På golvet står läkare som tar det medicinska ansvaret och måste hantera konsekvenserna av ogenomtänkta beslut och kortsiktig ekonomisk planering. I större utsträckning än i dag behöver vi läkare som är chefer och leder vårdens utveckling. Professionens kunskap och de medicinska behoven måste nyttjas bättre i framtidens vård.
Läkarförbundets nya arbetsmiljöenkät ger en fingervisning om situationen:
- 61 procent av de svarande att vårdplatsbristen har en stor eller mycket stor negativ inverkan på deras arbete.
- 71 procent av de svarande har det senaste året, på grund av vårdplatsbrist, skickat hem patienter som borde ha lagts in.
- 82 procent av de svarande har det senaste året, på grund av vårdplatsbrist, skrivit ut patienter för tidigt.
- 84 procent av de svarande har det senaste året, på grund av vårdplatsbrist, lagt in patienter på annan avdelning/utlokaliserat.
- 63 procent av de svarande har det senaste året, på grund av vårdplatsbrist, låtit patienter vårdas utan vårdplats/överbeläggning.
Medför psykisk påfrestning
Läkarnas ofrivilliga prioriteringar innebär inte bara en patientsäkerhetsrisk utan medför även en stor psykisk påfrestning, så kallad etisk stress. Alltför många kolleger går till jobbet med en orosklump i magen för hur dagens arbetspass kommer att bli och tar med sig arbetet hem. Sjukskrivningarna bland yngre läkare, särskilt kvinnliga, har ökat kraftigt. Strukturer som gör att läkarna själva blir sjuka behöver identifieras och förhindras.
I dag hänvisas ofta till vårdens goda medicinska resultat vilka förstås är glädjande, men vi kan inte blunda för att läget är ytterst ansträngt på många håll. Det är inte kaos överallt. Förhållandena är mycket olika över landet. Det finns ”gröna öar” där det fungerar bra, men dessa är alldeles för få. Inför sommaren 2018 visar en kartläggning som Dagens Medicin har gjort att var fjärde vårdplats, närmare 5 000 vårdplatser stängs på grund av personalbrist.
Redan 2011 gjorde de två största landstingen/regionerna beräkningar som visade att antalet vårdplatser behövde öka för att tillgodose befolkningens vårdbehov. Trots det fortsatte antalet vårdplatser att minska och Sverige har i dag lägst antal vårdplatser i hela EU. Det som för bara ett par år sedan betraktades som ”sommarsituation” på landets sjukhus med neddragningar och överbeläggningar har blivit en året-runt-situation. Det är oacceptabelt.
Det handlar också om att värna vårdens personal. Allt fler både erfarna och yngre som kommer ut i arbetslivet accepterar inte den arbetsmiljö och begränsade professionella autonomi som möter dem. De kommer välja något annat. Vi måste därför kunna erbjuda bra arbetsvillkor där personalen ges utrymme att ta det medicinska ansvaret.
Skickas hem sjuka
Vårdplatsbristen får konsekvenser för den akuta vården i form av att patienter blir kvar på akuten eller skickas hem, trots att ansvarig läkare gör bedömningen att det vore bättre om patienten fick en plats på sjukhuset. Likadant får vårdplatsbristen konsekvenser för den planerade vården eftersom man inte kan utnyttja operationssalar fullt ut på grund av att det inte finns vårdplatser för eftervården av opererade patienter. Samtidigt lägger läkarna på vårdavdelningarna mycket tid på att ordna så att de ska kunna skriva ut patienter så snart som möjligt, allt för att frigöra vårdplatser.
För att ändra situationen behövs flera förändringar:
- En personalpolitik som premierar erfarenhet och kompetens så att personalen inte flyr sjukhusen. Arbetsgivaren måste prioritera arbetsmiljön och garantera en god löneutveckling, fortbildning och forskning.
- En vårdplatsdimensionering som baseras på befolkningens vårdbehov. Ingående behovsanalyser och långsiktig planering krävs för att minska överbeläggningar och vårdköer.
- En nationell primärvårdsreform där patienter listar sig på en fast läkare för kontinuitet. Det möjliggör färre akutbesök och kortare vårdtider på sjukhus.
- Tydligt medicinskt ansvar på chefsnivå och bättre utnyttjande av läkares kompetens i vårdens utveckling. Chefer för verksamheter som bedriver vård måste kunna ta det samlade ansvaret – det vill säga också det medicinska ansvaret och kunna ge medarbetarna ett stöd i det professionella yrkesutövandet. Professionen måste få ett mycket större inflytande i framtidens vård.
Heidi Stensmyren
ordförande Sveriges läkarförbund