Regeringens förslag att ge 200 miljoner kronor till miljövänligare bilar – i huvudsak elbilar – genom en supermiljöbilspremie riskerar att göra betydande skada med nuvarande utformning, som bygger på en väldigt traditionell syn på marknaden.
Man antar att privatpersoner skall fortsätta köpa och äga bil – även elbil. Varför tänker man så snävt när just det tankesättet riskerar att sakta ner den kommersialiseringstakt för elbilar man försöker stimulera?
Elbilar är härliga att köra, men vem vill köpa en elbil som är betydligt dyrare, går en tredjedel så långt mellan tankningarna, tar timmar att tanka och ärsvår att hitta tankställen till? Man vet inte hur länge batteriet håller – men väl att det är väldigt dyrt att byta – och inte heller restvärdet på bilen. Av ovanstående skäl hör elbilen just nu till kategorin underlägsen teknologi.
Det finns ett otal exempel åtminstone från 1930-talet och framåt på hur initialt underlägsen teknologi blivit framgångsrik och till slut överlägsen, allt från hydrauliska grävmaskiner till små hårddiskar. En av de viktigare lärdomarna är att de inte lyckades genom att försöka konkurrera med den dominerande teknologin på dess inmutade spelplan, den etablerade marknaden. Istället vände man sig till en annan marknad där dess initialt underlägsna attribut spelade mindre roll och dess styrkor uppskattades desto mer. Här kunde de röna omedelbar framgång och utvecklas vidare. Sådana marknader finns även för elbilar, det vet vi på Viktoriainstitutet där vi arbetar med affärsmodellinnovation för bland annat elbilar.
Elbilen skall inte försöka attrahera de vanliga bilköparna utan andra grupper. Det handlar inte om att få teknologin tillräckligt bra och billig (vad det nu är) utan om att paketera den i ett tillräckligt värdefullt erbjudande för en marknad som alltså inte behöver vara dagens bilkunder. Helt enkelt en affärsinnovation som gör bilägandet ointressant och elbilar högintressanta för en tillräckligt stor och helst växande kategori människor.
Betala per minut
För storstadsbor medför bilägande ständigt växande bekymmer och för yngre generationer är bilen inte den statusmarkör den är för oss äldre. I dag bor mer än hälften av världens människor i storstäder och många är unga. Det är en tillräckligt stor initial marknad som dessutom växer.
Elbilens attribut – högt inköpspris men, för tillfället, låga energikostnader – kan aldrig göras till fördelar i ett privat ägande där bilen mestadels står parkerad. Genom hyrkoncept där man kan hämta och lämna en bil på olika ställen, hitta den med hjälp av sin mobiltelefon, boka precis när man behöver den och betala per minut man kör, kan man erbjuda överlägsna alternativ till privat bilägande i städer.
Det har redan provats framgångsrikt av Daimler genom Car 2 Go i flera städer i flera länder. Utnyttjandegraden höjs, vilket minskar nackdelen med elbilens högre pris och ökar fördelen med dess låga milkostnad. I ett sådant upplägg kan kunderna även erbjudas ett sortiment av bilar, allt från elsportbilen Tessla till Volvo C30 PEV men även t.ex. lättare skåpbilar. Då framstår det traditionella bilägandet ännu mer som både tråkigt och dumt – bara en bil att välja på, ägarskapets bekymmer och den dåliga investeringen.
Med det här exemplet vill jag visa att det finns oceaner av möjligheter att snabbt kommersialisera elbilar utanför det traditionella tänkesättet.
Stelbenta bilpooler
Som supermiljöbilspremie till privatpersoner är 200 miljoner därför inte bara bortkastade pengar. De låser kvar många aktörer i tänkandet att privata bilköpare skall fås att överge vanliga bilar – att premien skall hjälpa till att få igång marknaden för elbilar, underförstått den traditionella bilmarknaden.
Historien säger oss att det är fel väg att gå men ger oss också goda och konkreta tips för att hitta framgångsrika vägar. Använder vi 200 miljoner till detta kan vi komma långt. Vi kan starta en elbilskommersialisering som går fort, ger storstadsbor och ungdomar ett attraktivt alternativ till såväl bilägande som till dagens stelbenta bilpooler och som på sikt sannolikt kan göra elbilen attraktiv även för privat ägande – om det i framtiden skulle råka visa sig fortsatt eftertraktat.
Mats Williander
forskningsledare vid Viktoriainstitutet och adjungerad lektor vid Center for business innovation (CBI), Chalmers tekniska högskola
Regeringen vill avsätta 200 miljoner kronor till en supermiljöbilspremie. Premien skulle vara 40 000 kronor och räcka till 5 000 bilar.