För ett par veckor sedan fanns det en text under Fria ord med rubriken Språkligt förfall. Skribenten hade hört en person säga ”Hon är i kôket” och då använt samma ö-uttal som vi har i höra. Skribenten påtalade uttalet, vilket inte möttes med tacksamhet.
Sedan går texten vidare och hävdar att vi får ett blandspråk av svenska, arabiska, persiska, slang plus ett gutturalt ingenmansland. Vad allt detta syftar på är oklart, och kopplingen till ö-uttalet är obefintlig.
Därefter avslutas det hela med förutsägelsen att vi är på väg mot en neandertalvärld med hummanden och pekanden. Argumentationen marscherar alltså raskt från uttalet av köket till ett språk av hummande och pekande.
Jag undrar om det finns andra områden än språket där man kan tillåta sig att argumentera så här stolligt och få texten publicerad.
Låt oss i lugn och ro börja i köket. Standardsvenska har två ö-uttal: ett slutnare i kök, sjö och hö, och ett öppnare i kör, skör och höra. Med öppnare menas att munnen öppnas en aning och att tungan sänks lite.
Det öppnare uttalet får vi om det följer ett r-ljud efter vokalen. Detta är en ganska konstig regel i svenskan.
Sedan ett par decennier är det uppenbart att ungdomsspråket håller på att introducera ett enhetligt ö-uttal, och det är den öppnare varianten som generaliseras. Många lägger märke till detta, och många tycker att det låter fult. Men det öppna ö-uttalet anses, märkligt nog, bara fult när det inte kommer ett r efter.
Man kan säga ”jag tycker att det är fult”. Det är knepigare att säga ”det är fult”. Värderingar och sakpåståenden ska hållas isär.
Man kan reta sig på uttalet, men något argument för att vi är på väg mot ett blandspråk av arabiska, persiska, slang och annat är det inte.
Svenska dialekter hanterar ö-ljudet på olika sätt. Västgötskan har sedan gammalt bara det slutnare uttalet. Där är det alltså samma uttal i kök och köra, och det är kök-uttalet som används.
Östgötarna gör tvärtom. Där är det köra-uttalet som används även i köket. Det är detta mönster som är på frammarsch, även om spridningscentrum i dag snarare ligger i Stockholm än i Norrköping.
Vem ska klandras, och vem ska berömmas?
Hur blir det i framtiden? Jo, dagens unga kommer sannolikt att ta med sig sitt öppna ö-uttal in i vuxenspråket. I viss mån har detta redan skett. En rimlig prognos är alltså att detta blir det nya standardspråkliga mönstret. Den som retar sig på detta bör samtala med sina barn och barnbarn. Flitiga samtal mellan äldre och yngre kan bromsa takten i språkförändringen.
Kulturens, språkets och samhällets fortbestånd avgörs emellertid inte av våra ö-ljud. Däremot är saklig argumentation av nöden – i språkliga frågor liksom i andra.
Lars-Gunnar Andersson
professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.
Mejla din språkfråga till
lars-gunnar.andersson@sprakochfolkminnen.se