Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Ingrid Larsson, näringsfysiolog, docent, Enheten för klinisk nutrition, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg och Lena Hulthén, professor, Avdelningen för klinisk nutrition, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Miljö och hälsosam mat – ingen enkel ekvation

    När förändringar av människors matvanor föreslås i syfte att gynna miljön måste de näringsmässiga konsekvenserna diskuteras. Ekvationen miljö och hälsosam mat är nämligen inte så enkel som många tror, skriver näringsexperter Ingrid Larsson och Lena Hulthén.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Den senaste tiden har ett till synes enkel budskap förts fram: ”Den mat som bevarar miljön är också bra för människors hälsa”. Men ekvationen är inte så enkel. Även om våra val av livsmedel förbinder miljön med vår hälsa betyder det inte att hälsosamma matvanor automatiskt är bra för miljön och att mat som är bra för miljön automatiskt är bra för vår hälsa.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Stora longitudinella observationsstudier visar på samband mellan rött kött och vissa cancerformer, typ 2-diabetes och hjärtkärlsjukdom. Dessa samband ligger till grund för rekommendationer om att begränsa intaget av rött kött och charkuterier till maximalt 500 gram tillagat kött (motsvarar 600-750 gram råvara) per vecka till förmån för mer fisk, fågel och baljväxter (ärtor, bönor och linser). Denna mängd kött ger ett viktigt bidrag till intaget av bland annat hemjärn, vitamin B12, zink och selen och mindre av salt, nitriter och nitrater från charkuterier.

    Råden om hälsosamma matvanor, som också inkluderar hållbarhetsperspektiv, innebär inte att vi ska sluta äta kött.

    I råden om hälsosamma matvanor ingår även en stor andel grönsaker, baljväxter, frukt och bär samt mejeriprodukter, fullkornsprodukter, nötter och frön och mindre av socker, salt och alkohol. Råden om hälsosamma matvanor, som också inkluderar hållbarhetsperspektiv, innebär inte att vi ska sluta äta kött.

    Kött och fisk innehåller flera viktiga näringsämnen som inte finns eller finns i begränsad och mer otillgänglig form i vegetabilier. Med mat som innehåller alla livsmedelsgrupper får vi i oss alla näringsämnen vi behöver.

    Behovet av järn, D-vitamin och vitamin B12 varierar med hänsyn till bland annat kön och ålder. Växande barn, ungdomar, kvinnor i fertil ålder, gravida och äldre som bor på äldreboende eller får vård i hemmet behöver särskild uppmärksamhet i fråga om näringstät mat.

    Barn, ungdomar, kvinnor och äldre bör behålla en köttkonsumtion enligt rekommendationerna, men ersätta en del charkuterier med fiskpålägg.

    Dessa grupper äter i genomsnitt inte mer kött än vad som rekommenderas, samtidigt som de utgör grupper med stor risk för järn- och D-vitaminbrist. Individer i dessa grupper skulle kunna hamna i riskzonen för brist på järn och D-vitamin om köttintaget reduceras eller ersätts med baljväxter. Barn, ungdomar, kvinnor och äldre bör därför behålla en köttkonsumtion enligt rekommendationerna, men ersätta en del charkuterier med fiskpålägg.

    Medelålders män är däremot en grupp som i genomsnitt har ett högre intag av kött än rekommenderat, och som därför skulle kunna gynnas av att begränsa intaget till 500 gram kött per vecka. Med sitt generellt sett låga intag av grönsaker skulle män gynnas särskilt om de äter mindre mängd kött till förmån för mer grönsaker, inklusive baljväxter.

    I kölvattnet av miljödiskussionerna har det blivit populärt att utesluta animaliska livsmedel ur kosten till förmån för vegetariska alternativ. Det är framför allt ungdomar och unga kvinnor som utesluter kött. En ökande andel föräldrar vill att barnen övergår till helt vegetarisk kost. När man utesluter livsmedel från sin egen eller barnens kost finns det två nyckelfrågor man bör ställa sig: ”Vilka näringsämnen riskerar att begränsas eller saknas helt?” och ”Hur får man i sig dessa näringsämnen för att minimera risken för bristtillstånd?”

    Då det saknas vitamin B12-tillskott anpassade för barn är det särskilt oroande när barn äter vegankost eller andra varianter av vegetarisk kost.

    Olika vegetariska koster kan leda till begränsade intag eller avsaknad av näringsämnen (se faktaruta). Vegankost saknar flera livsnödvändiga näringsämnen. Vitamin B12 bör intas som kosttillskott för att undvika bristtillstånd. Då det saknas vitamin B12-tillskott anpassade för barn är det särskilt oroande när barn äter vegankost eller andra varianter av vegetarisk kost. Barn har dessutom begränsade lager av flera näringsämnen vilket innebär att bristtillstånd kan utvecklas snabbare än hos vuxna. Järn, zink, selen och omega-3 och fettsyror som finns i fisk är näringsämnen där intaget riskerar att bli för lågt i vegetarisk kost. Även i en vegetarisk kost med mjölkprodukter och ägg riskerar intaget av vitamin B12 bli för lågt. Järn i grönsaker, baljväxter och cerealier har en låg biotillgänglighet (tas inte upp av kroppen lika effektivt). Det totala intaget måste öka när biotillgängligheten är låg.

    Livsmedelsverket ger bland annat råd om mer grönt och mindre kött i skollunchen. En del skolor har redan begränsat antalet måltider med kött och fisk. Råden visar på vikten av ett varierat utbud av olika grönsaker inklusive baljväxter finns kvar, men det är också viktigt att det finns näringsrika och mättande proteinkällor varje dag. Det är viktigt att råden inte tas som intäkt att av ekonomiska eller andra skäl ytterligare minska antalet kött- och fiskmåltider utan säkerställa hälsosamma, varierade och näringsrika måltider i skolan.

    Det är viktigt att inte minst personer med akademiska yrken uttrycker sig på basis av kunskap och inte förmedlar åsikter och den egna tron.

    Det är populärt att diskutera mat och miljö och råden om hur vi ska äta kommer från många håll och oftast från personer med begränsad kunskap om mat och näring. Det är viktigt att inte minst personer med akademiska yrken uttrycker sig på basis av kunskap och inte förmedlar åsikter och den egna tron. Det låter ädelt att vilja ”rädda världen” genom att tala om vad man själv och ens barn äter eller inte äter. Men ett av de allra bästa sätten att rädda världen är att ge våra barn och ungdomar och oss själva en varierad och näringsrik mat i lagom mängd.

    Ingrid Larsson

    näringsfysiolog, docent, Enheten för klinisk nutrition, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

    Lena Hulthén

    professor, Avdelningen för klinisk nutrition, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet