Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

ekojordbruk
Djurhållningen står för större delen av utsläppen och merparten av världens jordbruksmark används till att odla djurfoder, medan animaliska livsmedel endast bidrar i begränsad omfattning till den globala matförsörjningen, skriver debattörerna.

Närproducerad ekomat kan rädda klimatet

En ny rapport visar att 37 miljoner nordbor kan försörjas på till större delen regionalt producerad ekologisk mat. Samtidigt skulle det ekologiska fotavtrycket från vår mathållning kraftigt minskas, skriver bland andra Kajsa Pira, AirClim Sverige.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det globala livsmedelssystemet orsakar stora utsläpp av växthusgaser och andra miljöföroreningar. Djurhållningen står för större delen av utsläppen och merparten av världens jordbruksmark används till att odla djurfoder, medan animaliska livsmedel endast bidrar i begränsad omfattning till den globala matförsörjningen.

I rapporten Future Nordic Diets visar vi att en övergång till ett mer resurssnålt jordbruk där djur främst föds upp på naturbetesmarker och foder av restprodukter skulle leda till att växthusgasutsläppen från vår mathållning minskas med drygt 80 procent. Samtidigt som vi kommer kunna föda Nordens befolkning år 2030 plus ytterligare ett antal miljoner människor.

Den här typen av förändring skulle lösa många av de miljöproblem vårt matsystem orsakar, samtidigt som vi kan fortsätta att äta oss mätta. Men vi skulle behöva ändra vad vi äter. Liksom många andra studier som undersökt frågan om vad en hållbar kosthållning skulle kunna vara, landar vi i konstaterandet att konsumtionen av animaliska livsmedel behöver minska.

Men alla behöver inte bli veganer. Djur är nödvändiga för en stor del av vår biologiska mångfald och kan bidra till en hållbar matförsörjning när de föds upp på gräs från naturbetesmarker och restprodukter från övriga jordbruket. Om djurproduktionen begränsas till det, skulle vi enligt beräkningarna kunna äta kött till middag en eller två gånger i veckan.

Stort intresse

Intresset för hållbar kost är redan stort. Både kommunala och privata aktörer har de senaste åren arbetat för att öka andelen vegetariskt i skolkök och lunchrestauranger. Svenska livsmedelsverket tog för ett par år sedan fram miljösmarta kostråd där de rekommenderar att minska på mängden kött. Det är viktiga initiativ. Men även våra politiker på nationell nivå måste börja våga ta i frågan om vad vi äter. Ibland sägs det att det är en privatsak. Men varför skulle det vara mer privat än hur vi tar oss till jobbet eller värmer upp huset?

  • Sätt upp nationella mål för en hållbar kost. Förra året presenterades en livsmedelsstrategi för Sverige, den var välkommen eftersom staten för första gången på länge sammanförde livsmedels- och jordbrukspolitik. Finland har en liknande livsmedelsstrategi sen tidigare. Men i båda behövs ett betydligt större fokus på hållbarhet. Danmark har till exempel mål för försäljning av ekologiska livsmedel. Det skulle även vara möjligt att sätta upp mål för att minska det ekologiska fotavtrycket för den mat som vi äter i de nordiska länderna.
  • Inför styrmedel för en övergång till en mer hållbar kost med en lägre andel animaliska livsmedel. Det kan röra sig om ekonomiska styrmedel så som riktade skatter, beteendepåverkan så kallad ”nudging” och olika informationsinsatser. Samt utökad forskning, utveckling och samverkan med industrin för växtbaserad mat. Vad som är den bästa kombinationen är svårt att säga i dagsläget och behöver utredas. Det viktiga är att inte helt lämna över den här frågan till enskilda konsumenter. Det måsta vara lätt att göra rätt. Samtidigt behöver man försäkra sig om att inte försämra för den djurhållning som gör viktiga insatser för den biologiska mångfalden. Det kan till exempel göras genom riktade insatser för bevarandet av naturbetesmarker.
  • Reformera jordbrukspolitiken. Den nuvarande jordbrukspolitiken gynnar framförallt ett storskaligt jordbruk där man med hjälp av konstgödsel och bekämpningsmedel kan producera stora mängder spannmål till djuruppfödning. Endast en mindre del av pengarna går till insatser som främjar hållbarhet och biologisk mångfald. Just nu pågår en diskussion om hur EU:s gemensamma jordbrukspolitik ska se ut efter 2020. Sveriges enda linje har hittills bara varit att den totala budgeten behöver minska. Vi tror på en reform där de i princip ovillkorade gårdsstöden avskaffas och pengarna i stället används till den typen av stöd som i dag finns under landsbygdsprogrammet.

Politiskt mod är allt som krävs

Att minska utsläppen från vårt matsystem kräver inga tekniska mirakel. Kunskapen om hur vi odlar mat med få insatser så att alla kan äta sig mätta finns redan. Det som behövs är politiskt mod att sätta upp mål och genomföra reformer som leder till detta.

Kajsa Pira

AirClim, Sverige

Bente Hessellund Andersen

NOAH, Danmark

Stein Brubæk

Norsk Bonde- og Småbrukarlag, Norge

Tapani Veistola

Finlands naturskyddsförbund, Finland

Se mer från - Debatt: Ekomaten
Mest läst