Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Oxford University
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Oxford University

RRV borde veta att grundlagen går före vanliga lagar

Jag har inte ifrågasatt existensen av en effektivitetsrevision, men våra medborgerliga rättigheter såsom de stadgas i grundlagen har ett absolut företräde framför det ekonomiska nyttotänkande som Riksrevisionens chefsekonom Robert Boije representerar, skriver Bo Rothstein.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

    <strong>Bo Rothstein</strong>, professor i statsvetenskap vid Oxford University
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Oxford University

Slutreplik

Riksrevisionen, 14 & 21/8

I min artikel om missförhållandena på Riksrevisionen (GP Debatt 14/8) hävdade jag att det var problematiskt att myndighetens ledning betecknade de fel som begåtts som enbart ”formella”. När den myndighet som skall granska alla andra myndigheters verksamhet avfärdar grundlagens bestämmelser om medborgarnas rätt till likabehandling och opartiskhet som enbart formalia har vi enligt min mening allvarliga problem.

Den riksrevisor som valt att avgå (Susanne Ackum) har förklarat överträdelserna med att man velat stärka den så kallade effektivitetsrevisionen, det vill säga granskningen om vi får valuta för våra skattepengar. I en replik (GP Debatt 21/8) hävdar myndighetens chefsekonom Robert Boije att jag gett en felaktig bild av verksamheten eftersom effektivitetsrevisionen har stöd i den särskilda lag som gäller för Riksrevisionen.

ANNONS

Grundlagen har företräde

Man får innerligt hoppas att Boije är ensam på myndigheten i att inte känna till att våra grundlagar har företräde framför vanliga lagar. Jag har dessutom inte ifrågasatt existensen av en effektivitetsrevision, tvärtom skriver jag i min artikel att det är självklart att Riksrevisionen skall se till så ”det inte slösas med våra skattepengar". Men våra medborgerliga rättigheter såsom de stadgas i grundlagen har ett absolut företräde framför det ekonomiska nyttotänkande som Boije representerar.

Låt mig belysa detta med ett exempel. För nu rätt många år sedan blev jag som nybakad forskare i statsvetenskap inbjuden av en grupp framstående nationalekonomer i Lund att medverka i ett projekt som bland annat skulle handla om den svenska arbetsmarknadspolitiken. På den tiden var den svenska typen av ”aktiv” arbetsmarknadspolitik en synnerligen internationellt uppmärksammad företeelse, inte minst för att den var så omfattande. Den fråga ekonomerna ville ha svar på var vilken typ av arbetsmarknadspolitik som var mest ”effektiv”.

Alltmer komplicerade

Merparten av våra möten bestod av att ekonomerna ritade matematiska formler på den svarta tavlan om vad en effektiv arbetsmarknadspolitik kunde bestå av. Formlerna blev efterhand alltmer komplicerade men till slut var man nöjda med vad man åstadkommit.

Jag var emellertid inte särskilt övertygad om grunderna för resonemanget och ställde till slut frågan om man verkligen hade fått med allt som vi behövde för att avgöra vad som kunde vara den mest kostnadseffektiva arbetsmarknadspolitiken. ”Ja” blev svaret, att allt som tänkas kunde ha med effektivitet att göra fanns med i deras ekonometriska modeller. Men, frågade jag, om allt fanns med, vad hindrade då att man landsförvisade de arbetslösa? Det skulle rimligen bli det billigaste enligt vad som fanns i modellerna.

ANNONS

Naturligtvis väckte min, det medges, något provokativa fråga viss bestörtning, men man tvingades erkänna att det faktiskt inte fanns något i de presenterade ekonomiska modellerna som utgjorde en spärr mot ett sådant utfall.

Endimensionellt tänkande

När Robert Boije nu skriver att den effektivitetsrevision han sysslar med är frikopplad från våra grundlagsfästa medborgerliga rättigheter och enbart handlar om ”att bedöma om en viss åtgärd är kostnadseffektiv” och ”om det finns alternativa åtgärder som är billigare” så visar han upp samma endimensionella ekonomiska tänkande om den offentliga politiken vilken som sagt inte har något stöd grundlagarna.

En Riksrevision som inte tar grundlagens stadganden om vilka rättigheter vi som medborgare har gentemot den offentliga förvaltningen på allvar utan avfärdar detta som formaliteter saknar existensberättigande.

Bo Rothstein

professor i statsvetenskap vid Oxford University

ANNONS