Jag är socialdemokrat, inte främst till själ och hjärta, utan mer av sunt förnuft. Rent utilitaristiskt har socialdemokratin varit det bästa valet. Mest välstånd för flest människor, om vi ska förenkla maximalt. Socialdemokratin har på en socialistisk grund levererat ett fungerande kapitalistiskt samhälle med mänskligt ansikte.
Jag blev i går kallad för ”kapitalist-sosse” på ett socialt media i ett försök att belacka. Jag svarade: ”Tack för en träffande beskrivning.” Ska socialdemokraternas framgång genom tiderna komprimeras så är det rörelsens förmåga att vara både och. S har alltid i realiteten varit storfinansens vän samtidigt som vi uttalat varit dess fiende. Vi har levererat trygghet och förutsägbarhet för företagen samtidigt som vi ihop med marknaden fått tillräckligt många människor i arbete för att välfärden ska kunna leverera. Vi har levererat social trygghet som alla kunnat tjäna på. Direktören har sluppit murar och taggtråd runt villan och den socialt utsatte har sluppit tigga och/eller stjäla.
Maktbegär skymmer förnuftet
Socialdemokraterna har alltid varit ett maktparti, vilket är helt logiskt. Bara där makten finns, finns möjligheten att förbättra samhället. Problemet är att där makten finns, finns också maktfullkomligheten och oviljan att släppa makten ifrån sig. Det vi nu ser är maktfullkomlighetens mest negativa konsekvenser och en politisk form av kvartalskapitalism. Man ser bara till den absoluta politiska närtiden.
Socialdemokrati är att säga nej till politiska stolligheter i praktiken
När det politiska sunda förnuftet som har varit rörelsens signum, helt skuggas av begäret av makten, riskeras allt som vi byggt upp. När vi vet vad som är fel och ändå gör det, så frångår vi det som är socialdemokrati. Socialdemokrati är att säga nej till politiska stolligheter i praktiken. Vi må sjunga internationalen och slänga oss med socialistiska floskler, men när löntagarfonder eller andra faktiska galenskaper står för dörren stänger vi den. Vi har företrädare likt rabulisten och rörelseprofitören Daniel Suhonen som i tal och skrift liknar en drucken gillesocialist, men när det kommer till kritan är den praktiska politiken sunt och strävsamt reformistisk. Framgången har funnits i den sunda medelvägens politik där radikal politik debatteras, till och med applåderas på partimöten, men aldrig släpps fram som reell politik för att tillåtas skada medborgaren eller folkhemmet.
Har skyddat folkhemsbygget
Denna politiska sundhet som tilltalat och gynnat både vanligt och ovanligt folk har kunnat hållas genom Socialdemokraternas hegemoni. Vi har helt enkelt inte tillåtit makten sippra ut till partier som i ideologiska hänseenden varit direkt farliga för folkhemsbygget. Detta kan lätt exemplifieras genom de politiska konsekvenserna av MP:s extremistiska identitets- och migrationspolitik. Så går det när man släpper makt till krafter med en annan dagordning än det ordnade och trygga folkhemmet.
Det brukar sägas att när något är för bra för att vara sant, så är det sällan det. Jag hade hoppats att det gällde även motsatsen, men så är inte fallet när det gäller regeringsbildningen. Det som sker är så stolligt att man kan tro att det är en sketch, men icke. L ber V att rösta för borgerlig politik förd av S där V inte ska få något inflytande, för att deras allianskollegor M och KD inte ska få bilda regering. Allt för att alla tävlar om att vara mest emot SD.
Maktfullkomligheten har stigit oss åt huvudet. Vi har glömt vad vi skulle ha makten till.
I det största politiska experimentet i modern tid ska Socialdemokraterna föra borgerlig politik, så borgerlig att den tidigare Alliansregeringen tyckte den var för borgerlig. Maktfullkomligheten har stigit oss åt huvudet. Vi har glömt vad vi skulle ha makten till.
Vi ska nu låta två globalistiska extremistpartier experimentera med folkhemmet. C och MP är de två partier som driver Europas, kanske världens, mest extrema migrationspolitik och som lett till att kvinnor och barn är grovt underrepresenterade gällande vilka som får asyl i Sverige, samt att vi drar ner på biståndet till Tredje världen för att finansiera denna antifeministiska och orättfärdig migrationspolitik. Detta toppat med MP:s fanatiska identitetspolitik och Centerpartiets nyliberala agenda som slår hårt mot arbetsrätten.
Kan inte göras ogjort
Detta är så långt ifrån sund S-politik som det går att komma. Socialdemokraternas politiska existensberättigande ligger förenklat i att representera arbetarens, den vanliga medborgarens, intressen. Det vi säljer ut, när vi säljer ut makten till besluten mot marionettministertaburetterna, är just detta berättigande. Vi spottar efter arbetarens egentliga och uttalade intressen och ger dem exakt vad de inte frågat efter. En borgerlig, närmast nyliberal politik med urholkad arbetstrygghet, skattelättnader för höginkomsttagare och en extremt liberal migrationspolitik.
Det som sker nu kommer inte kunna göras ogjort. Det vi gör nu kommer att få konsekvenser vid nästa val. På samma sätt som vi frångår att driva klassisk, ansvarstagande S-politik, så kommer våra klassiska väljare att lämna oss. När vi frångår att representera det sunda förnuftets politik, där vi står upp för den historiskt framgångsrika balansen mellan kapitalism och socialism och kör extremerna på porten, så har vi tappat oss själva. Kom ihåg vem som sa detta: Om inte Jonas Sjöstedt (V) räddar oss med ett nyval, vilket skulle vara det enda rakryggade och bästa för Sverige, så kommer nästa val belöna Socialdemokraterna med vad vi förtjänar, runt 15 procent av väljarkåren.
Jan Emanuel Johansson
frihetlig socialdemokrat och riskkapitalist