Lärarnas Riksförbund studerandeförening
För drygt en månad sen bad Jonas Linderoth, professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet, om ursäkt för 1990-talets pedagogiska idéer. Artikeln blev genast en av årets mest delade opinionstexter och har lyfts fram av DN Debatts redaktör som en av de artiklar som har påverkat samhällsdebatten mest under de senaste decennierna. Anledningen till detta är för mig självklar; Linderoth träffar helt rätt i sin kritik mot de pedagogiska nymodigheterna och igenkänningsfaktorn är påtaglig.
Men 90-talets pedagogiska idéer lever dessvärre kvar även i dagens lärarutbildning. Ska vi på allvar vända den negativa trenden i den svenska skolan och återupprätta läraryrkets attraktivitet måste detta åtgärdas.
Strukturella brister
Låt mig börja med att konstatera att det svenska skolsystemet lider av flertalet strukturella brister. En otydlig ansvarskedja som den misslyckande kommunaliseringen gav upphov till är ett av de mest akuta problemen som måste åtgärdas. En undersökning från Lärarnas Riksförbund visar att nästan fyra av fem lärare anser att staten är den aktör som bör ha huvudansvaret för den svenska skolan.
Till syvende och sist är det dock vad som händer i klassrummet som är avgörande för kunskapsresultaten. Svenska lärare är skickliga, de presterar över OECD-genomsnittet på Pisa-liknande prov, men flertalet undersökningar visar att det är förutsättningarna för att bedriva god undervisning som brister. Våra lärare har exempelvis längre arbetsdagar, men mindre tid till det för undervisningens kvalitet så viktiga för- och efterarbetet.
Vitalt för elevernas inlärning
Ett flertal internationella studier visar att ämneskunniga lärare som leder undervisningen strukturerat i helklass är vitalt för elevernas inlärning. Trots det har flera pedagogiska institutioner salufört metoder vars syfte är att degradera lärarrollen från en undervisande auktoritet till en handledande pedagog. Dessa så kallade pedagogiska innovationer har varit förödande för såväl kunskapsresultaten som för lärarnas stolthet över yrkets kärnuppdrag; själva undervisningen.
När professor Linderoth gör avbön för de pedagogiska idéerna som härskade på 90-talet tänds ett hopp hos oss lärarstudenter. Äntligen får lärarkåren upprättelse för vad som länge påpekats; det är eleverna från de studieovana hemmen som drabbas värst när de lämnas ensamma i sitt egna lärande. Detta har direkt drabbat skolans kompensatoriska förmåga. Värst drabbas pojkarna. Redan 2010 presenterade dåvarande Saco-ordföranden, numera gymnasie- och kunskapslyftsminister, Anna Ekström (S), en utredning om jämställdheten i skolan. En möjlig anledning till pojkarnas fallande skolresultat som utredningen lyfter fram är de förändrade undervisningsformerna där eleverna får arbeta mer självständigt.
Verklighetsfrånvänd undervisning
Dessvärre finns det oroväckande tecken på att de pedagogiska idéerna som professor Linderoth ber om ursäkt för lever kvar i dagens lärarutbildning. Många studenter beskriver utbildningen som frånkopplad från klassrummets verklighet. Att lärarledd undervisning i den traditionella bemärkelsen har porträtterats som icke eftersträvansvärt av lärarutbildare är inte ovanligt. Min förhoppning är att alla pedagoger verksamma inom högskolan läser professor Linderoths bok och tar sig en funderare på vilken syn på oss blivande lärare de förmedlar.
De äldre lärarutbildningarna innehöll tydliga inslag av metodik, vilket inom läraryrket är själva undervisningskonsten. Dessa inslag hölls ofta av metodiklektorer, vilka var yrkeserfarna lärare. När lärarutbildningen akademiserades i slutet av 70-talet försvann dessa inslag. Varför nyttjas inte den kunskap och erfarenhet som yrkesverksamma lärare har erövrat i lärarutbildningen? I stället ersattes den praktiska metodiken med mer abstrakt pedagogik och forskning som inte är relevant för oss blivande lärare. I syfte att återkoppla lärarutbildningen till verkligheten och således återupprätta den undervisande läraren behöver inslagen av metodik återfå sin naturliga plats i en lärarutbildning.
Gör oss stolta över vårt yrkesval
Varje år påbörjar tusentals studenter en lärarutbildning. Mitt i skolkrisens tidevarv finns det gott om ambitiösa studenter som vill undervisa våra kommande generationer. Men stoltheten över vårt yrkesval kommer aldrig att förbättras om vi inte samstämmigt talar gott om lärarens roll för undervisningen, den roll som Linderoth beskriver som den instruerande, berättande och visande läraren. Det är å lärarstudenternas vägnar jag vill tacka professor Linderoth. Du har gjort oss blivande lärare stolta över vårt yrkesval och banat vägen för lärarens återkomst.
Isak Skogstad
ordförande
Lärarnas Riksförbund studerandeförening