön.
I min artikel tog jag upp några samband mellan privat drift och privat finansiering av välfärdstjänster. Vinster i välfärden banar väg för en ojämlik välfärd, där privata aktörer erbjuder nya typer av statligt subventionerade (rut-avdrag, bruttolöneavdrag) tjänster inom vård och omsorg. Dessa pseudoprivata tjänster används främst av de välbeställda, medan de mindre välbeställda är reellt eller i vissa fall även formellt utestängda från möjligheten att utnyttja dem.
Slående diskrepans
Samtidigt pekade jag på en slående diskrepans mellan politisk retorik och praktik, där i stort sett alla partier säger sig värna den gemensamma välfärden samtidigt som man bejakar fortsatt privatisering.
På oklara grunder tror Henrik Ekelund (M) att synen på den gemensamma välfärden förblir densamma oavsett hur stora förändringar som sker. Ekelund, representant för ett parti som gjort omtalade irrfärder på sistone, vimsar sedan bort till Ica och blandar äpplen och päron i kundvagnen.
Egentligen var det inte Moderaterna jag vände mig till, för där är skillnaden mellan retorik och praktik i välfärdsfrågorna så uppenbar att ingen behöver fundera närmare över den. Här är Socialdemokraterna, historisk bärare av den svenska välfärdsmodellen, betydligt mer intressanta.
Välfärden ska vara den svenska modellens kronjuvel, skriver den socialdemokratiska partistyrelsen i handlingarna inför kongressen i Göteborg nu i april. Ändå får man, efter en genomläsning av styrelsens svar på alla vinstkritiska motioner, en känsla av att Stefan Löfven (S) kommer att dribbla bort frågan om vinster i välfärden.
John Lapidus
forskare i ekonomisk historia
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet