Partierna måste sluta vända ryggen åt väljarna

ANNONS
|

Det svenska folkstyret brukar beskrivas som en partidemokrati. Men de partier vi röstar på i valen har förlorat över en miljon medlemmar sedan 1980-talet. I dag är partierna en spillra av vad de var när den nuvarande författningen kom till för drygt 40 år sedan.

Demokratiutredningen har i uppgift att analysera tillståndet i de politiska partierna och nya undersökningar visar att under 2000-talet har medlemsantalet i partierna börjat öka igen. Allmänhetens förtroende för de politiska partierna har dessutom stärkts under senare år – om än från en låg nivå. Men det innebär inte att allt är gott och väl.

Medlemsökningen har, med undantag för Vänsterpartiet, skett i de nyare partierna: Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ och Piratpartiet. De traditionella partierna tappar inte medlemmar, men växer inte heller. Enligt en forskningsrapport till Demokratiutredningen av statsvetarna Magnus Hagevi och Karl Loxbo har framför allt personer med lägre utbildning och med arbetarklassbakgrund lämnat partierna. De partiaktiva i dag tycks vara en högutbildad politikerelit. Partierna har svårt att locka unga och utrikes födda och det är få politiker som bor eller har bott i bostadsområden som är socioekonomiskt svaga. I framtiden lär det bli svårare att hitta en före detta svetsare i någon av partitopparna.

ANNONS

Blivit mer professionella

Forskningen visar också att de flesta som blir partiaktiva blir det genom personliga kontakter. Hela 40 procent av de förtroendevalda i kommunfullmäktige har föräldrar som själva varit politiker.

Dessutom har partierna professionaliserats. Opinionsundersökningar genomförs för att ta reda på vilken politik som är efterfrågad och PR-byråer anlitas för att kommunicera den politik som producerats. Som ett resultat har politiken blivit mer resurskrävande. Partiernas sammanlagda utgifter har femdubblats under de senaste 40 åren.

Partierna har i hög grad anställd personal som arbetar med att ta fram och kommunicera idéer och förslag. Professor Christina Garsten belyser i en forskningsrapport till Demokratiutredningen hur det uppstått en kategori av så kallade policyprofessionella. De är professionella idéutvecklare som oftare har erfarenhet av politisk kommunikation än av att själva ha haft ett förtroendeuppdrag.

Allt mer elitistiska

Vad vi ser är partier som allt mer blivit eliter, en socialt sammanhållen grupp med ryggarna utåt.

Av Sveriges 7,3 miljoner röstberättigade är endast cirka 100 000 aktiva partimedlemmar – i betydelsen att de någon gång går på möten. Samtidigt finns det 70 000 förtroendeuppdrag att fördela.

Resultatet har blivit att färre har fler uppdrag. Det är en maktkoncentration som tycks ha förvärrats efter förra årets val. Valet innebar samma sak i många kommuner som i riksdagen: någon tydlig majoritet kunde inte formas. I det läget har man i många kommuner gjort överenskommelser över tidigare blockgränser och format majoriteter av ovanligt slag. Detta har i sin tur lett till att det varit viktigt att skapa heltidsuppdrag för flera gruppledare – vilket ofta skett genom en ansamling av uppdrag.

ANNONS

Sammantaget finns det trots detta inget som tyder på att partierna håller på att tyna bort. Men det finns en risk att utvecklingen gör att partipolitiken blivit avlägsen från den vardag som enskilda väljare upplever. Det är särskilt ett problem när medlemskåren inte avspeglar väljarkårens sammansättning. Det är också bekymmersamt när partiernas närvaro lokalt blivit allt svagare. I de samtal med människor från socioekonomiskt utsatta förorter som vi fört i Demokratiutredningen framgår att de politiska partierna är frånvarande.

Partierna förändras dock inte genom förslag från en statlig utredning. Om partierna ska utvecklas måste det ske av egen kraft och med vilja att förändra och öppna upp den egna partikulturen.

Olle Wästberg

ordförande Demokratiutredningen

Daniel Lindvall

huvudsekreterare Demokratiutredningen

I dag onsdag hålls ett öppet seminarium om de politiska partiernas roll i demokratin i regi av Statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet och den statliga Demokratiutredningen.

ANNONS