Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Politikerna måste ta avloppsfrågan på allvar

Landsbygdens folk väntar på politikernas svar om avloppsfrågan. En tillsynes "liten" fråga för stadsplaneringen i Sverige men som kan få stora konsekvenser om svaret uteblir – både politiskt och privat för människor som tvingas lämna sina hem, skriver Ulf Svensson, civilekonom och tidigare forskningsassistent på Chalmers Arkitektur.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Enskilda avlopp på landsbygden framförs som ett av de stora problemen som skyndsamt behöver åtgärdas i dagens Sverige. En närmare granskning visar dock att det finns stora kunskapsluckor inom samhällsplaneringen och vatten- och avlopps-(VA)-forskningen samt brister på visioner om genuint hållbara kretsloppslösningar hos berörda myndigheter. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det som nu händer inom en tillsynes ”liten” eller ”bortglömd” fråga för samhällsplaneringen i vårt land kan få stora politiska konsekvenser om det politiska svaret uteblir. För att inte tala om enskilda tragedier när människor, ofta med låga pensioner på landsbygden, tvingas lämna sina hem eller fritidshus. Den aktuella utredningen som belyser problematiken heter ”Vägar till hållbara vattentjänster” och blev klar i maj månad och är nu ute på remissrunda.

Det har nämligen visat sig att de problem som lyfts fram inom debatten om läckande och undermåliga avlopp på landsbygden, från främst VA-industrin, pensionskapitalet och många kommunala företrädare, inte stämmer helt och fullt. I Rapportsändningen den 8 juni intervjuades Sven-Olof Jansson i Graninge om sitt enskilda avlopp, som blivit underkänt av Sollefteå kommuns inspektörer, men som visade sig vara tjänligt som dricksvatten. Men det var först efter att han själv skickat in prover på avloppsvattnet, som mynnade ut i ett dike intill Graningesjön, efter att avloppsvattnet passerat markbädden som detta uppdagades.

De VA-lösningar som ofta döms ut visar sig ofta fungera alldeles utmärkt med vissa undantag. Peter Ribberstolpe respektive Lars Hylander är två av de forskare som engagerat sig i problematiken kring enskilda avlopp. Deras forskning visar att markens förmåga att ta hand om bland annat virus och bakterier är utomordentligt goda. Enkla markbäddar fungerar väl under lång tid vilket de kommunala inspektionerna ofta missar. Båda frågar sig varför inte samhället istället inriktar sig på fungerande kretslopp eftersom det är det som är den långsiktiga lösningen.

Hoten mot enskilda hushåll är reella även för husägare runt våra större städer, med den skillnaden gentemot landsbygdsbefolkningen att anslutningsavgifterna till de kommunala VA-näten är ännu högre här. Skulle man vara konspiratoriskt lagd kan man misstänka att frenesin i debatten från främst VA-industrin, VVS-Fabrikanternas Råd och organisationen Svenskt Vatten är ett sätt att avleda uppmärksamheten från de största miljöbovarna – våra kommunala reningsverk, där avloppen hotar både åkermarken och haven, våra två stora källor till mat. Organisationen Oceana – en amerikansk sammanslutning av miljöorganisationer - som efter att ha konstaterat att bara 0,5 procent av alla ideella resurser inom miljöområdet gick till att rädda världshaven bildade en paraplyorganisation med syfte att upplysa allmänheten om tillståndet i världshaven. De har konstaterat att toalettavfallet är den enskilt största föroreningskällan av världshaven.

Från 1900-talets infrastrukturer till 2000-talets ultrastrukturer

Att samhällsplaneringen inte hänger med i den tekniska utvecklingen blir allt mer uppenbar. Tekniken ger oss idag möjligheter att försörja fastighetsbestånd utan omfattande infrastrukturer med allt från elenergi till värme samt toaletter utan behov av varken vatten, avlopp eller nät-el. Från att vårt fastighetskapital varit beroende av kapitalintensiv infrastruktur kan vi nu konstatera att nydanande teknik ger fastighetskapitalet en ny roll som producenter av diverse nyttigheter istället för rollen som enbart stora konsumenter. Elöverskott är snart standard för större fastighetsägare, och det produceras numera på ort och ställe.

Vad vi nu ser växa fram är lokala kretsloppslösningar, som med stöd av nya cirkulära ekonomiska affärsmodeller går från centralistiska lösningar till småskaliga lösningar med låga koldioxidutsläpp, lägre energi- och vattenanvändning, samt produktion av el och snart också växtnäring. Att till exempel använda rent dricksvatten, blanda detta med toalettavfall, och därmed få ett problem på halsen när vi i stället har behov av ren växtnäring och rent vatten är knappast en modell för framtiden, vare sig i Sverige eller i utvecklingsländer, som ofta kopierar i-ländernas lösningar. Detta är ett stort problem i en situation när vattenbristen ökar och behovet av ren växtnäring bara blir större och större.

Om krisen eller kriget kommer

Nyligen skickade MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) ut broschyren Om krisen eller kriget kommer. Där uppmanas vi medborgare att ta större ansvar för vårt eget välbefinnande ifall samhällets tjänster imploderar, dvs klappar ihop. Faktum är att ett robustare samhälle går hand i hand med ett samhälle där kretslopp, lokala lösningar och livsmiljöns uppehållande förmåga värnas – dvs upprätthållande av våra ekosystemtjänster och den biologisk mångfalden – och som innebär ökad motståndskraft och utvecklingsmöjligheter i alla avseenden. Sverige kan till exempel inte längre förse sin befolkning med mat i en krissituation. Mer än 50 procent av våra livsmedel importeras. Maten beräknas räcka i tre dagar om gränserna stängs. Nästa utmaning är att distribuera de livsmedel som trots allt finns, vilket förlänger livsmedelsförsörjningen till en vecka men kräver bränsle som också snabbt tar slut i en krissituation.

Win-win?

I högtidstalen om hållbarhetsparadigmet är kretslopp, resurseffektivitet och sårbarhet tre centrala ledord. Istället för win-win-situationer tenderar vi i dag, tyvärr, att skapa fel-fel-situationer. De centraliserade och högteknologiska VA-system som nu byggs ut av VA-industrin, kommuner och Svenskt Vatten är varken exempel på kretslopp, resurseffektivitet eller robusta system. Försvarsberedningen under ledning av tidigare S-ledaren Håkan Juholt konstaterade att vid ett omfattande elavbrott, med efterföljande vattenstopp, så kommer människor att göra sina behov okontrollerat vilket förväntas orsaka epidemier av kolera och andra fruktade sjukdomar.

Vårt högteknologiska och alltmer sårbara samhälle står inför stora utmaningar. Med en storskalig satsning på 1900-talets teknologi och tankesätt kommer vi inte klara av utmaningarna. Folk på landsbygden sitter inne med många av de lösningar som vi behöver men då måste våra politiker kunna hantera grundläggande utmaningar inom en rad olika politikområden där VA-politiken bara är en av många. Att investera våra skattepengar i gammalmodiga och resurskrävande VA-system som hotar att människors boende, havsmiljön, åkermarken och därmed vår livsmedelsförsörjning, är knappast någon valvinnare.

Ulf Svensson 

civilekonom och tidigare forskningsassistent på Chalmers Arkitektur

 

Mest läst