Replik
Brottsstatistiken, 22/1
Svensk forskning måste vara oberoende och fri från politisk hänsyn. Jerzy Sarnecki och Robert Englund ger i sin artikel uttryck för åsikter som bidrar till en politisering av forskningen. All forskning som kan kopplas till samhällsfrågor löper risk att bli till ”ammunition” för olika politiska krafter, från höger till vänster. Den risken är reell och gäller inte bara kriminalforskning.
Det är i sig inte ett argument för huruvida en studie bör genomföras eller ej. Det vore en farlig utveckling om forskningsprojekt hindrades eller uppmuntrades utifrån dess politiska effekter och inte utifrån vilken nytta informationen i sig kan tänkas ge oss.
Inte skäl nog
Att utlandsföddas överrepresentation i kriminalstatistiken varit känd sedan 1970-talet är inte skäl nog att avstå från ytterligare studier. Att vi i decennier har känt till att arbetslösheten är högre bland lågutbildade gör inte att vi slutar föra arbetslöshetsstatistik. Det intressanta är rimligen att följa upp huruvida olika förhållanden förstärks eller försvagas över tid, för att därifrån dra slutsatser.
Som Sarnecki och Englund själva påpekar så är gruppen ”utrikesfödda” heterogen, men detta förstärker snarare argumenten för nya studier som just tar större hänsyn till nationalitet och kultur i stället för att placera alla födda utanför Sverige i en och samma grupp.
Artikelförfattarna gör en poäng av att frågan om varför är viktigare än frågan om hur. Jag menar att dessa två frågor i själva verket hör ihop. Hur svarar vi på varför det ser ut som det gör innan vi vet hur det ser ut? BRÅ:s senaste studie på området är över tio år gammal och dess relevans minskar i takt med att samhället förändras. Kunskap är inte en fiende utan ett verktyg i kampen mot kriminaliteten. Detta kan vara värt att ta till sig för dem som hellre snickrar på potemkinkulisser.
Petter Månsby
ekonom, talskrivare för M-politiker