Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Många risker med långa dagar på förskola

    Forskningen visar att det behövs en rejäl satsning på en ny familjepolitik som ger föräldrar en möjlighet till bättre balans mellan familj och arbete. Och en rejäl satsning på förskolan – för de barn som måste vara där när föräldrarna arbetar, skriver Madeleine Lidman, Hemmaföräldrars nätverk.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Sven Bremberg, verksam vid Folkhälsomyndigheten, hävdar i en artikel på GP Debatt (7/1) att det är bra för alla små barn att vara borta från föräldrarna och i stället vistas i förskola 30-40 timmar i veckan. För att stärka sin tes hänvisar han till 30 år gammal svensk forskning samt utländska studier.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    När är det någonsin brukligt att hänvisa till 30 år gammal forskning för att bevisa att något är bra? Det är ett resonemang med allvarliga brister eftersom dagens förskola dessutom ser helt annorlunda ut än den gjorde för 30 år sedan.

    Glömmer viktiga fakta

    Enligt Sven Bremberg ska också utländsk forskning av Jay Belsky visa att förskola främjar barns intellektuella och emotionella utveckling. Men han glömmer att nämna att Belskys forskning också visar ett samband mellan långa vistelsetider tidigt i barnomsorg utanför hemmet – och beteendeproblem i tidig skolålder (Belsky m fl 2007).

    Samma sak visar den största studien som gjorts på över 1 000 barn i USA – NICHD-studien. Den visar att barn som gått i förskola är mer aggressiva och att det är direkt kopplat till vistelsetiden. Ju längre dagar i förskola – desto aggressivare barn. Studien visar mycket riktigt att barn som gått i förskola har ett litet kognitivt försprång när de börjar skolan, men att det är helt utraderat när barnen är tolv år. Kvar finns då bara aggressiviteten hos de barn som haft gruppbaserad omsorg.

    Forskarna drar slutsatsen att det tycks vara något speciellt med gruppbaserad omsorg. Det är inte fråga om sämre vårdkvalitet, forskarna har tagit hänsyn till den aspekten. Inte heller är det föräldrarna som är orsaken. Stressade och uttröttade föräldrar som hämtar upp barnen på väg från arbetet skulle ju kunna ha en påverkan – men undersökningen har tagit hänsyn även till den möjligheten.

    Ta-för-sig-inställning

    Enligt NICHD-forskarna finns det då två möjliga förklaringar kvar till de negativa effekterna av omsorg utanför hemmet, även om de anser att båda kräver fortsatt forskning. För det första kan det handla om den gruppdynamik som uppkommer när små barn ska vara tillsammans – en sorts stridslysten ta-för-sig-inställning, som om den inte bemöts korrekt resulterar i större aggressivitet under hela barndomen. En annan möjlighet är att gruppbaserad omvårdnad i sig är stressande, så att barnens kortisolnivå blir högre. Något som den stressforskning som finns ger stöd för.

    1974 genomförde Marianne Cederblad, professor emeritus, avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet en studie av dagisbarn där barnens kortisolnivåer i urinen mättes. Samtliga dagisbarn visade på förhöjda halter av kortisol. Även den amerikanska forskaren Andrea Dettling använde sig av kortisolmätningar för att avläsa vilken effekt detta hade på stressresponsen. Hon studerade barn i tre- fyraårsåldern i förskolan, som var åtskilda från sin närmaste anknytningsperson hela dagarna.

    Separation stressar

    Hon fick också belägg för att separationen från den primära anknytningspersonen var stressande. Det behövde inte vara så att barnen såg stressade ut eller uppträdde som om de var stressade, men deras stressrespons var aktiverad och deras kortisolnivåer steg under dagen, i synnerhet för de barn som var mindre socialt begåvade. På eftermiddagen hade de extra höga kortisolnivåer – alltså vid en tid på dagen då de normalt sett var minskande hos barn som var hemma med en förälder.

    Det finns starka samband mellan höga kortisolnivåer och många känslomässiga störningar. Det kan handla om depressioner, ångest och självmordstendenser i vuxen ålder, såväl som ätstörningar, alkoholism eller sjuklig övervikt, enligt Sue Gerhardt, psykoterapeut med psykodynamisk inriktning, författare till boken ”Kärlekens roll” – hur känslomässig närhet formar barnets hjärna.

    Många risker

    Väger man in den kunskap som finns i dag inom anknytningsteori, neurovetenskap och utvecklingspsykologi – om vad små barn behöver – så är det tydligt att det finns många risker med att separera små barn från föräldrarna, långa dagar. Därför behövs det en rejäl satsning på att ta fram en ny familjepolitik som ger föräldrar en möjlighet att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete. Men självklart så behövs det även en rejäl satsning på förskolan – för de barn som måste vara där när föräldrarna arbetar.

    Madeleine Lidman

    Hemmaföräldrars nätverk

    Hemmaföräldrars nätverk, HFN, är Sveriges ledande hemmaförälderorganisation och har över 1 500 medlemmar på facebook samt lokala facebookgrupper över hela landet. HFN startade 2001 och arbetar för att ge stöd, råd och inspiration till de föräldrar som valt att satsa på tid för barn och balans mellan familj och arbete.