Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

”Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem” är i dessa grönas tappning utbytt mot ”jag hatar dina åsikter och därför ska du inte få framföra dem”, skriver Mattias Goldmann, vd, tankesmedjan Fores. Bild: Czarek Sokolowski

Markera mot odemokratiska tendenser i klimatets namn

Vår tids stora utmaning och uppgift är att hejda klimatförändringarna. Ska vi klara det, måste vi mycket snabbt ställa om från fossil till förnybar energi – ”keep the coal in the hole and the oil in the soil” som slagorden löd på klimatmötet i Katowice, skriver Mattias Goldmann, vd, tankesmedjan Fores.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

FN:s klimatmöte, 19/12 och 21/12

Delar av fossilindustrin är ”inte Guds bästa barn”, skriver Karin Pleijel (MP) och Max Andersson (MP) och vill ”slänga ut dem” från klimatförhandlingarna. Förutom att det är svårt att förstå vad som gett just dessa miljöpartister kunskap eller rätt att rangordna människor, förklarar duon inte varför utebliven dialog skulle påskynda omställningen. Demokratins honnörsord ”jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem” är i dessa grönas tappning utbytt mot ”jag hatar dina åsikter och därför ska du inte få framföra dem”.

”Vi delar inte Goldmanns syn på att företag kan likställas med demokratiskt valda stater”, skriver Pleijel – trots att jag inte alls har denna syn. Däremot konstaterar jag att det på klimatmötena är mer problematiskt med regimer som i själva förhandlingarna går fossilindustrins vägnar – Polen, Kina och Saudiarabien med sina täta band mellan kol, olja och regering – än med kollobbyn som i en perifer monter torgför styggelsen ”clean coal” till förbipasserande.

Lobbyister och industriell påverkan ska regleras. Jag försökte själv under min tid på pr-byrån Westander få igenom krav på att byråer ska redovisa uppdragsgivare och att lobbyisters möten med politiken registreras, och jag är mycket glad över Max Anderssons framgångar med detta arbete i EU-parlamentet. Denna typ av reglering behöver skärpas ytterligare, inte minst i Göteborg med sin snåriga historia av alltför täta och svårutredda band mellan politik och näringsliv. Kan Pleijel och Andersson bidra till ökad transparens här, är mycket vunnet – men det bör ske under just de välordnade former och med den breda förankring som Plejiel och Andersson uttryckligen avvisar när de under pågående möte vill slänga ut sådana de inte gillar.

Bättre att välkomna olje- och kolindustrin

För FN:s klimatförhandlingar har UNFCCC:s nästan 200 medlemsstater enats om att det är bättre att välkomna olje- och kolindustrin som observatörer, utställare och sponsorer, än att portförbjuda dem. Omställningen för att klara Parisavtalets mål kräver fossilindustrins omställning, nya jobb för gruvarbetarna och nya investeringsmöjligheter för gruvägarna – och detta vill de flesta av oss behandla i FN:s regi. Göteborgs kommunalråd Pleijel tycker sig veta bättre utan att ens ha varit på klimatförhandlingarna.

Pleijel och Andersson har rätt i att klimatet kräver ”en direkt livsavgörande grön omställning”. Ledande filosofer efterlyser en klimatdiktator vilket Max Anderssons tilltänkta efterträdare i EU-parlamentet ser som ”intressant”; att ”våga tänka utanför boxen”. I det läget bör vi markera tidigt och tydligt mot de som ger sig ut på det sluttande planet och under pågående möte vill förändra spelreglerna så att de redan inbjudna man själv inte gillar slängs ut.

Mattias Goldmann

vd, tankesmedjan Fores