Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Johannes Milich, Katharsis Institut.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Nyliberalism gör konsten inställsam

Konsten kan inte utvecklas utifrån efterfrågan och synen på konst som en konsumtionsvara, skriver Johannes Millich, Katharsis Institut.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kulturpolitiken, 2/2 och 9/2

I en replik på min debattartikel “Politikens kultursyn behöver förändras i grunden” formulerar CUF:s Dana Pourkomeylian och Jonatan Skagerberg typiska argument för den nyliberala doktrinen.

För det första vill jag bestämt hävda att jag inte är offer för en illusion om att “välmåendet av valfritt samhällsområde står i direkt proportionalitet till summan skattepengar som investerats i det”. Om ni hade läst noga hade ni sett att jag tvärtemot menar att det är i högsta grad väsentligt hur pengarna används: det är just därför jag främst kritiserar den modell som i dag präglar kulturpolitiken.

Historiskt sett har inte bara vänstern, utan också många liberaler förstått att konsten inte utvecklas utifrån efterfrågan.

För det andra visar ni en stor brist på förståelse för kulturens och konstens mekanismer. Ni menar att det är orimligt att “skattebetalarnas pengar går till projekt som ingen vill ha” och att en “mer marknadsbaserad kultursfär” i högre grad skulle “producera” det som efterfrågas av folket. Här tror jag att ni gör stora misstag.

Historiskt sett har inte bara vänstern, utan också många liberaler förstått att konsten inte utvecklas utifrån efterfrågan. Snarare utvecklas den utifrån möjligheten att leva som konstnär utan att begränsa sina verk till kommersiella varor. Den forne folkpartiledaren Bengt Westerberg var tydlig i saken när han sa att kultur är en sfär som inte passar marknaden.

En struktur där endast de kommersiella aktörerna får möjlighet att skapa, leder till en platt och statisk verklighet.

Vincent van Gogh sålde en enda tavla under sin livstid. I dag är det alldeles uppenbart att Van Gogh förändrade målerikonsten, och därmed i högre grad utvecklade konsten än flera av de kommersiellt framgångsrika i hans samtid.

Slutsatsen: en struktur där endast de kommersiella aktörerna får möjlighet att skapa, leder till en platt och statisk verklighet. I brist på ekonomiskt utrymme att oberoende söka nya uttryck slutar alla upp med att göra samma sak.

Trots att er nyliberalism gärna gör anspråk på att vara ett universellt förnuft, är det ett faktum att det är er konkreta politik som gjort att det i dag är svårt att leva och uttrycka sig som konstnär.

Det är beklagansvärt att ni lättvindigt viftar bort det politiska alternativ som kan möjliggöra en kulturell pluralism. För trots att er nyliberalism gärna gör anspråk på att vara ett universellt förnuft, är det ett faktum att det är er konkreta politik som gjort att det i dag är svårt att leva och uttrycka sig som konstnär medan vi har ett överflöd av reklamare. En sådan struktur är också ideologiskt vinklad.

Om er marknadsliberala logik får styra kulturpolitiken får vi en kultursektor som präglas av inställsamhet. Inställsamhet är dessvärre ingen vidare källa till kreativitet. Det är därför nonsens att ert program leder till ökad frihet.

Johannes Milich

Katharsis Institut