Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Helena Olofsdotter Stensöta forskare på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet och Bo Rothstein, professor i statsvetenskap på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Myndighetssverige behöver nytt blod efter alla skandaler

Sverige skulle må bra av att luckra upp vänskapskorruptionen, kotterierna och grupplojaliteten i Stockholm som präglar det offentliga Sverige. Bästa sättet att bryta detta mönster är att flytta en rad kontrollmyndigheter till Göteborg. Och låta Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg dela ut Nobelpriset i litteratur, skriver Helena Olofsdotter Stensöta och Bo Rothstein.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det offentliga Sverige har på senare år drabbats av ett oroväckande antal skandaler. Riksrevisorer har fått avgå, statliga ämbetsverk har agerat oförsiktigt med säkerhetsklassad information, statliga bolag har ägnat sig åt synnerligen tveksamma affärer och nu har vi också ett Nobelpris som fryser inne. Det finns inget enkelt svar på varför detta sker men alla dessa (och många andra) skandalartade händelser i det offentliga Sverige har en sak gemensamt, nämligen att de utspelar sig på en och samma plats – Stockholm.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vi menar att en del av problematiken kan förstås som att det är för stor geografisk och därmed också personlig närhet mellan aktörerna. Allehanda former av vänskapskorruption, grupplojalitet och bunkermentalitet förefaller frodas i huvudstadens många nätverk där individuella, sociala, ekonomiska, politiska och ideologiska intressen ofta flätas samman på ett otillfredsställande sätt.

En uppenbar lösning på detta problem vore att bryta den Stockholmsmonopolism som dominerar det offentliga Sverige.

En uppenbar lösning på detta problem vore att bryta den Stockholmsmonopolism som dominerar det offentliga Sverige. Från vår Göteborgshorisont är det närmast parodiskt att konstatera hur mycket av den offentliga makten i landet som är koncentrerad till Stockholm. Huvudparten av Myndighetssverige, nästan alla intresseorganisationers huvudkontor, kulturinstanser, alla departement, de politiska partiernas kanslier, alla viktiga tankesmedjor, och så vidare ligger i Stockholm. Exempelvis har Stockholm hela tolv gånger så många myndigheters huvudkontor som Göteborg.

Två bärkraftiga centrum

Vårt argument är inte att man skulle införa en generell decentralisering eftersom viktiga samhällsfunktioner kräver en viss geografisk koncentration av kunskap och kompetens. Vårt alternativ är en utveckling till ett Sverige uppdelat i två bärkraftiga centrum för samhällsstyrning, nämligen Göteborg och Stockholm.

En grundläggande tes för hur en väl fungerande samhällsstyrning kan organiseras, är att makten bör delas mellan institutioner som har olika intressen och som är inriktade på att kunna utkräva ansvar av varandra. Detta är innebörden i den så kallade maktdelningsteorin med anor från 1700-talet som lärs ut på alla introduktionskurser i statsvetenskap och som innebär att den offentliga makten ska delas mellan folkrepresentationen, domstolarna och regeringen. Nyare forskning vid vår institution om hur olika dysfunktioner i samhällsstyrningen (såsom korruption, nepotism, inkompetens och maktmissbruk) kan förhindras bekräftar denna tes.

De oegentligheter som vi kunnat se under de senaste åren alla underbyggts av att de ansvariga personerna varit tätt kopplade i de många nätverk som dominerar Stockholms offentliga liv.

När samhällsstyrningen kan organiseras så att olika institutioner i maktens centrum balanserar varandra, uppnås hög kvalitet i den offentliga politikens utförande. I vårt moderna samhälle är det långt ifrån bara domstolar som utför den offentliga kontrollen utan också ett mycket stort antal myndigheter. Vår tes är att de oegentligheter som vi kunnat se under de senaste åren alla underbyggts av att de ansvariga personerna varit tätt kopplade i de många nätverk som dominerar Stockholms offentliga liv. Vi menar att därmed har gränserna mellan olika roller blivit för genomsläppliga. Kontakterna mellan personer som formellt sett har olika roller, har blivit för täta så att ansvarsutkrävandet inte kunnat upprätthållas på adekvat sätt.

Sverige är befolkningsmässigt ett litet land och det innebär att det finns färre personer inom varje fack som kan anse vara kompetenta för nyckeluppgifter. Till detta kommer att personer i maktställning förefaller tänka väldigt begränsat när de skall rekrytera nya makthavare. Det ligger nära till hands att man hämtar personer enbart från de nätverk som man själv ingår i, en kritik som inte minst hörs när det gäller de påstådda svårigheterna att rekrytera kvinnor till bolagsstyrelser. Man jobbar i samma stad, man äter lunch på ungefär samma ställen, man är gift med eller hittar sin partner inom gemensamma kretsar och man hämtar in ny kompetens till sin organisation inom sina kända nätverk.

Tillräckligt hög nivå

Vi menar att Sverige har två städer som storleksmässigt och vad gäller ekonomisk, kulturell, forskningsmässig och annan kompetens håller tillräckligt hög nivå för att bilda nationella centrum för att bära kraven på god samhällsstyrning, nämligen Göteborg och Stockholm. Att geografiskt sprida och utlokalisera myndigheter och andra samhällsbärande funktioner är förvisso inte en helt ny tanke. Problemet har som vi ser det varit att detta har setts som en del av regionalpolitiken och inte ingått i en politik för att skapa ytterligare ett nationell centrum. I vissa fall har myndigheter förlagts till så små städer att kompetensförsörjningen inte kunnat säkras vilket lett till att man fått lägga ner verksamheten.

Kan inte ingå i samma nätverk

Vi menar att man med fördel kan omplacera de myndigheter som främst sysslar med utvärdering, analys, inspektion, ansvarsutkrävande och revision till Göteborg. Det är självklart särskilt illa om de som skall utföra dessa grannlaga uppgifter har nära personliga band eller ingår i samma sociala nätverk som de som de har att utvärdera. Detta skulle inkludera Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, Skolinspektionen, Inspektionen för socialförsäkringen, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Expertgruppen för biståndsanalys, Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi, Svenska institutet för europapolitiska studier, Verket för innovationssystem, Inspektionen för vård och omsorg, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar, som alla med fördel kan flyttas till Göteborg.

Det är uppenbart att legitimiteten för detta pris inte mått väl av att många av ledamöterna varit involverade i de kotterier som förefaller dominera huvudstadens kulturliv.

I tillägg skulle vi gärna se att det organ som ansvarar för utseendet av Nobelpristagare i litteratur läggs i Göteborg. Det är uppenbart att legitimiteten för detta pris inte mått väl av att många av ledamöterna varit involverade i de kotterier som förefaller dominera huvudstadens kulturliv. I Göteborg finns en lika livaktig som ärevördig akademi, nämligen Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället (KVVS). Verksamheten har vad vi kunnat erfara synnerligen god renommé och har också lyckats hålla sig fri från beröring med den typ av oegentligheter som under de senaste två decennierna präglat Svenska Akademien. KVVS instiftades redan 1772, det vill säga åtta år före Svenska Akademien i Stockholm och har därmed inte bara längre anor utan enligt vår bedömning också i nuläget överlägsen kapacitet för att hantera utseendet av framtida Nobelpristagare i litteratur.

Helena Olofsdotter Stensöta
forskare på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet

Bo Rothstein

professor i statsvetenskap på statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet