Nu är dom på gång igen

Dom-debatten har tagit ny fart. Är det dags att slopa ”de” och ”dem”? Vad är det man är för och emot? Och vem ska bestämma? En sak är säker, det är inte skolan eller eleverna, skriver GP:s språkexpert Lars-Gunnar Andersson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Det har under de senaste 40 åren då och då diskuterats hur man ska hantera det faktum att nästan alla säger dom, medan det offentliga skriftspråket skiljer på de och dem. De är subjekt, de kommer, och dem är objekt, vi såg dem. På likartat sätt skiljer sig jag/mig, hon/henne och vi/oss.

I förra veckan skrev svenskläraren Henrik Birkebo en debattartikel om detta i Svenska Dagbladet. Hans åsikt var att det var dags att slopa distinktionen de/dem också i skrift. Debatt blev det, och en del var lika arga som matadoren är på den försynte tjuren Ferdinand. Debattprincipen är den gängse: mest upprörd vinner.

ANNONS

Men vad är det man är för eller emot? Och vem bestämmer? Den som vill kan ju skriva dom. De som inte vill fortsätter skriva de och dem. En del skriver si, andra skriver så – vi kan vara vänner ändå.

I privata sammanhang är valet mitt eget. I offentliga sammanhang är det annorlunda.

Den viktiga poängen är att det är de som behärskar skriftspråket som ska börja skriva dom, om nu någon ska börja. Det är journalister och författare som ska börja, inte eleverna. Argumentet för detta är givet.

Språket är en gruppmarkör. Vi kan använda språket för att skilja den egna gruppen från de andra, vännerna från fienderna, de bildade från de obildade. Ett bra exempel presenteras i Gamla testamentet (Domarboken 12: 5–6). Där gällde det hur ordet schibbolet uttalades.

Skolan kan inte gå i täten för en sådan här språkförändring. Så länge det offentliga språket upprätthåller distinktionen mellan de och dem, är det lärarnas skyldighet att förklara den här skillnaden för eleverna. Kan de lära sig distinktionen vi/oss på svenska och they/them på engelska, kan de lära sig de/dem också.

Om skolan skulle gå i täten för språkförändringen, finns risken att en stor grupp elever kommer ut på arbetsmarknaden utan att ha tillägnat sig det skriftspråk som krävs i offentliga sammanhang. De elever som i första hand drabbas är naturligtvis de som inte har välutbildade svenskspråkiga föräldrar som kan bistå med erforderlig assistans. En stor grupp riskerar alltså att bli kanonmat på den språkliga arbetsmarknaden.

ANNONS

Dom kan utvecklas till en bildningsmarkör, om det inte redan är det.

Om någon ska börja, är det alltså de etablerade skribenterna. I GP:s skrivregler står det: ”Vi skriver de och dem. Dom kan möjligtvis gå för sig i citat om det finns stilistiska skäl.” Andra svenska dagstidningar följer samma princip.

Den dag dagstidningsnormen säger ”du väljer själv som skribent om du vill skriva de/dem eller dom”, kan man börja diskutera vad skolan ska göra.

Där är vi inte – ännu.

Lars-Gunnar Andersson

professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.

Mejla din språkfråga till:

lars-gunnar.andersson@svenska.gu.se

ANNONS