Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Låt bibliotekarier uppdatera våra myndigheter

Vetenskapliga publiceringar är i dag digitala och borde därför vara än mer tillgängliga än tidigare. Men en ny rapport visar att relevant information inte når de anställda på svenska myndigheter. Bibliotekarier kan vara till hjälp för att säkra informationsförsörjningen, skriver Gunilla Herdenberg, riksbibliotekarie och Karin Linder, Svensk biblioteksförening.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Många myndigheter är i sina beslutsprocesser beroende av relevanta forskningsresultat. Dessvärre är tillgången till dessa resurser ojämnt fördelad. Den undersökning vi publicerar i dag, På vetenskaplig grund? visar på brister i myndigheters vetenskapliga informationsförsörjning. Närmare hälften (41 procent) av tillfrågade myndigheter anser att de har en bristfällig eller mycket bristfällig tillgång till de forskningspublikationer och liknande de behöver för sin verksamhet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Traditionellt har det varit bibliotekarier som ansvarat för informationsförsörjningen på myndigheter, ofta via ett fysiskt bibliotek. Det handlar om forskningstidskrifter, forskningsrapporter, avhandlingar med mera. I takt med den digitala utvecklingen har publiceringsformerna för den vetenskapliga informationen förändrats. I dag är stora delar av den publiceringen digital, vilket självklart även påverkar myndighetsbibliotekens verksamhet.

Utifrån Sveriges officiella biblioteksstatistik är det svårt att dra slutsatser om viktiga delar av myndighetsbibliotekens arbete. För att kartlägga situationen har därför Kungliga biblioteket och Svensk biblioteksförening genomfört en enkät med de 59 myndigheter som ingår i Vetenskapsrådets nätverk för statliga myndigheter som bedriver eller finansierar forskning. Resultaten är nedslående.

Endast fyra procent av tillfrågade myndigheter svarar att informationsförsörjningen är fullgod. Anmärkningsvärt är att nästan var tionde svarar att myndigheten helt saknar tillgång till vetenskaplig information trots att de tillfrågade ingår i ett nätverk för myndigheter som bedriver eller finansierar forskning.

En anledning som anges är resursbrist. 55 procent av myndigheterna har ekonomiska medel avsatta för informationsförsörjning, men uppger i svaren att resurserna inte är tillräckliga. En annan orsak är bristande kompetens. Mer än var fjärde svarar att det inte finns någon avsatt kompetens på myndigheten för stöd till informationsförsörjning. Vidare anser nästan hälften att det inte finns kompetens på myndigheten för upphandling av licenser till e-medier, som flertalet myndigheter efterlyser större tillgång till.

Även när det gäller myndigheternas egen publicering och tillgängliggörande av forskningsresultat finns brister. Endast 35 procent av myndigheterna publicerar rapporter och forskningsresultat på webben med permanenta länkar. En forskningsrapport som publiceras utan en permanent länk riskerar med stor sannolikhet att inte vara sök- och hittbar efter några år, till exempel i samband med att man gör om myndighetens webbplats.

Regeringen har ställt sig bakom kraven på att alla ska kunna få tillgång till forskningsresultat som är finansierade med offentliga medel (så kallad open access). Trots det har bara 27 procent av tillfrågade myndigheter en open access-policy.

Tillgänglighet till relevant digitalt publicerat vetenskapligt material är ett dagligt problem för anställda vid tillfrågade myndigheter. Problemen beror ibland på att det saknas rimliga medieanslag, men kanske oftare på att det i små organisationer överhuvudtaget är svårt att finna de ekonomiska resurser som krävs. Vad som efterfrågas är inte fler fysiska bibliotek utan kompetens inom informationsförsörjning, publicering och öppen tillgång. Kompetens som bibliotekarier besitter.

Konsekvensen av en bristande informationsförsörjning blir sämre förutsättningar för forskande myndigheter att uppfylla sina uppdrag, men också att myndigheters beslutsfattande riskerar att inte grunda sig på de senaste forskningsrönen. Vi ser ett starkt behov av att statliga myndigheter – främst de med särskilt kunskapsintensiv verksamhet – säkrar sin vetenskapliga informationsförsörjning. Vår rapport och dess resultat kan bli utgångspunkten för en viktig diskussion om informationsförsörjningen och framtida utvecklingsmöjligheter i den statliga sektorn.

Gunilla Herdenberg

riksbibliotekarie

Kungliga biblioteket

Karin Linder

generalsekreterare

Svensk biblioteksförening