Vi behöver ett byggande som stämmer överens med marknad och behov, oavsett svängningar i konjunkturen. En allmän initiativrätt är ett steg i rätt riktning. Den skulle öppna för bygg- och fastighetsbolag, arkitekter och byggemenskaper att göra underlag för detaljplan. Men då behövs ett klargörande från bostadsminister Peter Eriksson och regeringen.
Bostadsbristen är akut i nästan alla svenska kommuner, och i både Göteborg och Stockholm är vakansgraden för kontor oroande låg. Byggkonjunkturen är glödhet och leder till resursbrist i alla led av plan- och byggarbetet. Det här är resultatet av en sedan decennier dysfunktionell byggpolitik och illa fungerande bostadsmarknad.
Fokusera på rätt saker
Ett steg på vägen mot ett långsiktigt byggande som bättre överensstämmer med marknad och behov skulle vara att införa en allmän initiativrätt. Den handlar om vem som får lov att göra detaljplanerna som ligger till grund för beslut om byggandet. I normalfallet gör stadsbyggnadskontorets tjänstemän det mesta av jobbet med detaljplanen. Just nu är dessa tjänstemän ofta överlupna med arbete och planer tar onödigt lång tid att få igenom systemet. Då är det extra viktigt att lägga resurserna på rätt saker.
Men även om byggtrycket skulle minska vore det bra om tjänstemännen ägnade tid åt övergripande planering och avvägning av olika samhällsintressen snarare än att rita balkonger och takvinklar. Detaljerna sköter byggaktörerna, arkitekterna och de kommande hyresgästerna eller köparna bäst. Släpp in dem i planprocessen. Som en extra bonus skulle variationen i byggandet och kreativiteten kunna öka.
Öppna databaserna
För att ytterligare få fart på processen med allmän initiativrätt skulle det underlätta om kommunernas databaser öppnades och fastighetskartor, ledningsdragningar och annat blev tillgängliga. Vissa kommuner, bland andra Helsingborg, har redan öppnat sina register.
Varianter på allmän initiativrätt används redan på vissa håll i Sverige. Örebro är ett exempel. Staden har framgångsrikt tillämpat byggaktörsdriven detaljplan och testar just nu en detaljplan som drivs av ett arkitektkontor. I Norge finns inte ett kommunalt planmonopol och en detaljplan från byggaren är starten på processen som sedan är noga tidsatt. 2015 byggdes det dubbelt så många bostäder per invånare i Norge jämfört med Sverige och den norska byggmarknaden har helt andra förutsättningar att fungera på ett bra sätt.
Redan 2015 la Kristdemokraterna i Sveriges riksdag fram en motion om det partiet kallar privat initiativrätt och KD har även motionerat i Göteborg om att staden ska bli försökskommun för en friare initiativrätt. Det lokala rödgröna styret motsatte sig detta och även i riksdagen var de rödgröna tveksamma. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande och i år har bostadsminister Peter Eriksson (MP) tillsatt en utredning om översiktsplaneringen där också initiativrätt ingår.
Dags att sätta ned foten
När Peter Eriksson besökte Västsvenska Handelskammaren förra året uttryckte han ett positivt intresse för en allmän initiativrätt. Det är bra, men en del saker behöver redas ut.
Rättsläget när det gäller jäv och myndighetsutövning är oklart. I Göteborg gör chefsjurist Sven Boberg tolkningen att hela detaljplanearbetet, inte enbart beslutet om antagande, är myndighetsutövning och därmed kommunens ansvar. Konsulter kan göra delutredningar på kommunens uppdrag, men kommunen ska styra processen.
En annan svårigheter är det som kallas allmän platsmark, alltså gator och annan mark som finns mellan husen. Byggaktörerna åtar sig ofta gärna arbetet, men det finns problem med hur upphandlingskrav ska tolkas och hur bolagets arbete ska ersättas.
Här behöver Peter Eriksson (MP) och regeringen, förhoppningsvis med stöd av utredningen, sätta ned foten och klargöra vad det är som gäller och hur vi ska komma vidare för att på allvar släppa in byggbolag, arkitekter och boende i processerna fram till nya bostäder och verksamhetslokaler.
Gunilla Grahn Hinnfors
ansvarig stadsutvecklingsfrågor,
Västsvenska
handelskammaren
Johan Trouvé
vd, Västsvenska handelskammaren