Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, tidigare verksam vid KTH

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Olika slags bostäder bryter segregationen

En blandning av enklare och lyxigare bostäder samt olika upplåtelseformer i våra bostadsområden är nyckeln till ökad integration och minskad segregation. Men det kräver både kommunal och statlig styrning samt riskhantering, skriver Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, tidigare verksam vid KTH

Att få fram billigare bostäder och att samtidigt minska segregationen mellan olika inkomstgrupper är två stora utmaningar. Det behövs ökad blandning av upplåtelseformer (hyra, äga), av typer av hus (flerfamiljshus, radhus/villor) och av utformning (enklare, lyxigare). Utformningen handlar till exempel om rumsstorlek, golvmaterial, utrustning i kök och badrum, hur stora förvaringsutrymmen som finns, hur stor balkongen är och vilken utsikt man har. Utformningen påverkar, vid sidan av läget, priser och hyror på marknaden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Långa serier och mer planlagd mark

Det går att bygga bra bostäder med en boendekostnad per månad som inte är så mycket högre än hyrorna i det befintliga beståndet. Detta förutsätter dock att det planläggs så mycket mark att markpriserna faller, att det byggs standardbostäder där man kan dra nytta av långa serier, att man bygger yteffektivt samt, sist men inte minst, att de låga räntorna består.

På hyreshussidan är ett problem också att någon måste vara beredd att ta de högre risker som det är att bygga för grupper med lägre inkomster. På ägandesidan är motsvarande problem att även grupper med lite lägre inkomster måste kunna låna till att köpa en billig bostad. Här finns ett stort behov av statliga insatser, till exempel i form av garantier av olika slag.

Den andra utmaningen är att på sikt få mer inkomstmässigt blandade stadsdelar. En strategi som nu testas i Frihamnsområdet i Göteborg är att vissa lägenheter i ett projekt åsätts en lägre hyra och att dessa lägenheter fördelas enligt särskilda kriterier, till exempel inkomst under en viss nivå.

Blandat utbud bäst

På sikt är dock det viktigaste att det finns ett blandat utbud av bostäder på alla delmarknader och att stadsplaneringen fokuserar på vad som behöver tillföras i olika stadsdelar. Detta innebär till exempel:

 

1. När det byggs större nya områden ska det finnas en blandning av upplåtelseformer, hustyper och utformningar (enklare / lyxigare) integrerade med varandra.

 

2. Ser vi på klassiska miljonprogramsförorter behöver delar av hyreshusbeståndet ombildas till bostadsrätter, fler radhus med olika utformning bör tillföras liksom ett tillskott både av enklare och lyxigare hyreslägenheter.

Det finns i Sverige en olycklig politisering av upplåtelseformerna där hyra ses som mer vänster. Enligt min mening bör politikerna se som sin primära uppgift att bidra till mer blandade områden - och det innebär att i vissa områden ska ägande prioriteras och i andra hyresrätt.

Nya sätt att ombilda till bostadsrätt behövs dock för allmännyttan. Ingen ska behöva blir ”resthyresgäst” i en bostadsrättsförening som vill bli av med hyresgästen. En ombildning av allmännyttan måste därför vara en långsiktig process där de som vill fortsätta som hyresgäster erbjuds lägenheter i det övriga beståndet, till exempel byta med någon som vill köpa sin lägenhet. Kommunen bör också ge garantier som innebär att alla som vill köpa faktiskt kan få lån. Eftersom allmännyttan behöver ta ett större ansvar för den mer riskfyllda delen av nyproduktionen ger ombildningar också ett viktigt tillskott i kassan.

 

3. I villa- och radhusförorter där priserna är höga behöver det tillföras både enklare och lyxigare hyresrätter och bostadsrätter, gärna blandat, men också billigare egnahem. Att komplettera med billigare bostäder leder ofta till lokala protester. Min optimistiska bedömning är dock att det faktiskt finns en tyst majoritet där som inser att en viss blandning är det bästa för samhället. När projekten väl genomförts ser man i regel att det inte blev så farligt. De som hotat med att flytta till grannkommunerna stannar ändå kvar!

Kommunal styrning nödvändig

En blandning av enklare och lyxigare bostäder är normalt inte är det som fastighetsutvecklare kortsiktigt tjänar mest pengar på. Därför är kommunal styrning i denna riktning viktig, liksom innovativa former för samarbete och riskdelning mellan privata och offentliga aktörer.

Hans Lind

professor i fastighetsekonomi, tidigare verksam vid KTH