Replik
Europride, 27/7
Hej kära Filip Bergqvist, och alla andra som tycker att den kommersiella Europridefestivalen blivit ”för vänster” och därför känner sig exkluderade eller ovälkomna. Du skriver att pride för många är ”en färgglad fasad med ett innehåll som vi inte känner någon tillhörighet med” och vi i nätverket Reclaim Pride kunde inte hålla med dig mer. Stora pridefestivaler som Westpride och Stockholm Pride har verkligen färgglada fasader och långt i från alla känner sig välkomna.
Det är därför vi i Reclaim Pride arrangerar en egen, alternativ festival här i Göteborg, fri från kapitalistiska företag, hycklande politiska partier, Västtrafikkontrollanter, poliser och andra myndigheter, i stället för att gnälla i GP om hur vi inte känner oss välkomna på det kommersiella Europride. Inom den frihetliga, eller anarkistiska, vänstern finns det nämligen en lång tradition av DIY – en behöver inga experter eller chefer, en behöver bara leva i den värld en önskar att en levde i och låta målet bli medlet. Till exempel arrangera en egen pridefestival precis så som vi vill ha den – antikapitalistisk, frihetlig, icke-hierarkisk, intersektionell och queer. Reclaim:a Pride till det som det en gång var: en motståndskamp underifrån ledd av queers som rasifierades.
Sammanlänkad med socialismen
Du skriver att vänsterns röda färg alltid varit den klarast lysande färgen i regnbågsflaggan och visst har hbtqia+rörelsen varit nära sammanlänkad med socialismen historiskt. Det är inte så konstigt eftersom olika förtryck samverkar och förstärker varandra. Det är detta som intersektionalitet handlar om, ett begrepp myntat av black feminismaktivisten och teoretikern Kimberlé Crenshaw. En har aldrig bara en sexuell läggning eller könsidentitet, en har också en klasstillhörighet, hudfärg, funktionalitet, könsidentitet, religion och så vidare. Så vems hbtqia+kamp är det som räknas? Vilka hbtqia+personer är pride till för?
Eftersom olika förtryck inte kan skiljas från varandra, så är det inte konstigt att många hbtqia+personer också är feminister, antirasister, antikapitalister, anarkister och så vidare. De för Stonewall-upproren tongivande aktivisterna Marsha P. Johnson och Sylvia Riviera utstod inte bara transfobi och homofobi utan också polisvåld, rasism och sexism och det är bland annat dem du har att tacka för att din homosexualitet inte längre är något folk ser på med avsky, Filip Bergqvist. Så vad ska du göra med de möjligheter som nu du men inte andra har? Störa dig på andra som kämpar för rätten till sin existens?
Du skriver att de kommersiella pridefestivalerna som Europride blivit en ”plattform för att inkludera nya minoriteter bortom sexuell läggning” och även om vi verkligen önskade att kommersiella pridefestivaler på riktigt visade solidaritet med andra utsatta samhällsgrupper och diskrimineringsgrunder så håller vi inte med dig.
Papperslösa hbtq-flyktingar
Papperslösa hbtq-flyktingar kan inte delta säkert på pridefestivaler där polisen närvarar och gör id-kontroller. Många transpersoner kommer alltid att leva med att ha blivit tvångssteriliserade av staten fram till år 2013. Poliser under yrkesutövning är förövare i 25 procent av fallen av fysiskt våld mot transpersoner, ändå går de i paraden. Inom hbtq-rörelsen råder ännu en stark vithetsnorm. Detta är bara några exempel på varför stora kommersiella pridefestivaler inte alls är så inkluderande, normkritiska och solidariska som du försöker måla upp dem som.
Du skriver att det inte finns något samband mellan sexuell läggning och vilka politiska åsikter en har, men kanske borde det göra det? För precis som när LGSM (Lesbians and Gays Support the Minors) i Thatchers Storbritannien visade solidaritet med de strejkande gruvarbetarna, så visar vi solidaritet med de som kämpar för strejkrätten, med de som kämpar mot omänskliga deportationer till länder i krig, med de som kämpar mot funkofobi, mot islamofobi, mot sexism. För oavsett om det är du som är direkt drabbad så är det viktigare än någonsin att vi som tillhör utsatta grupper i samhället stöttar varandra. Den dagen dina rättigheter som hbtqia+person inskränks (för den dagen kan komma med Sverigedemokraterna som ständigt växande parti) så kommer du att vara tacksam för alla allierade som kommer att stå på din sida eftersom de vet hur det känns att bli diskriminerad, precis som många redan står sida vid sida i dag.
Du skriver att pride har spelat ut sin roll och att det borde vara en folkfest utan politisk agenda. Är det de hbtqia+flyktingar som Sverige utvisar till förföljelse och död som du tänker på när du skriver det? Eller räknar du inte alls deras kamp till hbtqia+kampen?
Kan inte bara vara kärleksfest
Pride kan inte bara vara en kärleksfest, för det är fortfarande en kamp för många av oss, och ingen är fri förrän alla är fria. Det är därför vi måste stå tillsammans, det är därför vi gör vår egen, helt kostnadsfria pridefestival, full av samtal, spelningar, folkkök, poesi, konst och politik. Utan företag, poliser och politiska partier.
Så var inte rädd, Filip Bergqvist, Europride kan du få ha ifred, och du kan få behålla din folkfest och dina pinkwash:ande företag. Vi med vår vänsteragenda har ändå vår egen pridefestival.
Arrangörerna bakom Reclaim Pride
om kan nås på reclaimpridegbg@gmail.com