Replik
Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se
Bostadskrisen, 10/6
Segregationen i Göteborg har sin grund i ojämlikhet utifrån förväntningar och förutsättningar. Klassresan i Göteborg blir svår att göra om utbildning, jobb och boende saknas. I dag är samtliga dessa områden stora utmaningar i staden. När det gäller bostadssegregationen har staden planerats på ett glest sätt under lång tid vilket skapat en stad där det är långt mellan människor. För ett integrerat samhälle krävs fokus på ett kraftfullt ökat byggande samtidigt som vi satsar på jobb och utbildning.
Bostadsbristen omfattar alla samhällsgrupper men slår hårdast mot de med minst tillgångar i dagens Göteborg. Eftersom bristen är så stor blir priserna också höga. Den ”social housing-bebyggelse” som de rödgröna nu vill subventionera är en försvinnande liten del i det totala beståndet.
Nyproduktion kommer alltid vara mer kostsam och med subventionerna de rödgröna föreslår så blir det ändå någon som får betala i slutändan. Därför är det viktigare att skapa förutsättningar för fler bostäder snabbt så att vi kan få en rörlighet i det befintliga bostadsbeståndet.
Vi måste välkomna lösningar som gör att byggkostnaderna minskar. Både allmännyttan och privata aktörer har utvecklat konceptbostäder med minskade byggkostnader som följd. Göteborg behöver söka sätt att använda dessa koncept så att priserna för den som köper eller hyr bostaden blir lägre. Vidare måste staden utveckla sina arbetssätt så att konkurrens mellan byggföretag främjas vilket därmed också sänker priserna.
Omvandla till bostadsrätter
Många av de socialt mest utsatta områdena präglas av en ensidighet i boendeformer och avsaknad av stadsmiljö. Därför har Alliansen föreslagit fullmäktige att uppmuntra till fler omvandlingar av hyresrätter till bostadsrätter, i områden som bara består av hyresrätter.
Det är anmärkningsvärt att de rödgröna är negativt inställda till bostadsbidraget. Det finns människor som av olika anledningar behöver stöd för att klara av hyran utan att vilja bo i särskilda ”social housing-bostäder”. Fördelen med att rikta stödet direkt till en person är att vi vet att det hamnar rätt, att det är transparent och lätt kan ändras om den enskildes ekonomiska förutsättningar förändras. Under alliansregeringens tid stärktes bostadsbidraget vid flera tillfällen.
Det finns också många frågetecken kring hur fördelningen i de rödgrönas testprojekt ska ske. Ska det finnas ett inkomsttak och vad skiljer då dessa bostäder mot ”social housing”? Vad händer med hyresnivån om hushållets inkomst fördubblas när man blir sambos? Hyresnivåerna ska garanteras i 15 år – men vad händer därefter? Kommer människor tvingas flytta? Hur ska det säkerställas att svarta hyreskontrakt inte förekommer? Samma lägenhet kan variera i pris med ungefär 100 procent, enligt vad de rödgröna skriver på GP Debatt den 10/6. Hur ska det fungera juridiskt att grannar med högre hyra subventionerar grannar med lägre hyra?
Stora risker
Trots att inte en enda lägenhet är byggd i Frihamnen och att alla dessa frågor är obesvarade vill de rödgröna gå vidare och använda samma modell i hela staden. Risken blir att osäkerheten ökar i andra projekt och att byggviljan minskar. Det har Göteborg inte råd med.
Efter nästan 22 års obrutet rödgrönt styre i Göteborg är det politiska misslyckandet tydligt. Skillnaderna mellan människor i staden är omfattande, såväl i skolorna som i människors plånböcker och hälsa. Det skiljer som mest nio år i människors genomsnittliga livslängd mellan olika stadsdelar. De rödgröna politikerna är inte omedvetna om problemen, men de saknar förståelse för att det är den politik de fört som orsakat situationen i staden. Än allvarligare är att de saknar redskap som kan vända utvecklingen.
Hampus Magnusson (M)
biträdande kommunalråd och andre vice ordförande i fastighetsnämnden
Charlotte Darvik (L)
ledamot fastighetsnämnden
Hampus Hagman (KD)
ledamot byggnadsnämnden