Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Sexövergrepp webb
Nina Rung, utreder sexuella övergrepp på barn på Polisens Barnahus Stockholm

Så hejdas epidemin av sexuella övergrepp mot barn

De sexuella övergreppen mot barn i Sverige har antagit epidemiska proportioner. Tre orsaker står att finna till detta: porren, internet och bristande prevention, skriver utredare Nina Rung, Polisen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Snart är barnkonventionen lag i Sverige. Genom det försäkras alla barn skydd mot sexuella övergrepp. Samtidigt vet vi att var femte barn utsätts för sexuella övergrepp i Sverige. Sexuella övergrepp mot barn är genom de många utsatta klassat som en epidemi av Världshälsoorganisationen. Ja, så många och så illa drabbar den att övergreppen tagit epidemiska former både nationellt och internationellt. Bortsett från den mest ofrånkomliga sanningen – att vi utan förövare som vill utsätta barn, inte har några utsatta – så menar jag att det finns tre anledningar till varför epidemin inte minskar i styrka:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Porren. Den som tidigare fanns tillgänglig för unga genom vältummade exemplar av tidningar som Penthouse, finns nu tillgänglig 24 timmar per dygn, gratis och i varje barns smartphone. Hardcore-porren, med hårdhänta orala, anala och vaginala penetreringar av kvinnor är numera mainstream-porr. Penthouse och Playboy är rena Nalle Puh i förhållande till den porr barn nu växer upp med. Det samtidigt med en ofta bristfällig sexualundervisning i skolan bidrar till att barn är lämnade med porr som första och ibland enda sexualundervisning. En undervisning som lär pojkar och flickor att de senare tänder på smärta, förnedring och där ofta flera män turas om att spruta på, i eller få en ensam kvinna att dricka deras utlösning.

Internet. Tack vare internet finns inte bara porren ett knapptryck bort, utan barn kan också hittas av vuxna som, på ett oerhört effektivt sätt, kan leta upp unga att utsätta. Nätet har gjort det så oerhört lätt för förövare att utsätta flera (ibland upp till hundratals) barn. Brotten sker i barnens egna rum och genom deras telefoner, vilket gör barnen oerhört utsatta och utan skydd. Möjligheten för förövare att hitta barnkroppar att köpa, att våldta och att se dokumenterade sexuella övergrepp på barn (barnpornografi) är närmast oändlig. Dessutom ger nätet förövare möjligheten att snabbt hitta likar så att nätverk av män kan dela både bilder och barn att utsätta.

Bristande prevention. Barn som växer upp i hem med våld löper en oerhörd överrisk att senare bli utsatta för både våld och sexuella övergrepp. Sårbarheten många barn bär med sig genom utsattheten från föräldrars våld eller omsorgssvikt på grund av missbruk eller psykisk ohälsa leder till att många barn lättare utsätts av män via nätet. Barnen löper också mycket större risk att utsätta andra senare i livet. Det går inte att belysa endast en del av det som sker mot barnen utan att förstå hela kedjan av utsatthet.

Med en dåres envishet

Så, hur ska vi hantera det som sker? Ska vi förbjuda internet, alla smartphones och låsa in barnen långt från festivaler och skolområden, för att inte prata om privata fester där allt från sexuella ofredanden till våldtäkter sker?

Nej. Såklart inte. Vi ska fortsätta att med en dåres envishet hävda att vi kan bättre. Att vi är kapabla att skydda och hjälpa våra barn.

1. Vi ska kräva att porren inte är den enda och första sexualundervisning som barn får tillgång till. Vi ska säkerställa att sexualundervisningen både för lärare och elever rustar dem för att problematisera porr, könsnormer, sexuella övergrepp (också över nätet) och effekter av utsatthet. Den undermåliga undervisningen handlar fortfarande främst om biologi snarare än om normer, relationer och brott. Inte heller de skolor som använder sig av externa sexualupplysare hjälper barnen att förstå och problematisera sexualitet och porr, då de hellre diskuterar barns sexuella frihet än skyddet av barns sexuella integritet.

2. Vi ska se över lagstiftning både för att strama åt tillgängligheten och (den grova) mainstream-porren samt för att avsexualisera det offentliga rummet genom förbud mot könsdiskriminerande reklam.

3. Vi ska arbeta med prevention i skolan. Genom kunskapshöjning hos pedagoger ska vi få dem att våga ta i frågorna. Våga prata om både sex som något positivt mellan samtyckande parter, men också berätta för barnen om sexuella övergrepp och vad skadliga könsnormer kan leda till. Det behöver unga vägledas i.

4. Vi ska arbeta med prevention inom idrottsrörelsen. Alla ungdomstränare ska få utbildning i hur de ska prata med unga kring normer, sex och övergrepp. Nittio (90!) procent av övergreppen kommer aldrig till myndigheternas kännedom. Tränaren kan vara just den de utsatta barnen känner förtroende för och som minskar den oerhört dystra statistiken.

En accelererande epidemi

Sexuella övergrepp på barn är en epidemi. En skenande sådan om vi inte tar tag i och agerar kraftfullt på flera plan samtidigt. Genom att satsa på prevention, på reglering av pornografi, på kompetenshöjning hos grupper som jobbar med unga och sexualundervisning i skolorna har vi åtminstone kommit en bit på väg. Så länge det finns motiverade förövare har vi inte något fullgott skydd för barn. Men det ger oss inte rätten att sluta försöka hitta de botemedel som kan få stopp på och minska den accelererande epidemin.

Nina Rung

utreder sexuella övergrepp på barn på Polisens Barnahus Stockholm

Mest läst