Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    De som kan spela en inflytelserik roll som vågmästare är Centern och Liberalerna, skriver debattören.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Så kan borgerligheten utmana SD

    I grunden handlar de borgerligas kris om svårigheter för liberalism och konservatism att samsas i en tid av spänningar mellan globalisering och nationalism samt individens fria val av livsstil och traditionella normer, skriver Anders Nilsson, Arbetarrörelsen i Göteborg.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Anders Nilsson, redaktör för Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg

    Ett år till valet – och borgerlighetens flaggskepp, Moderaterna, far vind för våg utan någon vid rodret. Skepp över bord, frestas man skriva. Kristdemokraterna tycks förankrade under riksdagsspärren. Liberalerna stampar på låga opinionstal med en garvad ledare som nog har passerat bäst-före-datum. Enda glädjeämnet på den borgerliga sidan – Centerpartiets uppgång – handlar mest om stilfullt väljarsnatteri från Moderaternas kris.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Vad håller på att hända med borgerligheten? Ett parti med rötter i vitmaktmiljö är i färd med att bli dominerande på högerkanten.

    I grunden handlar de borgerligas kris om svårigheter för liberalism och konservatism att samsas i en tid när några av politikens brännpunkter står mellan globalisering och nationalism, mellan individens fria val av livsstil och traditionella normer.

    Motsättningarna går tvärs igenom Alliansen, men är mest akut för Moderaterna. Dock är de forna mitten- partierna skuggor av sitt förflutna.

    Vad kan borgerligheten göra för att åter fungera som ett civilisationens värn mot polerade järnrör på den yttersta högerkanten?

    Det sägs att Sverigedemokraterna fått en vågmästarställning, vilket ger dem en potentiellt stark position. Men de är på ytterflanken. De som kan spela en inflytelserik roll som vågmästare är Centern och Liberalerna. Om mittenpartierna återuppstår som ett kulturradikalt och socialliberalt alternativ med modererande samverkan åt båda håll, så får urbana borgerliga väljare som gillar förskolor, jämställdhet och välfärdsstatens individuella oberoende ett val som saknas i dag (efter Fredrik Reinfeldts sorti).

    Samtidigt kan M i samverkan med KD bilda ett värdekonservativt och nationalistiskt alternativ, som är starkt i frågor som rör rättssamhället och kristna bud om människors lika värde och kan utmana SD.

    Entusiasmerar inte väljarna

    Men politikens svaga attraktion beror inte bara på borgerligheten. Regeringen har fått kurvorna att peka åt rätt håll: tillväxten är god och sysselsättningen slår EU-rekord, statsfinanserna har återställts med utrymme att rusta upp välfärdsstaten, bostadsbyggandet har tagit fart. Men kombinationen av gnetande regering och bråkig opposition verkar inte entusiasmerande på väljarna.

    Socialdemokraterna borde komplettera det ängsliga förvaltandet med en reformagenda för ökad jämlikhet vilken det slår kontroversiella gnistor om, likt under dess framgångsrika 1900-tal; borgerligheten sortera sig bättre efter dess väljares liberalism eller konservatism; nu kortsluts samhällsvisionerna. Det blir bara grått. Annars kan nästa års val bli fatalt för den etablerade politiken.

    Anders Nilsson

    redaktör för Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg